Nordens Tidning 1
Hållbarhet På kurs om klimatförändringar i Svalba
rd I början av augusti anlände 28 lärare från de nordiska länderna. Vi skulle här på plats få se och lära mer om de klimatförändringar som sker. Kursen anordnades av Narom/ Esero och lärarna som deltog kom i lika antal från Sverige, Norge och Finland. P å förmiddagar lyssnade vi på, inom sitt ämne, kunniga forskare. Detta följdes av exkursioner inom det för dagen aktuella ämnet. På kvällar återsamlades vi för diskussioner i våra arbetsgrupper. Grupperna bestod av sex personer. Två från vardera land. Med hjälp av satellitbilder och GPS kan man se hur områden förändras över tid. Det gör det möjligt att t ex se avskogning, sandflykt, erosion och byggnation. Faktorer som på olika sätt påverkar och påverkas av klimatförändring. Dessa verktyg kom till god användning på olika sätt vid alla våra exkursioner. Nedan beskrivs mycket översiktligt två av våra exkursioner. Ett område vi behandlade under veckan var hur glaciärer påverkas av klimatförändringar. En av dagarna vandrade vi upp genom dalen bakom Longyearbyen till den närliggande Longyearbreen. Redan innan vi kom fram till glaciären såg vi hur smältvattnet formade dalen ner mot Longyearbyen. Vattnets lopp varierar varje år och kan ge upphov till översvämningar i byn. Man försöker nu förhindra detta genom att med grävmaskin skapa en djupare och bredare permanent ränna för att underlätta flödet genom Longyearbyen. LONGYEARBREEN är en av de mindre glaciärerna som finns i de centrala delarna av Spetsbergen. Den betecknas som en surge-glaciär som är vanlig på Svalbard men ovanlig i övriga världen. Surgeglaciärer karaktäriseras av korta perioder, drygt tio år, av snabb rörelse inom glaciären. Med GPS markerade vi glaciärisens framkant. Dessa markeringar fördes in på 26 nordens tidning nr 4 | 2019 historiska satellitbilder och då syntes det tydligt hur isen dragit sig tillbaka sedan 1936. Glaciären är nu både smalare och kortare. Höjden av isen syns inte på bilden men det är på glaciärens volym man säkert kan se om en avsmältning skett. Longyearbreens tjocklek har minskat avsevärt vilket har stor inverkan på glaciärens totala massa. Ett annat tecken som kan tyda på stor avsmältning är att glaciären tycks vara mer täckt av sediment/föroreningar än tidigare. I DEN TJOCKA ISEN finner man djupa sprickor, smältvattenkanaler, som vintertid täcks med snö och blir som isgrottor. Isen i grottorna är ett slags tidsdokument och man kan hitta infrusna plantor som daterats till 1100 år tillbaka i tiden. Glaciären till höger om Longyearbyen, nära Nordfjället, är av en annan typ där isen längst ned i glaciären är tempererad och inte har permafrost under sig. Avsaknaden av permafrost gör att vatten kan transporteras under glaciären och användas som dricksvatten, vilket utnyttjades vid gruvdriften kring Longyearbyen under 1900-talet. En bit längre upp på det vita istäcket fann vi röda plastkäppar nedstuckna i isen. Forskarna berättade att de för tre veckor sedan satt ner dessa käppar med hundra meters mellanrum längs glaciären. Två veckor senare mätte man upp att glaciären smält cirka 80 cm. När vi ser pinnarna har det smält ännu lite mera. Nära Longyearbyen ligger Adventsdalen dit vi tog oss med buss. På ett område, 4x4 m borrades flera hål och permafrostens djup uppmättes. Vi borrade oss ner till permafrosten, 93,5 cm, och införde en temperaturmätare kopplad till en datalogger. Temperaturmätningar gjordes från botten av hålet samt på ett djup av 80 cm, 60 cm, 40 cm, 20 cm, 0 cm. Den sista mätningen gjordes vid markytan. Gruppernas medelvärde jämfördes sedan med föregående års värden och en tydlig trend sågs. Det syns tydligt hur temperaturen ökat i ytskiktet av marken under åren 2011-2018. Avståndet från markytan ner till permafrosten har därmed ökat. En avsmältning av permafrostens ytlager tycks ha skett. Vår mätning (2019) stämde inte helt in i bilden. Man ser att permafrostens djup har minskat sedan 2018. EN FÖRKLARING kan vara att våra mätningar utfördes en vecka tidigare än föregående årskursers. Värmen i marken kommer sannolikt att öka ytterligare någon vecka vilket borde medföra att permafrostdjupet också ökar. Då skulle djupet om en vecka stämma bättre överens med de tidigare årens mätresultat.