Omtanke 1
TEMA: HVB/FAMILJEHEM Noah kom till familjen direk
t från BB. De fick ta hand om ett nyfött barn Caroline berättar om hur det är att vara jourhem och familjehem Caroline Rosenkvist och hennes man hämtade lilla Noah från BB när han bara var 48 timmar gammal och akutplacerades enligt LVU. Första året var de jourhem åt honom men är nu familjehem sedan några månader. Kärlek och tacksamhet blandas med oro och ovisshet inför Noahs framtid och just nu vet de inte om de får vårdnadsrätten av honom när han fyller två år. – Att få ta hand om ett barn är som att få en gåva, säger Caroline. TEXT OCH FOTO ANNE HAAVISTO I maj 2021 ringde Socialtjänsten och frågade om Caroline och hennes man hade möjlighet att åka och hämta ett litet nyfött barn på BB. De skulle vara där inom två timmar, med en timmes resväg. De sa ja och satte igång att leta babysaker. Då hade deras utredning som jourhem varit klar i mer än fem månader. – Vi letade fram en bärseCaroline Rosenkvist. le, babyskydd, kläder i olika storlekar och en varm filt. Vi visste ingenting om barnet, inte ens om det var en tjej eller kille. Och sen åkte vi iväg, vi tvekade aldrig, berättar Caroline Rosenkvist. På plats på BB fanns tre poliser och fyra socialsekreterare från olika avdelningar. Den lilla bebisen, som visade sig vara en pojke, var bara 48 timmar gammal och hade blivit omhändertagen inom LVU. Caroline minns känslan när hon fick det lilla knytet i famnen. – Det är ju en väldigt speciell situation att plötsligt ta hand om ett nyfött barn. Det gjorde ont i hjärtat för jag visste att det fanns en biologisk mamma som inte fick ha sitt barn i sin famn. Det kändes också svårt och ovisst, för vi visste inte bakgrunden. Den lilla pojken var, av någon anledning, tvungen att omhändertas och jag skulle skydda honom med mitt liv, som om det var mitt eget barn. Det var faktiskt lite som att få sitt eget barn på bröstet för första gången och alla mammahormoner kickade in på en gång. Och sen var vi plötsligt hemma, med ett nyfött barn. Caroline berättar att hon och hennes man kände, när deras egna barn var små, att de skulle vilja hjälpa andra barn på något sätt. Caroline jobbade då som sjuksköterska neonatal intensivvård och både mötte och hörde talas om små barn som inte hade det bra. – Vi har alltid varit sådana som hjälpt och stöttat andra, det har plingat på dörren och folk har sökt vår hjälp i olika krissituationer. Det är bara så vi alltid levt. CAROLINE RÅKADE UT för en bilolycka och slutade inom vården och jobbade under flera år inom IT-branschen, tills den stora ITkraschen. Då valde hon att ta ett avgångsvederlag när hon var mammaledig med sin yngsta son. Under samma period drabbades ett barn inom närmaste familjen av en hjärntumör och Caroline tillbringade mycket tid på sjukhuset. Då insåg hon att det var inom vården hon skulle vara. www.ssil.se | 21