NG Öresund 1
I MANEGEN MED HÄSTPOJKEN “Världen har förändrats
rätt mycket sedan sist, men det har inte Hästpojken gjort”, förklarar Martin Elisson känslan inför att släppa Hästpojken är död, bandets första skiva på fem år. Men på den punkten har han fel. TEXT: PATRIK FORSHAGE I en presstext inför nya albumet funderar Martin Elisson över vad hans 18 år gamla jag – ungefär när han och Adam Bolenius släppte sin första skiva med Bad Cash Quartet för 20 år sedan – hade tyckt om honom idag, och om Hästpojkens fjärde album Hästpojken är död. DET ÄR ETT inte särskilt långsökt grubbleri av den forne livsutmanaren som utvecklats till den eftertänksamme man som sitter framför mig med ett glas vatten idag. Han har ångrat sig och stoppat beställningen av en sexpack öl inför denna dagens sista intervju, och han frestas inte heller påfallande av att Adam tjuvstartar helgledigheten med ett glas vitt. – Det är ju något jag skrivit mycket om, behovet av att bedöva sig, berättar Martin. Alla bedövar sig på olika sätt, och jag har använt mig mycket av alkohol. Det har jag behövt bearbeta och skriva om. 100 dagar till exempel handlar om att försöka hålla sig nykter. SENAST JAG INTERVJUADE Martin och Adam i samband med deras förra album En magisk tanke för fem år sedan pratade vi också om alkohol, men då mer ur perspektivet ”fest”. – Ja, jag har nog kommit till någon insikt nu som jag inte hade nått då, nickar Martin. Jag skulle nog inte skriva under på att man måste sluta dricka helt, men jag har förstått att jag har använt drickandet som ett sätt att döva, inte förhöja. Jag har försökt ta bort. Martin sträcker på sig och fortsätter. – Jag har haft svårt att förstå varför inte alla människor har problem med det här. Men det har man väl, människor hittar bara olika sätt att hantera vardagsångesten, ångesten av att existera. 62 NÖJESGUIDEN | NR 4, 2018 HÄSTPOJKENS TIDIGASTE SPELNINGAR beskrivs ibland som fylleslag, och Adam verkar ha varit den som tidigt ställde krav på åtminstone lindrig nykterhet. Det finns historier om hur han skällt ut både Martin och Hästpojkens ursprungliga tredje medlem Lars. – Lars fuckade upp en av våra första spelningar. En trummis som inte kan spela, det blir ju extremt pinsamt för oss andra att stå på scen. I Bad Cash Quartet var det ju andra medlemmar som tog ett sådant ansvar, så här blev det ett sätt att känna att Hästpojken var på allvar. JAG UNDRAR OM Adam tycker att att Martins drickande stått i vägen för Hästpojken på senare år, och han vänder sig direkt till Martin för att svara. – Du har ju alltid haft en hög arbetsmoral, Martin. Det är väl mer att jag ibland sett att du inte mår bra, och har försökt ta bort lite ansvar från dina axlar. ”Du behöver inte vara med på det här repet, Martin”. Annars skulle jag inte säga att det påverkat, mer än någon enstaka spelning. Men det är klart, rösten påverkas också. – SAMTIDIGT BRYTER MAN ju ner sig själv psykiskt också, invänder Martin. Men vi ska inte göra det här för stort nu, för så jävla illa däran har jag inte varit. – Och de gångerna du har varit det har vi lagt bandet åt sidan, då har vi ju varit på en mer vänskaplig nivå, fortsätter Adam. – Men sedan två och ett halvt år sedan har jag ändrat mitt liv, och jag har bättre koll nu. Jag är lyckligare… eller… jag är åtminstone inte den där självömkande jobbiga personen. NÅGRA AV DE mest gripande stunderna på Hästpojken är död finns i Under hjulet, där