Bumsen 1
D Läsvärt: Zen och konsten att sköta en motorcyke
l av Robert M Pirsig enna moderna klassiker har funnits på min ”att läsa-lista” i tio år, det blev dock av först i somras. Den på mödernet svenskättade Robert M Pirsig föddes 1928, har universitetsexamina i kemi, filosofi och journalistik samt har studerat indisk filosofi i Benares. 1968 skrev han till 122 förlag – och presenterade en idé. Han fick 22 svar, men under de följande fyra åren, då boken faktiskt skrevs, minskade antalet till sex – som slutligen blev ett. Förlagsredaktören James Landis konstaterade att ”boken tvingade honom fatta beslut om varför han över huvud taget ägnade sig åt förlagsbranschen” och fick uppdraget att hålla den vidare kontakten med Pirsig. Detta innebar bland annat ett standardförskott på 3 000 dollar, Landis påpekade då att det kanske inte skulle bli några fler intäkter – trots att såväl han som flera andra på förlaget ansåg texten vara högklassig litteratur. Författaren och recensenten George Steiner jämställde Pirsig med Dostojevskij, Broch, Proust och Bergson! Efter omfattande korrespondens mellan Landis och Pirsig fick boken sin slutgiltiga form. Resultatet publicerades 1974 med titeln Zen and the Art of Motorcycle Maintenance – An Inquiry into Values och överträffade med råge såväl författarens som förlagets vildaste drömmar. Boken fick lysande recensioner, översattes till 23 språk, såldes under det följande kvartsseklet i mångmiljonupplagor och gjorde författaren ekonomiskt oberoende. The London Telegraph och BBC radio har utnämnt den till ”den mest lästa filosofiboken någonsin”. Bokens yttre handling är en månadslång motorcykelresa från Minnesota till Kalifornien – med berättarens elvaårige son Chris på passagerardynan. I början har de sällskap av paret Sutherland (på en BMW R 60!), men dessa vänder efter en kort tid tillbaka. John Sutherland ser teknologi som en ständig källa till problem och låter alltid professionella mekaniker serva motorcykeln. Berättaren sköter själv sin motorcykel; dels för att han är intresserad och kunnig, dels för att han träffat på ”yrkesmekaniker”, som varit rena klåpare – slutsatsen har då blivit att han själv kan göra jobbet bättre. Den yttre handlingen är emellertid bara en liten del av boken, huvuddelen är i stället berättarens filosofiska betraktelser, hans Chautauqua. Studerar vi för att lära oss något – eller för att ta examen och göra karriär? Hur vet vi vad som är sant och vad som inte är sant? Vad gör oss till dem vi är? Kan, och bör, vi sträva efter att förändra oss för att anpassa oss till en idé om vad vi bör vara? I detta sammanhang introduceras bokens tredje huvudperson, Phaedrus. (I Platons dialog Faidros är denne filosofiskt intresserade atenare Sokrates’ samtalspartner, och i dialogen Symposion är Faidros en av talarna.) Phaedrus är berättarens tidigare jag, vars skarpa intellekt och intensiva filosofiintresse skapade en öppen konflikt med ledningen för de filosofiska institutionerna på ett par universitet. Phaedrus försökte hantera konflikten inom universitetens ramar, vilket drev honom in i utmattning och kollaps som krävde sluten psykiatrisk vård. Efter tillfrisknandet har Phaedrus förvandlats till berättaren – som förefaller ha en annan personlighet. Föga förvånande har boken en upplösning där Chris, som lidit svårt av faderns sjukdom och efterföljande personlighetsförändring, tvingar berättaren att ta ställning till vem han egentligen är. Finns Phaedrus – som Chris uppenbarligen tyckte bättre om än faderns nya personlighet – kvar eller är han borta? Pirsig befanns vid nio års ålder ha en intelligenskvot på 170 (en person på 50 000), drabbades som ung vuxen av ett sammanbrott och var 1960-63 flera gånger inlagd för sluten psykiatrisk vård. Skildringen av Phaedrus kollaps, där en stegrande mani abrupt går över i akut depression och melankoli, känns mycket trovärdig. Pirsig och sonen Chris gjorde en resa i mitten av 1960-talet. Bilder på Internet visar dem på en liten Honda – sannolikt en CB 72 – med gigantisk packning bakom passageraren. Vägegenskaperna bör ha varit ”spännande”. I en kommentar skriver han: ”Cykeln, som Chris och jag åkte på, står fortfarande i vårt garage och den fungerar fint. Men nu är jag 70, har aldrig vurpat och beslutade för några år sedan att lägga av medan jag fortfarande står på plus.” Pirsig skrev uppföljaren Lila men har inga planer på fler böcker. ”Nu räcker det. Jag tycker att det är dumt att skriva om man inte verkligen har ett tvingande behov av att säga något... Hur som helst ser jag mig själv mer som zen-person än som författare, en av de mest beundransvärda sidorna av zen-buddhism är att den uppmuntrar till tystnad.” Zen och konsten att sköta en motorcykel förtjänar sin berömmelse än idag. Den läses och begrundas med fördel några sidor i taget – varvid man serveras ett lättsmält koncentrat av västerlandets filosofiska historia, varvat med åtskilliga skildringar av miljöer som redan 1960talets USA tenderade att glömma bort. Bokens inledning innehåller denna korta passus om motorcykelåkning: ”Under en semesterresa på motorcykel ser man tingen på ett sätt som är helt annorlunda än alla andra. I en bil är man alltid i en kupé, och eftersom man är van vid det, inser man inte att genom det där bilfönstret är allt man ser bara mer TV. Man är en passiv betraktare och tråkas ut av allt som passerar förbi i en bildruta. På motorcykeln är bildrutan borta. Man är helt i kontakt med allt. Man befinner sig i scenen, är inte längre bara en betraktare, och känslan av närvaro är överväldigande. Betongen, som susar förbi drygt en decimeter nedanför foten, är äkta vara, samma som man går på, den är precis där, så suddig att man inte kan fästa blicken på den, men ändå kan man sätta ner foten och röra vid den när som helst, och hela grejen, hela upplevelsen, försvinner aldrig ur det omedelbara medvetandet.” Kan det uttryckas bättre? Jag fick boken på originalspråket, utgiven till 25-årsjubileet 2009 och försedd med en knippa intressanta kommentarer. Huruvida den finns på svenska i dagens boklådor är mig obekant, kolla med antikvariaten – eller finkamma skaran av hojåkande kompisar. Får du tag i den: Läs den! Bror Gårdelöf ML 2661203 BUMSEN 4 – 2012 23