Bumsen 1
”Hytten” vid Gaustablikk Foto: Marie-Helene Bergs
trand. på Telemarkskanalen. ”Ett av de största och kanske det bäst bevarade från turismens storhetstid i slutet av 1800-talet. Kanske Norges vackraste” enligt den norska riksantikvarien. Väl värt ett besök för lunch eller eftermiddagskaffe, varför inte en övernattning någon gång? När man har litet tid på sig att ”vara hotellgäst” och njuta av den vackra miljön både ute och inne. För oss blev det en god lunch i solen på verandan. Hem åkte vi över fjället så att vi nådde Vestfjorddalen med Rjukan ”ovanifrån” och fick se den stora dammen vid Mösvatn, Vemork och hela den långsträckta ”byen”. Vi hann också med ett stopp vid en säter för att köpa hemgjord getost (betydligt skarpare i smaken än den som finns att köpa på ICA i Sverige). På lördagen var det dags att angripa Hardangervidda, åtminstone kanten (och i princip så långt in på området man kan komma med bilväg – vill man längre in på vidda är det vandrarkängor som gäller). Först en ganska dålig asfaltväg (delvis vägbygge) upp till ”bommen” (betalstation med rödljus mitt ute i vildmarken), därefter trevlig grusväg till Kalhovd och sedan tre mil litet sämre (= ännu trevligare för GS-are och likasinnade) grusväg mot Gvepseborg – utsiktsplatsen vid linbanans toppstation högt ovanför Rjukan. Lunch på Dalen Hotels veranda. sresa gick till Norge Festmiddag på högfjällshotellet Gaustablikk. Dagen hade börjat med fint väder, och det höll sig länge. Efter ett par mil på vägen från Kalhovd till Gvepseborg öppnade sig dock himlen. Det var inte nådigt vad det regnade! Det var som att köra i duschen. Skulle vi vända? Vi chansade på att det fanns ett öppet café vid toppstationen och fortsatte. Det var öppet! Medan vi tog en fika och kläderna fick rinna av litet, gick regnet över utanför och vi fick en torr tillbakafärd till Kalhovd. Maria som hade stannat på en fjällsluttning innan regnet började hade inte fått en droppe på sig! Lördagsmiddagen lyxade vi till med en överdådig buffé på högfjällshotellet Gaustablikk. Det var inte många gäster i den gigantiska matsalen, däremot hur mycken mat som helst av alla tänkbara slag. Söndag var hemresedag – utom för Marre som fick sällskap av sin familj ytterligare några dagar på fjället. Vi övriga tog sällskap mot Karlstad. Denna gång valde vi en litet längre väg mot färjan i Horten och fick på så sätt med några riktigt roliga mc-vägar. Dels en härlig väg mellan Notodden och Skien samt dels (och framförallt) den osannolikt kurviga vägen mellan Hvarnes och Nes (inte helt olik Brudfjällsvägen i Dalsland – dock med sämre beläggning). I Horten kom regnet. Men med tanke på de regntunga prognoser SMHI och YR levererat inför vår resa hade vi en fantastisk tur med vädret – också! Min berättelse Söndag morgon när vi ätit frukost och stugan var städad bar det av den sista Norgedagen. Marre följde med en bit på vägen för att sedan vända tillbaka till stugan för att invänta man och barn. Vi andra fortsatte på härliga vägar i strålande sol. Framme vid färjan i Horten hade vi tur och körde på som sista passagerare. Efter 214 mil på sadeln känns det skönt att komma hem, men vilken trevlig resa! Jag gör gärna om den nästa år. Malou BUMSEN 4 – 2012 5