Bumsen 1
B rorsans bryderier verket ökade behovet stadigt,
i takt med att intensivvårdens möjligheter blev allt större!) Mot dumhet kämpar gudarna förgäves. Inom hojvärlden fås varje år rapporter om antalet dödsolyckor. Vissa år har det ökat med tio personer – varvid självutnämnda förståsigpåare genast lägger pannorna i djupa veck och talar om mcförbud, effektbegränsningar osv. Andra år har antalet dödade sjunkit med samma siffra, vilket alla finner glädjande och förståsigpåarna går tillfälligt ned i varv. Den verkligt väsentliga informationen – att antalet dödade i motorcykelolyckor varit i stort sett konstant, kring 50 per år, under det senaste kvartsseklet – tenderar att komma bort. Ergo: De årliga svängningarna kring denna siffra beror på naturliga variationer i materialet. De har inte varit uttryck för någon trend – och påstådda resultat av någon ”insats” bör tills vidare tas med några skäppor salt. Statistik ”Det finns tre sorters lögn: Lögn, förbannad lögn och statistik.” Citatet tillskrivs vanligen Mark Twain – han citerade dock i sin tur Benjamin Disraeli, konservativ brittisk premiärminister 18741880. Naturligtvis ljuger inte siffror, men såväl inmatning av det statistiska underlaget som tolkning av resulterande beräkningar innehåller fällor. Olika tolkningsmöjligheter kan alltså väljas för att stötta en argumentation – trots att resultatet mycket väl kan användas för rakt motsatt ståndpunkt. Ett absurt exempel är dimensioneringen av den framväxande intensivvården under 1960-talet. Utifrån antalet sängplatser på dåtida svenska sjukhus (mångdubbelt fler än idag) angavs behovet av intensivvårdsplatser till 5 % av befintliga. Kort därefter började den minskning av vårdplatserna som sedan dess bara fortsatt. Redan tidigt krävdes att intensivvårdsplatserna ”solidariskt” skulle minskas i samma utsträckning, detta var naturligtvis befängt. Påpekandet att de sjukaste patienterna naturligtvis blev kvar på sjukhusen, var minst lika många som tidigare och att behovet av intensivvård var oförändrat, klingade för döva administratörs- och politikeröron – resultatet blev bitvis förfärande. (I själva 48 BUMSEN 4 – 2012 Alla med ett hum om statistik vet att ju mindre materialet är, desto märkbarare svängningar. 10 uppåt eller nedåt är ju en mycket större avvikelse från ett medelvärde på 50 än från ett medelvärde på 500. 50 dödade motorcyklister per år är förstås 50 för många, ur statistisk synvinkel är materialet ändå litet. Likaså uppmärksammar förståsigpåarna sällan vad de har mitt framför ögonen – att antalet registrerade motorcyklar idag är tre gånger större än för två decennier sedan. En logisk – men felaktig(!) – slutsats är att risken att dödas i en motorcykelolycka reducerats till en tredjedel av risken för tjugo år sedan! Studerar man dödsolyckorna och tänker efter det allra minsta, blir det självklart att åtskilliga speglar en liten undergrupp som använder hojen för att testa gränser – eller helt enkelt aldrig hinner inse var gränserna går innan det smäller. Det är bara att titta på antalet dödade motorcyklister i respektive åldersgrupp och vilka maskiner de åkt på. Statistiken är dödligt tydlig avseende unga män på mycket snabba sportmaskiner. Förståsigpåarna kräver stundtals slagvolyms- eller effektbegränsningar och tror att det skulle ge resultat. Knappast. Femtiotalets knuttar körde ihjäl sig på 500/650-kubikare, de hade så blygsamma prestanda att de idag knappt skulle accepteras av nybörjare. OK – dagens chassier och bromsar är skyhögt överlägsna dåtidens, men de som vill testa gränser kommer att fortsätta med de resurser som står till buds. Därför kommer dödsolyckor att inträffa även i fortsättningen så länge nämnda undergrupp finns – och det ligger i sakens natur att den inte är särskilt mottaglig för förnuftsbaserad säkerhetsinformation. Alternativt överger undergruppen hojarna och söker sig till andra riskabla sysselsättningar. Då minskar antalet dödade i motorcykelolyckor. Den som vill kan då slå sig för bröstet och hävda att man verkligen åstadkommit något. Det ökade antalet dödolyckor någon annan stans i samhället kommer antingen inte att observeras eller att ignoreras – allt efter hur det passar debattörens syften. Benjamin Disraelis citat är alltså alltjämt högst relevant, även om 2010 års statistik över dödade i trafiken – 270 personer – är den mest glädjande på länge. Förklaringar anges vara dels mindre bilkörning under den nyligen genomlidna ekonomiska krisen och dels allt säkrare bilar, medan man hittills inte anser sig kunna belägga att förarna faktiskt kör bättre än tidigare. Även antalet dödade i motorcykelolyckor har visat en markant minskning. 36 är den bästa – eller snarare minst dåliga – siffran sedan 2002. En god gissning är att detta åtminstone delvis kan kopplas till ABS-system som nu börjar bli vanliga på motorcyklar. (BMW Motorrad låg mer än tio år före – här också!) Vägverkets nyligen genomförda studie anger att risken att dödas i en motorcykelolycka halveras om hojen har ABSsystem – samtidigt som man noterat att skadornas allvarlighetsgrad minskar. SMC hävdar att körutbildningssatsningar nu börjar ge resultat. Detta är för tidigt att uttala sig säkert om, men jag hoppas att man har rätt. Tiden kommer att utvisa detta. Tyvärr ger hittills presenterade siffror för 2011 ingen anledning att glädjas. Det är alltså för tidigt att tro på en varaktig, markant minskning av dödsolyckorna på hoj. Hur som helst: Kör försiktigt – så slipper du bli en del av en dyster statistik! Bror Gårdelöf ML 2661203