Marknad Örebro 1
de tre starka benen i vår verksamhet som binder i
hop kvinnohuset. Är det svårt att nå ut med de här frågorna? – Jag skulle inte säga att det är svårt att nå ut. För vi rider lite på vågen av vad som händer i samhället. Igår stod det att det varit sex kvinnomord på två månader. Tyvärr är det alltid ett aktuellt ämne. Det svåra är att behålla tålamodet. Vi ser det här varje dag, dag ut och dag in ser vi det, vi vill bara försöka få alla att förstå hur stort samhällsproblem det här är. Det skulle jag säga är svårt. En kvinna som kommer till oss pausar hela sitt liv. Vad kostar det samhället i slutändan. Sedan vägen tillbaka för kvinnan… Det är svårt att förstå hur tufft och traumatiskt det måste vara att börja om med noll kontakt till sitt gamla liv. Att starta från ingenting och med hot hängande över sig. – När man pratar om våld i nära relationer så brukar man använda ett exempel. Om du har ett vitt papper där det vita pappret är kvinnan så börjar det med att mannen tar en liten del genom att utöva makt. Sedan börjar han prata om hur du ska klä dig, då försvinner ytterligare en del av pappret, då börjar han prata om vilka vänner du får ha, då försvinner ännu en bit papper. I takt med att våldet utvecklas så blir det bara en liten, liten del kvar. – Där är kvinnan när hon ska bryta sig loss och orka med att bygga upp sitt liv på nytt och våga ta hjälp. Det är naturligtvis väldigt svårt. För det är inte mycket kvar av den här kvinnan. Man måste bli väldigt ensam och utsatt i en sådan situation? – Verkligen, det är därför vi jobbar väldigt mycket med kunskap och opinon. Vi säger till alla som hör av sig att våga fråga, ser du någonting avvikande så fråga. Man börjar prata mycket om det ur arbetsgivarperspektiv att våga fråga men då måste man även vara vara beredd på att ta emot informationen och hantera den. Rent statistiskt så är var fjärde kvinna utsatt, i snitt har Kvinnohuset två nya kontakter varje dag, när jag tänker på det så blir jag en aning förskräckt för det innebär att jag med största sannolikhet känner flera män som utövar våld av olika slag mot kvinnor. Det är ett enormt problem som bara måste bli bättre för nästan varje dag hör man om någon kvinna som råkat illa ut. Men det här att våga fråga och säga till… – Det blir lite av en tankesnurra i sitt eget huvud. Man är ju lite försiktig och vill inte trampa någon på tårna. Men herregud, räddar det ett kvinnoliv så trampa på! Samtidigt har jag förståelse och respekt för att man inte vågar alla gånger. För om man hör en man stå och skrika och hota i en lägenhet till exempel så är det inte så lätt att knacka på för man är rädd att själv bli utsatt. Hur kan det se ut för en kvinna som lever under hot och hamnar hos er till exempel? – Det kan till exempel vara så att du får tio minuter på ” Om du har ett vitt papper där det vita pappret är kvinnan så börjar det med att mannen tar en liten del genom att utöva makt. Sedan börjar han prata om hur du ska klä dig, då försvinner ytterligare en del av pappret, då börjar han prata om vilka vänner du får ha, då försvinner ännu en bit papper. I takt med att våldet utvecklas så blir det bara en liten, liten del kvar. dig att packa väskan för att du ska iväg till ett boende i Luleå. Du ska dessutom ta med dig barnen och några personliga saker. Det pågår en debatt i samhället om att det faktiskt är mannen som är våldsam så varför ska han få leva sitt liv som vanligt medan kvinnan får ändra hela sitt liv. – Ofta handlar det om dramatiska förändringar för kvinnan, vissa måste sticka direkt, du måste bygga ett helt nytt liv, vi pratar om allt ifrån osthyvel till soffa. Allt ska köpas in på nytt. Dessutom jobb, skola, fritids och vårdkontakter. Och allt måste vara under sekretess och skyddat antar jag? – En kvinna som jag har varit i kontakt med har blivit röjd sju gånger. Det är helt otroligt. Det kan vara myndigheter som läcker, det kan vara så enkelt att man går till apoteket, för oss som lever utan hot är det så naturligt att allt rullar. Men att leva under skyddad identitet innebär att ingenting rullar på. Blir du sedan röjd är det bara att ta ditt pick och pack och dra. – Det är så tragiskt, när den här kvinnan frågade sin dotter varför hon inte gick ut på gården och försökte skaffa nya vänner så svarade dottern; det är ingen idé mamma för vi ska snart flytta ändå. Tänk att som barn ha det perspektivet. – Dessutom berättade kvinnan att man hela tiden måste hitta på berättelser om var de kommer ifrån, att de inte har några släktingar. Tänk att som barn försöka hålla sig till en påhittad historia om sitt liv. Det är dags att knyta ihop säcken, Gabriella har tagit Kvinnohuset så långt som hon kan göra och nu ska någon annan in och utveckla verksamheten vidare. Vilka steg i utvecklingen har hon själv jobbat fram med sina medarbetare. Hur ser hon på sina år hos Kvinnohuset och hur har vägen sett ut? – Den största förändringen är att vi har vuxit. Tidigare fanns vi på Manillagatan och då var vi ett kollektiv. Det var gemensamt kök, gemensam toalett och dusch. Du fattar själv att komma mitt i natten traumatiserad och plötsligt dela med andra. När vi flyttade hit så utökade vi med tre stycken platser för kvinnor och vi kunde ta emot fler barn. Det vi inte hade förberett oss på var vad det innebar att växa. Tre platser kanske inte låter så mycket men varje plats är en utsatt kvinna och allt de har med sig. – Vi märkte ganska snabbt att vi behövde utveckla Kvinnohuset. Vad behöver vi? Så under de här åren har vi infört personal under alla dagar i veckan. Vardagar finns personal på plats mellan 08.00 och 20.00 därefter har vi beredskap. Du kan ringa mitt i natten och vi kommer. Vi har även infört helgpersonal. Det kändes så dumt att stänga dörren på fredagen och säga hej då vi ses på måndag. Det är väl ofta på helger det händer saker tänker jag? – Exakt, så det har varit en stor utveckling att gå från måndag till fredag till att alltid finnas tillgängliga. Det känns så tryggt och fint att kunna ge kvinnorna det här. 21