Omtanke 1
Miranda Ebrahimi ville inte att hennes dotter sku
lle utsättas för hedersförtryck. Gengrebild från Getty Images. »Jag hade levt med honom, men mina barn ska få leva fria« När hon var 17 år födde hon en dotter. Den blev som en docka och hennes enda glädje i livet. Styrkan att lämna sin man fick hon först 2006 när hennes äldsta dotter var 13 år. – Då började han ha koll på vad hon gjorde, precis som han hade gjort med mig. Han undrade vem killen var som hon hade pratat med och kramat mitt på skolgården. På vägen hem i bilen stannade han vid en korsning till E4:an och knuffade ut henne ur bilen. Han sa att hon inte var hans dotter längre. Miranda tröstade sin dotter och sa att allt kommer att bli bra. Då sa hon: ”Mamma, jag klarar inte av det här. Jag har inte ditt tålamod och jag kommer att rymma”. 14 | www.ssil.se – Det räckte för mig som mamma. Jag hade levt med honom, men mina barn ska få leva fria. Dagen efter pratade jag med mina arbetskollegor och hämtade ännu mer styrka. Idag när jag föreläser så brukar jag säga att man behöver bara en enda sak, ett ord där man kan hitta den styrka som krävs att lämna. För mig var det min dotters ord. Och jag fixade det! Inom två veckor hade vi flyttat. MIRANDA VISSTE ATT hon inte skulle känna samma frihet om hon var kvar i Uppsala, så hon flyttade till en annan stad. Där fick hon snabbt en lägenhet som hon tackade ja till, osedd. Yngsta dottern var 8 år och Miranda skrev in båda flickorna på en Livets ord-skola. De hade gått i en sådan tidigare, så hon förstod att Mohammad skulle bli lugnare om den biten var ordnad. – Jag kände en sådan glädje och frihet första gången jag klev in i vår nya lägenhet. Jag skrek till av lycka och sträckte ut mina armar. Idag har hon det bra. Miranda Ebrahimi arbetar inom psykiatrin och missbruksvården. – Jag älskar mitt jobb. Psykisk ohälsa är så viktigt att se. Jag känner mig mycket starkare idag och även om jag aldrig har upplevt äkta kärlek själv så blir jag så glad av att se det mellan mina barn och deras partners. ●