Omtanke 1
GÄSTKRÖNIKA Vinsten är en samhällsvinst I april m
ördades fem kvinnor av män på mindre än tre veckor. Minst 15 barn förlorade sin mamma. Morden skapade med rätta en av de mest intensiva debatter vi skådat i Sverige om rättsväsendets oförmåga att hantera en av samtidens mest dödliga kriminalitet, mäns våld mot kvinnor. Raseriet hos allmänheten gick inte att ta miste på, men ingen politiker i Sverige kan dock med gott samvete säga att våldet kom som en total överraskning. Morden på kvinnor och den politiska debatten har pågått länge. När välfärdssamhället först byggdes så utgick det från mannen som norm. Mäns våld mot kvinnor ingick inte i den svenska självbilden och blev därmed inte heller det offentliga samhällets ansvar. I stället fick kvinnorörelsen från 1970-talet bygga upp ett parallellt, ideellt välfärdssystem för att stötta och skydda kvinnor och barn – det som blev och fortfarande är kvinnojourernas verksamhet. Kvinnojourerna utökades under 90-talet med tjejjourer och sedan ungdomsjourer. Värdegrunden vilar på principen att vi står på kvinnors och barns sida i ett samhälle som nedvärderar kvinnors liv. PÅ SENARE ÅR har en ytterligare princip blivit avgörande, principen om icke-vinst i välfärden. Det som vi valt att kalla samhällsvinst. Ideella organisationers bidrag till välfärdssamhället är väl dokumenterat. Ansträngningarna att definiera särarten på vår verksamhet pågår ständigt. Jourrörelsen är del av ett levande civilsamhälle. Det finns dock en väsentlig skillnad på jourrörelsens arbete och övriga civilsamhället. Ingen enskild aktör är så stor, och har utfört en så stor andel av alla insatser inom ett politikområde som just jourerna. Detta flera decennier långa arbete har på sistone alltmer utmanats och försvagats av en kommersialisering av välfärden, 56 | www.ssil.se som bland annat lett till att kommuner väljer att ge vinstdrivande företag ansvaret för våldsutsatta kvinnor och barn – trots politikernas uttalade vilja att bevara och stärka de idéburna kvinnojourerna. År 2012 drevs åtta procent av de skyddade boendena i privat regi, 2019 var siffran 37 procent. Vinstdrivande företag vinner upphandlingar i kommunerna. Vad betyder det för helheten, för den sammanhållna vård- och stödkedja som alla efterlyser? Vad betyder det för stödet och skyddet till våldsutsatta kvinnor och barn, för arbetet med att förebygga våldet och inte minst – vad betyder det för den politiska rösten som har drivit fram en av världens mest progressiva lagstiftningar för kvinnofrid och barnfrid? »Detta flera decennier långa arbete har på sistone alltmer utmanats och försvagats av en kommersialisering av välfärden« EN KARTLÄGGNING I Dagens Nyheter visar att våldet i relationer har ökat i var tredje svensk kommun under pandemin. Det är ett jättelikt samhällsproblem som angår oss alla och som kostar skattebetalarna miljarder kronor varje år inom socialtjänst, rättsväsende och sjukvård. Ändå ser vi inte en enda socialchef, inte en enda upphandlingsjurist, inte en enda VD på ett stort vård- och omsorgsföretag skrika ut sin frustration över att kvinnor mördas Olga Persson Förbundsordförande, Unizon. och kränks. Var är alla vinstdrivande företag i debatten när kvinnor och barns liv står på spel? Var är ansvariga tjänstemän i den livsviktiga politiska debatten som ett demokratiskt samhälle kräver? CORONAPANDEMIN HAR GETT Sverige ett gyllene tillfälle att reflektera över vad ett välfärdssamhälle egentligen bör vara. Vill vi att vården och omsorgen även i framtiden ska präglas av fragmentisering där det offentliga systemets och vinstdrivande företags brister täcks upp av ideella organisationer? Unizons 137 medlemsjourer arbete för kvinnors och barns rätt att leva fria från våld pågår varje dag, dygnet runt, året om. I den politiska debatten står vi upp för kvinnor och barn och utkräver ansvar av förövarna. Målet är ett jämställt samhälle fritt från våld. Vi har inget annat uppdrag än det och den enda vinst vi gör är samhällsvinst.