GLAS 1
TEMA INREDNING Reflektion, transparens, färgade s
kuggor … ➝ Birgittas sätt att jobba kommer sig av att hon har så primitivt i sin stuga, det blir ett slags low tech och att bygga upp samma färgfält många gånger har blivit en naturlig arbetsmetod. – Jag utnyttjar att jag är målare i botten, och transparensen har alltid intresserat mig mycket. När man jobbar på lamineringsfolien är den ju inte transparent från början, så därför är min erfarenhet viktig så att jag kan förutse hur bilden blir när den blir transparent, berättar Birgitta och avslöjar samtidigt att hon aldrig jobbar utifrån en färdig idé från början. – Mycket kommer från musiken och det som får igång mig är ofta klangfärgen i ett ackord, eller så själva rytmen. Esbjörn Svenssons musik har betytt jättemycket för mig, hans kompositioner kan fortplanta sig in i min kropp och skapa en rörelse som tar form. Birgitta jobbar helt spontant och förutsättningslöst tills bilden står fram och tar över, en liksom glidande fas som inte sällan består av en rörighet. – Då måste jag ta ett drastiskt grepp och drämma i ganska hårt, sätta ner tonerna och ackorden rejält. Namnet på den senaste utställningen, ”Inner structure”, har en lång historia från tiden då Birgitta Samuelsson gick på Kungliga Konsthögskolan. Hon fick då ett stipendium och for upp till Hälsingland för att måla. – Inte till de blånande bergens Hälsingland, utan till en jordbruksbygd med massor av gröna björkar. Jag fotograferade diabilder på den vackra lilla, av kemikalier förgiftade och därmed svartlistade, sjön. Sedan överförde jag diabilderna till svart/vita storbilder. Eller rättare sagt det var ju nästan bara en och samma bild. – Så gick ett antal år och så poppade den där bilden upp i mig igen. Jag höll på med måleri och hade svårt att få ihop yta och linje, så då började jag trycka och tänkte irriterat att ”Ah, jag får väl jobba igenom och slå ihjäl den där bilden!” I den finns en klangbotten i mig själv, min inre struktur. Det blev en slags dubbeltydighet som lockar mig, vattnets inre struktur med t ex en ton av sorg, kommer bl a från Tjernobylnedfall, regnet med cesium, som gör att jag inte kan ge mina barn fisken där. Visst det är vackert, men man ser inte att det är förgiftat. I det ligger en jättestor sorg för mig. Birgitta Samuelsson är uppvuxen på Alnön utanför Sundsvall, där pappan var lots och livet vid och med havet satte sin prägel djupt i henne. vattnet och även musiken är nödvändiga element, och både måste ständigt finnas tillgängliga. Vid sidan av simmandet och närheten av vatten, har Birgitta även musicerat mycket. – Jag drömde om att blir dirigent, men de möjligheterna fanns dessvärre inte i Sundsvall. Så jag fick nöja mig med att hålla pianolektioner på ABF, mest kanske för att kunna sitta kvar där på kvällar och nätter och spela på den fina flygeln. Jag bokstavligen skurade sedan ihop till en egen flygel, som jag nu sålt och istället ska köpa ett digitalt piano. Text: Mikael Ödesjö Foto: Matilda Röjgård Konstverket som ramas in av Michelangelo och Donatello går i samma färgtoner som skulpturerna och ger skuggeffekter på väggen bakom. Foto: Birgitta Samuelsson 40 GLAS