Omtanke 1
ALKOHOL- OCH DROGSKADOR Adams fosterföräldrar beh
över alltid finnas i närheten. Allt måste planeras De är familjehem till ett barn med FAS Adam är åtta år och har stora problem med koncentration och inlärning. Han är väldigt aktiv och oftast glad, men kan också få plötsliga och våldsamma aggressionsutbrott. Sedan Adam kom till familjen som treåring har livet varit en ständig kamp, i hemmet såväl som i förskola och skola. Det tog lång tid och många utredningar innan Adam till slut fick diagnosen FAS. TEXT: ELSE HENRIKSSON FOTO: GETTY IMAGES – Dagen börjar egentligen redan dagen innan, förklarar Thomas, som tillsammans med sin fru Kerstin är familjehemsförälder åt Adam. Vi måste planera allt i minsta detalj; till och med en så enkel sak som att åka och handla. Kerstin och Tomas är ett av många familjehem som tagit emot ett barn från en miljö där det förekommit missbruk av alkohol eller droger. De misstänkte snart att Adams problem inte bara berodde på en trasig social bakgrund, men liksom många andra i liknande situation fick de ingen förståelse när de sökte hjälp. Trots att det var känt hos socialtjänsten att det fanns alkohol med i bilden fanns det ingen som hade tillräcklig kunskap för att sätta det i samband med pojkens olika svårigheter. Det dröjde därför länge innan de fick klarhet i att Adam faktiskt hade neurologiska skador. DET HELA BÖRJADE då Thomas och Kerstin var kontaktfamilj åt en pojke och i samband med det gick en kurs ”Att leva med andras barn”. När pojken inte längre hade behov av stödinsats uppstod en stor tomhet hemma hos familjen och man började så smått fundera på att bli familjehem. Efter två års övervägande hade beslutet tagit form och de anmälde sitt intresse hos olika kommuner. Socialtjänsten utredde familjen och så småningom fick de besked att de var godkända – men sedan hände ingenting på mycket länge. – Man längtar som en treåring som väntar på lördagsgodis, säger Thomas. SLUTLIGEN KOM ADAM till familjen. En akut placering från grannkommunen. Pojken var 3,5 år och hade autistiska drag. Han var väldigt liten för sin ålder, kunde inte gå och hade dålig språkutveckling. Adam var ett oroligt barn på många sätt, han var hyperaktiv och utagerande. Dessutom hade han sömnproblem och familjen hade svårt att få kontakt och knyta an till honom. – Vi existerade liksom inte för honom, suckar Thomas sorgset. Snart började familjen misstänka att Adams problem inte bara berodde på att han hade en tråkig bakgrund och man kontaktade BUP (Barn- och Ungdomspsykiatrin) för utredning. – En sådan utredning brukar ta två-tre månader, säger Thomas, men här tog det åtta månader! Bara att få in honom i rummet tog två. När utredningen var över kände sig familjen inte nöjda eftersom man inte fått något riktigt svar på om Adam hade någon diagnos och inte heller några konkreta råd om hur de kunde hjälpa honom. Till sist lyckades de genomdriva att Adam skulle bli remitterad för mer omfattande utredning. Vid denna utredning medverkade barn- och ögonläkare, psykolog och barnpsykiatriker samt logoped och flera andra experter med kunskap om alkoholrelaterade fosterskador. Det blev en långdragen process, med många besök och telefonsamtal, innan de till sist fick beskedet att Adams svårigheter var följden av att han utsatts för alkohol under fostertiden. Han hade bestående neurologiska skador och fick diagnosen fetalt alkoholsyndrom, FAS. www.ssil.se | 21