Omtanke 1
Boken är utgiven hos förlaget Bladh by Bladh. Ann
Söderlund och Sanna Lundell ger tips i Djävulspodden. »Jag ville inte att någon skulle veta att vi fick hälsa på vår pappa i fängelse« ett vakuum och de skrev en bok ”i förbifarten”, som Ann Söderlund uttrycker det. I fjol startade Ann och Sanna Djävulspodden där de gör en tillbakablick både på sig själva och de som varit med i serien. Isa Galvans pappa var inte så närvarande under hennes uppväxt. Han var alkoholist, narkoman och satt i fängelse i långa perioder. – Min syster som är fyra år äldre har en annan upplevelse. Vi har pratat öppet med varandra till en viss gräns, inte på djupet. Man känner också en skam till varandra, säger Isa Galvan. Hon berättade inget för sina klasskompisar förrän hon var 16 år. – Jag ville inte spräcka bubblan. Vi bodde i ett fint hus, åkte på semestrar. Jag ville inte att någon skulle veta att vi fick hälsa på vår pappa i fängelse. IDAG HÅLLER DE på att reparera sin relation. Han vill vara där, försöka ta igen allt han har missat. – Vi har börjat prata om våra upplevelser och vi skrev faktiskt ned varsin berättelse om hur vi upplevde vissa händelser, jag, min syster och pappa. Till exempel julen när jag var 10-11 år. Vi skulle hälsa på hemma hos pappa när farmor var där och jag ville köpa något till honom fastän mamma sa att vi inte behöver köpa nåIsa Galvan gon julklapp. Min syster gav mig av hennes veckopeng så att jag kunde köpa godis. I min systers berättelse ville hon inte visa för mig att hon var ledsen när pappa inte kunde fira jul med oss. Han kom dit full och gick direkt och lade sig i sängen. I pappas berättelse uppfattade han inte ens vilka som satt i soffan när han kom hem. Ann Söderlund har börjat se på sin egen barndom med kärlek sedan hennes mamma dog för två år sedan. – De mörka stunderna börjar ta mindre och mindre fokus. Kanske är det för att jag har delat med mig så mycket och på så sätt gjort mig fri. Tidigare fanns det också alltid ett sting av besvikelse mot mamma. Nu när hon är död kan jag omfamna henne. Men jag tror fortfarande någonstans att pappa kommer att säga förlåt för alla gånger det blev fel. Han har i alla år slagit ifrån sig och sagt ”Men det där var väl inte så farligt”. SANNA LUNDELL VÄXTE upp med en ilska mot sin pappa. – Julen är så laddad för en familj med missbruksproblem. Det är höga förväntningar och man ska umgås med släkten i flera dagar. Det är lätt att bli besviken om det inte blir som man hade önskat, säger Sanna Lundell. Ann Söderlunds värsta jul var när hon var i 20-årsåldern och firade jul med sina föräldrar i Småland där de hade sommarställe. – Mamma var sjuk i cancer och pappa krökade i dagarna två. På juldagsmorgonen skulle jag försöka få honom att nyktra till så jag drog iväg med honom till ett badhus för att han skulle få basta och liksom bada ruset av sig. Det var så vidrigt att jag än idag blir helt stum. Som medberoende ska man alltid vara med och städa undan, vare sig man är 4 eller 20. ● Om medberoende Beroendesjukdom är ett dolt, gigantiskt, tabubelagt och stigmatiserande folkhälsoproblem. Svenskens mörka hemlighet. Man räknar med att över 1 000 000 svenskar är drabbade och att det finns minst fyra-fem anhöriga som tvingas förhålla sig till problematiken. Karaktäristiska drag hos medberoende är bland annat följande: De känner sig ansvariga för andra människors beteende, är ofta omedvetna om vad de själva vill och behöver, känner sig säkrast när de ger, attraheras ofta av människor med behov, attraherar ofta människor med behov, känner sig uttråkade och tomma om de inte har någon att hjälpa, överengagerar sig, tror att deras beteende är andra människors fel. Medberoende tenderar att komma från problemfyllda eller dåligt fungerande familjer. www.ssil.se | 39