Svensk Vattenkraft 1
En nyvald ordförandes första ledare Först av allt
vill jag passa på att tacka för förtroendet till ordförandevalet. Det är ett stort uppdrag att axla efter Thomas. Jag ser mycket fram mot att kavla upp ärmarna och tillsammans med er verka för ett mer positivt förhållningssätt gentemot den småskaliga vattenkraften. Jag är nyss fyllda 61 år, lever tillsammans med min fru Martina på vår gård i Nyköping där vi har får, åker och skog. Vi driver även ett konsultbolag tillsammans, liksom vårt vattenkraftsbolag Ålberga Bruk AB. Vi har haft den tvivelaktiga förmånen att tillhöra den första omgången som lämnat in ansökan. Vi har därmed god kunskap i hur undermåligt arbetet med framtagande av miljökvalitetsnormer (MKN) är. Vi hävdar att vårt vattendrag skall klassas som kraftigt modifierat vatten (KMV). I och med att normerna inte kan ifrågasättas under samverkansprocessen ligger vårt ärende för närvarande på regeringens bord för avgörande. Ett tydligt exempel på hur viktigt det är att klassificering och normsättning av en vattenförekomst blir rätt från början. I detta nummer av tidningen har vi kraftsamlat på de nyttor som småskalig vattenkraft tillför till samhället. Förutom själva elproduktionen i sig tillför småskaliga vattenkraften en rad samhällsnyttor. I skrivande stund installeras nu utrustning i ett antal småskaliga vattenkraftverk för FCR-tjänster, vilket är en stödtjänst till Svenska kraftnät. En fortsatt utbyggnad av vind- och solkraft kräver vattenkraft och FCR-tjänster för att landets kraftnät skall fungera. Mer om FCR-tjänster längre fram i tidningen. SMHI konstarterar i en rapport att en av de viktigaste faktorerna för att hantera de pågående klimatförändringarna är att kunna reglera sjöarna. Efter förra sommarens rekordtorka i södra Europa byggs nu tusentals nya dammar för att bättre kunna hantera liknande situationer i framtiden. Det kan inte vara rätt att vi i Sverige river ut dammar som byggts för detta ändamål och har funnits i hundratals år. Den senaste tidens händelser i omvärlden har visat på hur viktigt det är med ett robust elnät som tål påkänningar/yttre påverkan. I södra Sverige finns långt över 1000 kraftverk byggda för s k ö-drift. Dessa kan förse samhällsviktiga funktioner med planerbar el vid kris, beredskap och krig. Det är många samhällen har vuxit kring de vattendrag där den småskaliga vattenkraften finns. Dammar, kvarnar och kraftverksbyggnader blivit en naturlig del av kulturlandskapet. En fortsatt drift borgar även för att det finns medel att bevara denna kulturhistoria även i framtiden. Mer om detta längre fram i tidningen. För att nå framgång med den pågående omprövningen är jag övertygad att det krävs en fungerande dialog mellan inblandade parter. Det är trots allt samma vattendrag vi diskuterar oavsett vilken roll man har eller vilka intressen man företräder. Alla behövs. Alla erfarenheter, tankar och funderingar på hur vi kan vända denna skuta tillsammans kommer vara vår styrka. Det handlar om en avvägning mellan olika samhällsnyttor, men även om att tillgodose äganderätten och att säkerhetsställa en rättssäker process. Jag har kommit fram till att det finns fyra saker som är absolut prioriterade frågor för mig och styrelsen att jobba med. Dessa är: 1. Processen för klassning av vattenförekomster och framtagandet av miljökvalitetsnormer. 2. Sveriges tolkning av EUs vattendirektivet gällande klassning av vatten KMV. 3. Myndigheternas hantering av kraftverk med äldre rättigheter. 4. Myndigheternas krav på egenkontroll Om vi börjar med klassning av vattenförekomster och fastställande av MKN finns det ett grundläggande fel som påverkar hela den fortsatta processen. Klassning och normer fastställs av de fem vattendelegationerna. I praktiken är det vattenmyndigheterna som sätter normerna med ensidigt fokus på fria fiskvägar och utan insyn från berörda verksamhetsutövare (kraftverksägare). I praktiken är det omöjligt att överklaga normerna i den fortsatta processen. En felaktig klassning/normsättning följer därmed med hela vägen till domstolen och i vissa fall ända upp till regeringen. Processen blir därmed dyr, omständlig och tidskrävande. I Tyskland har man en process där berörda intressenter är med från början vilket ger den stora fördelen att lokala förutsättningar för ett vattendrag vägs in redan från start. Förutsättningarna för att klassning och normer blir accepterade av inblandade parter ökar därmed markant. Jag är övertygad om Sverige behöver hitta en liknande väg om vi skall lyckas med denna omprövning med önskat resultat, tillgängliga medel och i tid Det andra kruxet är möjligheten att få en vattenförekomst klassad som KMV. EUs vattendirektiv säger att en ytvattenförekomst kan klassas som KMV under vissa förutsättningar. Regeringen har i Vattenförvaltningsförordningen slagit fast att en ytvattenförekomst skall förklaras som KMV i de fall förutsättningarna är uppfyllda. Genom en allt för snäv tolkning har Vattenmyndigheterna bara klassat 3 % av vattenförekomsterna som KMV. Snittet i EU är 14 %. Här behövs en ändring/tillämpning av gällande regelverket så att svenska vattenkraftägare får en rättsäker hantering som tillgodoser äganderätten. Den tredje frågan rör vattenkraftägare med äldre rättigheter. Riksdagen har beslutat att urminnes hävd, privilegiebrev m fl, skall räknas som att tillståndet tillkommit enligt motsvarande bestämmelser i miljöbalken. Trots detta har flera ansökningar avvisats av domstolarna. När denna ledare publiceras har förhoppningsvis utslag kommit från miljööverdomstolen som rättar till detta, om inte behöver riksdagens beslut förtydligas. Den sista frågan har aktualiserats i samband med de domstolsförhandlingar som genomförts under våren av de första omprövningarna. Myndigheterna har tagit fram ett ”handläggarstöd rimlig egenkontroll vattenkraft”. Förslagen på egenkontroller är mycket omfattande och gör till synes inte skillnad på stor och småskalig vattenkraft. Handläggarstödet har skapat mycket oro bland verksamhetsutövarna. Denna oro har till del besannats i ovan nämnda domstolsförhandlingar. Som lök på laxen har Vattenkraftens miljöfond förkunnat att de inte ersätter några kostnader kopplade egenkontroll. SVENSK VATTENKRAFT #2 2023 3