Omtanke 1
»Första kvällen träffade vi killar i 1618 årsålde
rn, men redan andra kvällen stötte vi på en pojke som var 12-13 år, så honom tog jag med mig hem.« Men arbetslösheten i Marocko är enormt stor. Någon officiell siffra är svår att få tag på, men det pratas om 70 procents arbetslöshet. Det innebär att det är de unga med en universitetsutbildning som tar till och med de allra sämsta jobben, och att barn och unga som saknar utbildning därmed blir arbetslösa. OCH I MAROCKO framstår naturligtvis Europa som drömmen för en ung pojke/kille som vill tjäna pengar. Idag finns tiotusentals marockanska barn och vuxna runt om i Europa där de arbetar, oftast svart, och skickar hem pengar. Men barn får ju inte arbeta i Europa, vilket gör att de hamnar på olika förvar, för att sedan när de blir 18 och får arbeta skickas hem till Marocko om det går. – Så egentligen är det arbetskraftinvandring, och det är både märkligt och sorgligt hur svenska myndigheter och politiker inte kan se och förstå vilken enorm resurs dessa unga pojkar är, säger Sooi Schneider. Alltså har vi ett barn, som inte är en – Ja, vi insåg snabbt hur svår situationen var då socialen valde att skicka ungar pojkar till vilt främmande människor bara för att vi sa att vi kunde ta emot dem, berättar Sooi Schneider. Numera arbetar hon för det mesta själv i den uppsökande verksamheten, samtidigt som Tobias Glad har ett ”vanligt jobb” och finns mer hemma med killarna som bor hos dem. Så vad är det då som är så svårt? I Marocko är det fullt normalt att börja arbeta som sju- eller åttaåring. Du säljer cigaretter, eller blommor på gatan, springer ärenden och så vidare. Det handlar om att dra sitt strå till stacken och hjälpa till med familjens försörjning. flykting men som enkelt kan åberopa särskilda asylskäl utifrån sin utsatta situation (vilket villkorslöst avslås) som inte kan skickas hem för att Marocko inte vill ta emot honom och som måste få stanna i Sverige enligt Dublinförordningen tills asylprövningen är avklarad. – Det finns 800-1000 marockanska pojkar i Sverige, cirka 400 av dem lever i något slags kaos men över hälften sköter sig, har god man, går i skola och så vidare. Men när de blir 18 så utvisas de eftersom de inte får stanna i Sverige, och väldigt ofta säger då Marocko att de inte kan identifiera pojkarna och därför inte tar emot dem, berättar Tobias Glad. Så i detta juridiska vakuum hamnar alltså många marockanska unga män. Till slut återvänder en del ändå, bakvägen så att säga, via olika kontaktnät och mer eller mindre med livet som insats - igen. Andra går under jord, blir kvar i Sverige eller något annat EU-land. Men det blir svårt att motivera de här pojkarna att stanna kvar i systemet och på allvar försöka bli en del av det svenska samhället när de vet att de med all säkerhet kommer att bli utvisade. – Nej, varför ska de försöka sköta sig då? frågar sig Sooi Schneider. – Det handlar om signalpolitik, men den ger i slutändan helt fel signal, säger Tobias Glad. – Tänk om europeiska politiker istället samarbetade för att aktivt lösa den här problematiken, få ut kunskapen om hur det fungerar i Europa så strömmen av marockanska pojkar som vill hit sinar. Och så naturligtvis ge åtminstone de allra yngsta som tagit sig ända hit uppehållstillstånd, säger Sooi Schneider. HON HAR PRECIS kommit hem från Frankrike när vi träffas. Där sökte hon dels efter pojkar som försvunnit från Sverige, dels försöker Habibi! nu vara med och skapa ett europeiskt nätverk ”av vuxna som pojkarna kan lita på och vända sig till för att få hjälp”. Än så länge fortsätter de marockanska pojkarna att vara oönskade i både Europa och Marocko. Nu har visserligen något hundratal kunnat utvisas från Sverige till Marocko, men det handlade i flera fall om medelålders män. Och de flesta är kvar och fler kommer. – Vi ser en ökning av pojkar som försöker ta sig till Europa. Förr kunde de få jobb som apelsinplockare och annat i Spanien, men numera finns det nästan inga såna jobb att få och då måste de söka sig vidare, säger Sooi Schneider. www.ssil.se | 13