Omtanke 1
riktade till den fjärde åldern. De ser och åtgärd
ar åldrandets problem. Personalen saknar stöd för andra sätt att arbeta på, och gruppboendena är som regel inte anpassade för att de boende ska vara hemma hela dagarna. Det finns inte utrymme för aktivitet, vare sig i det fysiska rummet eller i kulturen på gruppboendet. – Vi ska inte glömma att detta är den första generationen personer med utvecklingsstörning som uppnår lika hög ålder som befolkningen i övrigt. Det är inte konstigt att det är på det här sättet. Men vi får ju inte svika dem inför åldrandet. Då har vi inte fullföljt det uppdrag vi har inlett för just den här generationen, säger Ida Kåhlin med hänvisning till den utveckling mot inkludering och delaktighet som dagens pensionärer med utvecklingsstörning har upplevt under sin livstid. IDA KÅHLIN SLOGS under arbetet med avhandlingen av att tystnaden omkring åldrandet är i det närmaste total på gruppboendena. De flesta äldre hon mött har inte fått någon möjlighet alls att förstå varför livet förändras, eller hitta ett sätt att förhålla sig till det. – En av de viktigaste insikterna efter avhandlingsarbetet är att det går bra att prata med de boende om åldrande. Man måste bara lyssna och ställa frågor på rätt sätt, och framför allt försöka få svar, säger hon. Hemma i soffan på gruppboendet i Solmed utvecklingsstörning har en mångfacetterad idé om åldrande och förmåga att uttrycka sina tankar om den tredje åldern. Men väldigt många jag intervjuade hade aldrig tidigare fått tillfälle att tala om detta. Personalen på gruppboendena hade inte uppfattat det som meningsfullt att försöka, berättar Ida Kåhlin. DEN STORA BRIST hennes avhandling ”Delaktig (även) på äldre dar” sätter ljuset på är följande: Medan de boende som regel önskar en aktiv ålderdom i enlighet med de visioner vi har om tredje åldern, utgår personalen i gruppboendet från strategier na bekräftar Conny Bergqvist Ida Kåhlins forskningsresultat. Dels är han själv pensionär sedan tio månader tillbaka, och dels har han bra koll på hur äldre personer med utvecklingsstörning har det. Han har i fjorton år varit rådgivare på Klippan, som är FUBs avdelning för personer med intellektuell funktionsnedsättning, som det numera egentligen heter. – Jag själv hade fördelen att vi pratade mycket på jobbet om vad det innebär att gå i pension. Men på daglig verksamhet gör man nog inte det – helt plötsligt får man bara inte gå dit. Det är inte lätt att förstå varför. I värsta fall kan man tro att det är för att man har misskött sig. OCH SEN ÄR det all tid som plötsligt blir tom. Conny Bergqvist berättar om hur äldre på gruppboendet blir sittandes framför teven i brist på annan sysselsättning, och om hur aktiviteter gärna blir kollektiva snarare än individuella – av brist på utrymme, tid eller ambition. – Ofta är personalens rutiner ett hinder för saker som personer på gruppboendet skulle må bra av att få göra, konstaterar han. SJÄLV HAR HAN börjat träna, för att ersätta promenaderna till jobbet varje dag. Han känner att kroppen förändras, att han blir mindre rörlig. Och igen: den som har en utvecklingsstörning behöver få kunskap om åldrande och vad det innebär. – Utvecklingsstörning innebär att man har begränsad förmåga att förstå saker. Det är viktigt att prata om hur kroppen åldras, att berätta att förändringarna är i sin ordning. Annars kanske man tror att det är farligt, att man är sjuk. Conny Bergqvist har alltså en utvecklingsstörning. Han är också en erfaren person som har haft ansvarsfyllda uppgifter under ett långt arbetsliv. Arbetet har hjälpt honom att utvecklas och att uppfylla den egna potentialen. Han har som föredragshållare avlivat fördomar och kampanjat för bättre utbildning och information till personal, förvaltare, gode män, sjukvård och andra som kommer i kontakt med personer med utvecklingsstörning. Det är en mission. – Min drivkraft är att alla ska få ta plats, ska ha rätt att finnas. Ska ha samma värde. Så är det inte i dag! DÖRREN TILL DET tidigare arbetsrummet täcktes av lappar med små kloka observationer och med minnen från seminarier och kurser. Upptejpat på väggarna fanns tidningsurklipp och hälsningar som visade att Conny Bergqvists föredrag varit uppskattade. Det arbetsrummet saknar han ibland, även om han fortfarande är ute och talar ibland. Han har turen att få fortsätta göra nytta. Pensioneringen innebär ändå att han förlorar en stor del av den värld där hans erfarenhet och kunskap är betydelsefull för andra, där det finns struktur och ställs krav på att han kommer i tid och sköter sina uppgifter. – Arbetet har varit det viktigaste i mitt liv och så är det för många som har en utvecklingsstörning. När jag jobbade på www.ssil.se | 35 Foto: Getty Images