Bumsen 1
I skuggan att ta med oss flytande tvål från alla
toaletter för att kunna leta hål. Kvällen vi skulle åka till Pongola Game Reserve var vi dock ovana fortfarande och trots att vi stod på en bensinmack med tillgång till ljus, tvålvatten, riktig tryckluft och möjlighet att fylla på vatten även invärtes så tog det så många försök innan vi var på rull att det hann bli beckmörker. Guiden var väldigt nervös, för man får inte som motorcyklist vara långsammare än bilisterna för då blir man omkörd och prejad. Alltså måste vi hålla 120 km/h på tätt led längs slingrande bergsvägar genom det kompakta mörkret. Yamahalyset räckte knappt till hojen framför utan vi litade på att framförvarande inte körde på något. Det var med en suck av lättnad vi så småningom kunde vika av från huvudvägen och slappna av Hela världen var på helspänn och vart man sig än vände såg man munskydd, handsprit och IR-termometrar. Faktiskt var man mycket noggrannare i Qatar, Sydafrika och Swaziland än i Sverige vilket överraskade åtminstone mig. Ingen fick kliva av planet i Johannesburg innan denne fått temperaturen kontrollerad med IR-termometer, men det tog ju sin lilla tid att komma ända bak till oss i aktern. Planet stod och blev uppvärmt i solen och fler än jag började svettas. Först av värmen och sedan av nervositet för att misstas för febersjuk med rinnande panna. Men Coronaåtgärderna visade sig även ha positiva effekter för oss. Sydafrika är ökänt för sin farliga trafik och dystra statistik, men just när vi var där var det få som rörde på sig i onödan med följd att vägarna var glest trafikerade och kaoset uteblev. Nu var ju tanken att vi skulle åka massor med roliga grusvägar i möjligaste mån, men av flera skäl så tvingades vi tröska lite mera asfalt än planerat. En orsak var att även de planerade transportsträckorna tog längre tid än planerat då XT 660:n inte var bekväm över 90 km/h till skillnad från 1200 GS som hade förflyttat oss med 120 km/h enligt planeringen. Ett annat var den stora mängden punkteringar, minst en om dagen. Även om det kanske blivit samma mängd punkteringar med GS:ar så tar det mycket längre tid att reparera punkor med slang i däcken. Istället för att bara trycka i en plugg så ska hjulet av, däcket krängas av, hålet i slangen lokaliseras och lagas, tillbaka med allting, justera kedjespänningen och hoppas att man inte klämt slangen när däcket krängdes tillbaka. Vi blev till slut ganska bra på det med god rutin att leta upp lagom hög stock eller stubbe att ställa hasplåten på och såg till 26 Bumsen 1 2023 Överst: Barrel-race, en pulshöjande utmaning! Nederst: Övning körning i djup sand. lite. Tills vi insåg att vi nu körde genom höga grindar på vars andra sida befann sig mängder med vilda djur, enligt utsago de mesta kända från naturprogrammen förutom lejon. Viltfara fick plötsligt en helt annan innebörd. Hemma riskerar man att köra på något djur – här riskerar man att reta upp något djur som anfaller i mörkret! Country Trax är kanske den enda arrangören som har lov att köra motorcykel inne i reservatet, så vi kände oss priviligierade. Det största vi såg från cyklarna var giraffer, men det var när det var ljust ute. Annars korsades vägen ofta av antilopflockar, en skock vårtsvin eller andra exotiska men icke livshotande djur. De största djuren hade dragit sig undan till andra sidan floden som går genom reservatet så de fick vi se på nära håll genom en båttur. Mäktigt, och märkligt på något sätt att betrakta dem utan galler eller TV-ruta framför. Elefanterna som