Nolltretton 1
MUSIK – MUSIKKRÖNIKAN – Unga, villiga och motorbu
rna Pöka och kröka och ströga på Löga. Allt är som vanligt på den svenska landsbygden, fast numera kallas det Epadunk. Den senaste tidens mest omtalade musikgenre är utan tvekan Epadunk. Har ni på något lyckats undvika termen så är det en musikstil som spelas på HÖG volym företrädesvis i Epatraktorer och raggarbilar. Musiken kan beskrivas som okomplicerad dunkadunka med texter om att supa, ha sex och åka Epatraktor. Stilen är medvetet(?) halvkorkad för att särskilt tilltala en publik som växer upp på landsbygden med fylleromantik, ungdomsgraviditeter och brist på sofistikerad kulturell stimuli. Man skulle med framgång kunna argumentera för att Epadunkstrenden är en del av den SD-ifiering som skett i Sverige på senare år. Epadunket finns numera överallt: i Melodifestivalen, i politiska utfrågningar av Centerpartiets nya ledare Muharrem Demirok och inte minst på den svenska topplistan. Samtidigt som jag skriver denna krönika kikar jag på den aktuella Sverigetopplistan och kan konstatera att sju (7) av låtarna på topp 20 är så kallad Epadunk. Där finns “Rid mig som en dalahäst” med Rasmus Gozzi & Fröken Snusk och “Trakten till Epan” med Rasmus Gozzi, Fröken Snusk & 1 Cuz på plats 4 och 5. Där finns “Kan inte gå” med Bolaget på plats 10, “Banan melon kiwi & citron” med Hooja på plats 15 och “Första gången i en Epa” med De Vet Du, B3NTE och RingnesRonny. Och på plats 19 och 20 hittar vi “Dit älven går” med Hooja respektive “Raggarhimlen” med Rasmus Gozzi & Fröken Snusk. Den kraftiga ökningen av Epatraktorer på vägarna är något som skett på senare år men själva musiken är egentligen inte särskilt ny. Det finns ett tydligt släktskap med artister som Ronny & Ragge, Eddie Meduza och Kenneth & The Knutters. Och budskapet är fortfarande detsamma: på landsbygden har man sex, super och är motorintresserad. Och det behöver inte vara det sämsta, Eddie Meduza var ett geni och “Ung, villig och motorburen” är en fantastisk poplåt. Som inom de flesta musikstilar är det mesta skit men det vaskas också alltid fram några guldkorn som lever vidare i det kollektiva medvetandet. När vi om tio år ser tillbaka på 2020-talets Epadunkvåg kommer vi garanterat sitta med nostalgiska tårar i ögonen och säga: “Rid mig som en dalahäst”...fan, vilken bra låt det var ändå! /Tobias Pettersson Musikredaktör I januari spelade de på Dynamo på minifestivalen End of a bad month. I februari lirade de på Hörsalen under Future Echoes. Och i april åker Norrköpingsbandet 23 Till till Linköping för en spelning tillsammans med Troublemakers. Nu väntar fansen bara på nya låtar - som också är på gång! Å 34 NOLLTRETTON rets upplaga av showcasefestivalen Future Echoes gick av stapeln i Norrköping den 16-18 februari med ett flertal lokala band bland bokningarna. Publiken kunde njuta av Norrköpingsakter som Klotter, Erica, Dirtytwo, Edith the pike och några till. Ett av de band som var först ut var de gamla punklegendarerna 23 Till som spelade på Hörsalen redan på smygstarten på torsdagskvällen. Hur gör man efter 30 år för att ha blicken mot framtiden och inte bara bli ett eko från dåtiden? – Vi hade inga ambitioner att spela på Future Echoes. De frågade med kort varsel och vi tar det som en betald repning. Varifrån vi eventuellt ekar är upp till mottagaren. Vi spelar så länge vi tycker det är kul och ger oss något. Du och andra får tycka vad ni vill om det, säger basisten Micke Pihlblad. Har ni spelat på Hörsalen tidigare? Är det en seger för punken att få in lite skitighet i finkulturens högborg? – Vi har spelat där tidigare, Musikhjälpen bland annat. Ingen höjdare eftersom det är sittande publik. Punk? Vad är det egentligen? Är vi punk? Ingen aning. På vilket sätt är Future Echoes bra för Östergötland? – Vill man se band man aldrig hört talas om och kanske hitta ett guldkorn här och där är det självklart bra med ett arrangemang som Future Echoes. Tror tyvärr att allt för få inser tjusningen med det. Förutom Micke Pihblad så består nuvarande sättning av 23 Till av Janne Abrahamsson på gitarr och sång, George Gustavsson på orgel och gitarr och Pelle Karlsson på trummor. Bandet bildades redan på 80-talet, albumdebuterade 1991 och lade ner verksamheten 1996. Sedan dess har det skett ett flertal återföreningar och sedan ett antal år tillbaka kan man nog åter räkna 23 Till som ett aktivt band. 2019 gav man till och med ut två album: “Shake it baby!” och “Live Värmekyrkan NKPG”, som sedan följts av ett gäng singlar under 2021. Och snart kan det vara på gång med ett nytt skivsläpp, avslöjar Micke. – Vi ska börja spela in nya låtar under våren. Vad det blir vet vi inte än men förhoppningsvis släpps det i någon form. Nästa inbokade spelning är på Platens Bar i Linköping den 22 april, som support till ett annat legendariskt punkband, Troublemakers från Göteborg. Om man nu råkat missa 23 Till, vilka tre låtar ska man börja att lyssna på för att förstå er som band? – Börja med de senaste släppen och lyssna dig bakåt så kanske det klarnar... Stark start på 2023 för 23 Till Text & Foto: Tobias Pettersson