Svensk Golf 1
smalare trottoar där jag vinglar framåt med bagag
et någon meter från flödet av cyklister och bilar. Inne i huvudbyggnaden gör jag mitt bästa för att uppfylla klichébilden av turist på genomresa genom att luncha loss på smörrebröd med kyckling. Det diagram som tydligt skulle visa tågresans klimatpåverkan i jämförelse med flyg eller bil smulas sönder när jag hänvisas till en ersättningsbuss för nästa etapp. Beräkningsmodellerna för klimatpåverkan är visserligen ganska trubbiga. Faktorer som hur planet är lastat och hur piloten framför planet gör det svårt att ta fram en exakt siffra för vilka utsläpp en flygresa mellan Stockholm och Hamburg genererar. Samma gäller tåget, där vagnekipagens vikt och beläggningsgrad ska tas in i ekvationen ihop med om det hela dras med ett el eller diesellok. Och just det, hur framställs elen? En ren jämförelse mellan snittvärden ger att flyget släpper ut drygt fyra gånger mer koldioxod än tåget. Men som sagt. Det är siffror som inte inkluderar timmarna i buss över de danska slätterna och den färja som sedan väntar i Rödby. BÅTFÄRJAN SKA JAG rulla på i ett annat tågekipage. Det är två lunchlådestora vagnar där utrymmet för bagage är högst begränsat. För att inte blockera hela gången med golfbagen åker den upp på en hatthylla, där den upptar en större del av ytan. Popularitetspoängen haglar inte direkt i min riktning från de övriga resenärerna, kan vi säga. Jag förflyttar mig snarast upp på däck när dörrarna ” För att inte blockera hela gången med golfbagen åker den upp på en hatthylla, där den upptar en större del av ytan. Popularitetspoängen haglar inte direkt i min riktning från de övriga resenärerna, kan vi säga.” in till färjan öppnar. Tjusningen med att välja ett annat färdsätt än flyg blir ännu mer påtaglig här. Bland tyska fotbollsjuniorer och scouttrupper dricker jag en suspekt cappucino och låter vyerna från hamn, hav och kust tränga in i sinnet på ett sätt som inte är möjligt uppe på 10 000 meters höjd. Oron över kaosartade förseningar visar sig också vara obefogad just denna dag. Tåget rullar in på Hamburgs centralstation ett fåtal minuter efter utsatt tid. Jag hamnar rakt i det kontinentala myller som dina föräldrar varnade dig för vid eventuella tågluffarplaner på 1980-talet. Det är hål-i-väggen-barer med rökande män som parkerat framför någon tjock-tv med fotboll. Det är också en sorts levnadskonstnärer som med vidgade pupiller tigger om pengar till en lunchbaguette mellan de stressade helgjobbspendlare som kryssar fram till perrongen. En uberresa på fem minuter återstår. Föraren är från Berlin och hyllar Hamburg som ett trevligare, renare och mer uppstyrt föredöme. Fast först lämnar han oss själva i bilen en bra stund för att gå in på stationen och köpa cigaretter. TOLV TIMMAR OCH en hyrbilsfärd senare står jag på första tee och blickar förundrat ut över rader av spetsiga sanddyner som reser sig mot horisonten i olika höjdspann. Winston Links ligger inte granne med Hamburg, men nås med en biltur på dryga 90 minuter. Att jag väljer detta framför mer närliggande alternativ bygger mer på otyglad nyfikenhet än sunt förnuft. Dessutom får jag HANSASTADEN Speicherstadts tegelbyggnader har pålats upp ovanför vattnet. NÄSTA RÖDBY I väntan på tåget som ska rulla på båten – och ta oss in i Tyskland. 42 SVENSK GOLF 9–2019 FOTO STEFAN VON STENGEL FOTO GETTY IMAGES