Svensk Golf 1
proffs, även om en tillvaro på välskötta golf ano
r världen över kan tyckas vara ett liv under en trygg ostkupa. – På ett sätt är det tryggt, samtidigt Vem är du tajtast med? – Jag är egentligen inte speciellt tajt med många människor överär det otroligt otryggt. Man har inte en aning om när lönen kommer och man får förhålla sig till yttre saker hela tiden. Det där med trygghet är också något som jag försöker göra något av. I år när vi var i Indien tog jag och min caddie en taxi till Taj Mahal. Egentligen är själva resan dit, tre och en halv timme, större än att se Taj Mahal. Min dotter är 18 nu och på väg till college. Hon säger, som alla 18-åringar, att hon vill göra skillnad i världen. Hon har delvis växt upp på golfanor men också i ett överklassamhälle i USA. Nästa år, om jag inte spelar i USA, så tänkte jag ta med henne till Indien och Kenya och visa att så här ser det också ut i världen och det fungerar det med. Vad är det bästa med det här livet? – Friheten att få leva på det här sättet, att få uppleva det vi gör och få spela fina golfanor hela tiden. Det är otroligt motiverande att få betalt för att utvecklas som människa och spelare. Det är en jäkla skillnad mot att exempelvis sitta i kassan på Ica. Nu hoppas jag de är nöjda med sina liv också men det är en annan grej att jobba för lön huvudtaget. Men ska jag prata om viktiga saker med någon så pratar jag med Thomas Björn, inte med en 22-åring som undrar vilken BMW han ska köpa. Samtidigt uppskattar jag otroligt mycket att få vara med de här unga killarna och deras entusiasm. Men livet ser annorlunda ut för en 50-åring. Du gör din egen grej. Blir det inte ensamt då, på kvällarna till exempel? – Jag tycker det är ganska skönt, ha ha. Jag har inga problem med det. Jag har så mycket annat; barn i en annan tidszon, jag försöker titta lite större hur touren ser ut, analyserar mitt eget spel, har en del kontakt med Katrineholm om Challengetouren. Jag försöker ta hand om mig själv, gå på gym, meditera… Jag har inte för mycket tid om man säger så. robert karlsson om… … ATT BO I USA OCH SPELA PÅ EUROPATOUREN ROBERT KARLSSON ÄR BOKFÖRD för 132 tävlingar på PGA-touren. Hälften av dem spelade han 2010–2013. Det blev två andraplatser som bäst. – Det var egentligen ganska tråkigt på PGA-touren. Vi pratade ensamhet, där blev det ensamt. Det är stor skillnad överhuvudtaget jämfört med Europatouren. Titta på den här tävlingen i Göteborg. När dagen är slut så sätter man sig i en buss eller bil och kommer till samma hotell som alla de andra spelarna. Man kan gå till baren och ta en macka, det finns folk att prata med. USA är ett mer individuellt samhälle. Alla får egna bilar, de drar iväg till 50 olika hotell och käkar roomservice. Robert Karlsson tycker dessutom att golfen blir tråkigare i USA. – Den är så jäkla enahanda. HEJ KAPTEN Robert Karlsson var vicekapten i Thomas Björns regi. 2020 axlar Karlsson samma roll i Harringtons Ryder Cup-lag. och leva för helgerna som många gör. Det tror jag skulle vara svårt att stå ut med. Det måste finnas en större motivation med det man gör och vara något som känns stimulerande. Europatouren är som en kringresande cirkus där folk har olika positioner i gruppen. Var befinner du dig? – Jag gör min grej. Jag spelar min golf. Men jag är ganska involverad i touren via spelarrådet. Jag försöker snacka med spelarna om vad de tycker är bra och dåligt och vart vi är på väg. Det går undan på touren nu, på gott och ont. Jag försöker ha lite mer övergripande kommunikation, ställa lite obekväma frågor till touren och vara lite mer involverad istället för att bara flyta med. 80 SVENSK GOLF 9–2019 – Det blir en extra dag när jag reser ut, det är vad som händer. Men jag har aldrig varit den som har flängt. Det känns nästan ojuste för barnen att komma hem en söndagkväll och åka igen måndag eftermiddag. Det är nästan att luras. Jag har medvetet gjort så att jag är borta tre veckor. Då vet de om det. Sedan är jag hemma två. Har man en 15-årig son och en snart 18-årig dotter och jag ska spela mer i Europa för att jag tappat kortet i USA så är det inte läge att ta den diskussionen. Den skulle jag bara förlora. Jag får ta en extra resdag så kan de vara kvar på samma skola. … ATT VARA LAGOM KÄND – Jag blir igenkänd då och då. I USA, om det är golftävling på tv eller så, kan det hända att jag få skriva en autograf på en flygplats. Det är helt okej men jag blir aldrig störd. Det är skönt att slippa, men jag har också valt att ha en profil som varit ganska landad och jordad. Du flyger sex timmar, använder samma valuta, käkar på samma McDonalds och samma restaurangkedjor. Banorna är likadant uppsatta. Det är stor, stor skillnad. Det är ju trevligare här. En mycket bättre arbetsmiljö att jobba i. Är det därför Europa vinner Ryder Cup? – Ja. Ganska enkelt svar. Ja. Vi blir ”hoptvingade”, kommer ingenstans och antingen man vill eller inte så blir man kompis med de andra spelarna. Man lär sig att förhålla sig till andra människor. I USA kan man bara dra och bete sig hur som helst. De förstår inte ens vad teamwork är, inte på det sättet. Ju mer européer som är där, desto lättare hittar man ett gäng att vara med, men jag var inte där tillräckligt länge och tog inte de initiativen jag behövde så jag har ju en stor del i det själv. RYDER CUP, JA. Europas seger i Paris förra året, med Robert Karlsson som en av Thomas Björns vice kaptener, var monumental och en lagmoralisk fullträff. Karlssons respekt och status bland kollegorna har hoppat upp ytterligare ett snäpp efter det. – Jag har förstått att jag har en viss auktoritet. Jag fick fin feedFOTO GETTY IMAGES