Kreativa platser 1
Inledande tankar av Pernilla Glaser När börjar nå
gonting? En början kan vara en fortsättning. På ett samtal till exempel. Det är någon som tror att det går och prövar någonting och någon annan som låter bli att säga nej. Det börjar och sen fortsätter det och det är i fortsättningen det händer. Att vi ses igen veckan efter och veckan efter det. Den som har en idé är ofta själv den som är mest redo att säga att det nog inte var så vidare bra. Det kan räcka med ett tveksamt tonfall som glider som en skugga under en fråga som “Hur har du tänkt?” så känns det plötsligt omöjligt att genomföra och vansinnigt att jag ens föreslog det. En idé kan vara lysande och värd att vattna fast den knappt är begriplig. Det hjälper att pröva. Den stora drömmen kan prövas i små steg. En festival kan vara en fest, en pjäs en monolog, en konsert en sång. Det kan vara spännande att tänka på många olika sätt kring hur något kan bli och först därefter tänka vidare på vad som är bäst eller mest rätt eller roligast. Viljan och idéerna kan ändras när en ser hur något fungerar tillsammans med andra. Ibland behöver en vara listig för att kunna bjuda in andra samtidigt som den ömtåliga idén behöver skyddas. Det går att ställa frågor om sin idé på lite avstånd från själva kärnan, om temat, om en möjlig plats, om format… så att det blir en hjälp att komma vidare. Det går att be om hjälp med det jag vet att vi behöver och det går att be om hjälp med det jag tror att vi vill och sedan ändra mig. När en vet hur allt precis ska bli kan det vara för sent att få hjälpen som behövs. Ibland måste ett initiativ bjuda in och förklara många gånger. Ibland är det bra att visa och berätta på platser som ingen förväntar sig. Vissa saker syns tydligare då. För presentationer gäller samma sak som för föreställningar. Två personer i publiken räknas lika mycket som hundra. Ett annat sätt att bjuda in är att rikta uppmärksamheten mot någon annan. Min idé + spela schack på ålderdomshemmet, min idé + spontanidrottsplats på torget, min idé + läxhjälp. En början som fortsätter, fortsätter ofta med flera människor, flera anledningar och flera platser. Då är den inte längre ett samtal för några få utan istället handling för många. Pernilla Glaser är författare och har deltagit som metod- och processtöd i arbetet med Kreativa platser. 8 Pernilla Glaser, foto: Elisabeth Ohlson Wallin