Svensk Jakt Chefredaktören
Svensk Jakt Jaktresan i Sverige
» ”Även för en härdad skärgårdsjägare har det näm
ligen varit tufft och vi känner alla att vi fått vara med om ett litet jaktäventyr utöver det vanliga.” för dykänder är det tvärtom. För dem utgör det öppna vattnet det skydd och den trygghet de söker. Vid sjöfågeljakt på vintern ska man vara ordentligt klädd, vilket jag också är, men jag kan just för den sakens skull inte påstå att jag känner mig bekväm med flyktskytte. Sällskapliga skrakar Efter kniporna kommer två sällskapliga storskrakar glidande in över vettarna från höger. Vi skjuter på varsin, John B och jag. Båda skrakarna blir på plats, men en måste efterskjutas och dessutom är det nu tid att bärga fågel. Snart dyker John N upp med båten och hämtar de båda skrakarna och kniporna, som hunnit bort till iskanten. Det smäller skott också från en ö längre ut i det grå töcknet. På grund av vinden låter det nog mer avlägset än det i själva verket är. Det är sista helgen sjöfågeln är lovlig, därför är det inte mycket att undra över att det är fler jägare än vi som trotsat elementens raseri. För i Blekinge är sjöfågeljakten kultur. – Det är bra, säger John B när han kommer för att inspektera mitt gömsle. Om fler jägare är ute blir det bättre fart på fågeln. Precis när jag börjar få fula tankar kommer en vigg svepande mellan oss och vettarna. John B skjuter två smällar utan resultat och sedan fyller John N på med lika många skott på andra sidan skäret. De fyra kniporna, som jag bespetsat mig på, drar förstås värdshus förbi. Ingen säger något, men efter bara någon minut kommer viggen drivande förbi oss som bekräftelse på att John N:s sista skott tog som det skulle. Viggen driver också den ner mot iskanten nordväst om våra vettar. Iskanten tycks rycka allt närmare, men det är oklart om det är fast is eller bara issörja. Fullt utfärgade vinterfåglar är vackra som konstverk. John Nilsson och John Bergqvist (närmast) trivs trots det bistra vädret. Fåglar och snö kommer om vartannat Då och då hörs även skott från våra okända jaktkamrater. Det låter som ett avlägset ploppande. En knipa kommer susande i medvind och lägger ett par hagelsmällar bakom sig. Sedan skjuter John B och jag en skrak i bolag medan John N drar ner en annan fågel. Vi ser den inte men hör tydligt när den slår i mot någon av de stenhällar som vinden sopat rena bakom våra ryggar. Var den inte riktigt död i luften, så slog den garanterat ihjäl sig mot klippan. Snön kommer i byar och mellan dessa framträder vår omgivning allt tydligare. I nordväst avtecknar sig Sturkö kyrka som ett landmärke och i samma riktning, fast mycket närmare, går det att skönja konturerna av en ö. Åt väster syns ett litet skär, från vilket några skarvar lyfter skrämda av den hotfulla, mörka silhuetten från en havsörn. Då skyndar sig John N ut med båten för att bärga våra fåglar, för en havsörn är inte nödbedd att dela jakt bytet med tvåbenta jägare. Någon smörgåstimme blir det inte tal om. Vädret SVENSK JAKT Nr 5 2019 inbjud er inte till det. Jag ser dock att John B skruvat locket av en termos och värmer sig med medhavd dryck. Jag följer hans exempel, sedan Jan lösgjort sig från sitt fotogömsle och kommit ner till min skjutplats. Han bjuder på varmt kaffe ur sin magnumtermos och först nu märker jag också hur stelfrusna mina fingrar blivit. Jag har suttit med bössan vilande över knäna och lägger märke till att bösspiporna snöat över. De blir emellertid snabbt fria från snö, sedan ett par knipor svept över oss. Att kniporna inte fällde för vettarna tror John B berodde på att de helt enkelt inte såg dem i tid i snöyran. Salskrakar hälsar på Förmiddagen är nu ganska långt liden. Vid vetta skytte under hösten brukar fåglarna bli tröga och ovilliga att flyga ungefär så här dags, men nu är vi i slutet av jakt säsongen och då kan man enligt John B sitta hela dagen fram till skymningen och ha god jakt. I alla fall kan man alltid räkna med att kunna skjuta ströfågel. Ett par salskrakar är inne och hälsar på, men dem får man som bekant inte göra någonting åt. Vi börjar alla tycka att vi fått nog. John N företar ett sista uppsamlingsheat med båten och sedan få vi kliva på med pick och pack. I båten, som är full av snö, ligger vårt jaktbyte. Det är sju-åtta helt utfärgade och nästan chockerande vackra fåglar; de stora skrakarna med sina aprikosfärgade bröst och kniporna med sina grönskimrande huvuden och klargula ögon. Innan vi når bryggan erkänner John N att han faktiskt inte hade väntat sig att Jan och jag skulle vara villiga att gå ut i rådande väder. Även för en härdad skärgårdsjägare har det nämligen varit tufft och vi känner alla att vi fått vara med om ett litet jaktäventyr utöver det vanliga. Blev inte trodda först Kapten Gustjtjin då? Jo, det var ju han som på kvällen 27 augusti 1981 gick på grund med den sovjetiska ubåten U137 på Torhamnaskär inom militärt skyddsområde vid inloppet till Gåsefjärden. Gustjtjin och hans manskap försök te ta sig av grundet för egen maskin och körde diesel motorerna på högvarv hela natten. Boende i området hörde ljudet men kunde ingenting se på grund av mörkret. Ubåten upptäcktes på morgonen av två fiskare, Ingvar Svensson och Bertil Sturkman, som gått ut från Sturkö för att vittja nät. När de kom nära ubåten tittade de rakt in i k-pistmynningar och fick vända hem. Men när de berättade vad de sett blev de först inte trodda. Efter två timmar hade dock marinen folk på plats i Gåsefjärden och den på grundet vid Torhamnaskär halvvägs uppkörda ubåten blev i ett nu en världshändelse. I dag finns ett minnesmärke uppsatt på platsen för grundstötningen. ‹‹‹ 15
Svensk Jakt Ögonblicket
Svensk Jakt Från Jägareförbundet
Svensk Jakt Opinion
Svensk Jakt Riksnytt
Svensk Jakt Inför EU-valet
Svensk Jakt Vildsvinsjakt
Svensk Jakt I backspegeln
Svensk Jakt Svensk Jakt testar: Jackor
Svensk Jakt Bäverjakt
Svensk Jakt Viltvård
Svensk Jakt Viltvård, fångst & fällor
Svensk Jakt Vildsvinstroféer
Svensk Jakt Bilar för jakt och vardag
Svensk Jakt Fråga veterinären
Svensk Jakt Hälgekrysset
Svensk Jakt Utrustning
Svensk Jakt Sett & läst
Svensk Jakt Hälge
Svensk Jakt Vapen & skytte
Svensk Jakt Vapenutrustning
Svensk Jakt Frågor och svar om vapen
Svensk Jakt Från Jägareförbundet
Svensk Jakt Jaktbart vilt
Svensk Jakt Solens upp- och nedgång
Svensk Jakt Viltsmak
Svensk Jakt Redaktionen
Svensk Jakt Regionalt: Norrbotten & Västerbotten
Svensk Jakt Regionalt: Jämtland & Västernorrland
Svensk Jakt Regionalt: Dalarna & Gävleborg
Svensk Jakt Regionalt: Värmland & Örebro
Svensk Jakt Regionalt: Mälardalen & Gotland
Svensk Jakt Regionalt: Västra Götaland
Svensk Jakt Regionalt: Sydost
Svensk Jakt Regionalt: Halland & Skåne
Svensk Jakt Bernts betraktelser
Svensk Jakt Nästa nummer