Svensk Jakt Chefredaktören
Svensk Jakt Jaktresan i Sverige
JAKTRESAN I SVERIGE Han var bara tio år när han k
öpte sin första bössa och han har jagat på havet i hela sitt liv. Tage Jönsson på Sturkö, 91 år, är en levande legendar och en av de sista båtlinjejägarna. Den siste båtlinjejägaren TEXT BERNT KARLSSON FOTO JAN HENRICSON T age Jönsson är född och uppväxt i en fiskarfamilj på Sanda, Sturkö, och fick tidigt hjälpa till i fisket. – Mest fiskade vi lax och torsk och på somrarna även sill förstås, berättar Tage. Till fisket hörde också sjöfågeljakten som ett naturligt komplement. Sjöfågeljakten var helt enkelt en binäring till fisket; framför allt vårjakten på sträckfågel längst ut i havsbandet. Här utvecklades också en jaktmetod som blivit intimt förknippad med den blekingska skärgården, nämligen båtlinjejakten. När vintern släppt sitt grepp om den yttre skärgården och de oräkneliga banden av sjöfågel började fylla luften med liv och rörelse, lade jägarna sig på linje i små snipor och väntade på skottillfällen och färskt fågelkött. Bara tio år gammal köpte Tage sin första bössa och deltog i jakten. Från början tillsammans med sin morfar. – Vi kunde väl vara tre-fyra båtar ute samtidigt och vi brukade jaga en eller ett par timmar på morgonen, minns Tage. – Avståndet mellan båtarna i linjen var ungefär 100 meter. Om det inte flög fågel rodde vi samman och satt och pratade med varandra, men så snart det var fågel på ingång tog vi ut avstånden. Tage Jönsson, 91 år. 16 Sneda frånskott I motvind kom sträckfågeln ofta lågt över vattnet. Skjuttekniken bestod i att ligga ner i båten, låta fåglarna passera och sedan raskt sätta sig upp och försöka skjuta dem med sneda frånskott. – Rätta ögonblicket var när vingspetsen och näbben var i linje, säger Tage. Att skjuta motskott på inkommande fågel var inte att tänka på. Sådana skott kallar Tage för ”kroaskott”. – En ejder bara skrattar åt en om man skulle försöka sig på det, säger Tage. Båtlinjejakten bedrevs, och i viss mån bedrivs, också under höststräcket och även då i det yttre havsbandet. Man sköt aldrig på ”hemma fåglarna” i den inre skärgården. Jägarna lärde sig fåglarnas flygvägar vid olika vindriktningar. Bästa jaktvädret var om det blåste mot land. Jaktbytet bestod av ejder, svärta, lom, alfågel och sjöorre som Tage kallar ”pjuk”. En vanlig jaktmorgon brukade inbringa ett 20-tal fåglar. Det mesta Tage skjutit vid ett och samma jakttillfälle är 38 stycken. En del fågel gick åt i det egna hushållet, de saltades eller konserverades, men en del såldes också. Alfåglarna förekom rikligast men som matfågel håller Tage lommen högst. – Ett lommalår, det var grejer det, säger Tage. Och en lom kunde man få två kronor för, ibland ända upp till två och femtio. Men då skulle fötterna vara med, så att uppköparen klart kunde se att man inte fuskade. Båtlinjejaktens farkoster, de små sniporna, är 12–13 fot långa jaktkanoter, inte alldeles olika de som inuiterna använder till jakt. – De var lite knöliga att sova i, minns Tage, men ytterst sjödugliga. Jag seglade ända till Bornholm med min en gång. Det tog 18 timmar. Stopp för den fria sjöfågeljakten på öppet hav Men centralt placerade makthavare har alltid haft ett ont öga till landsbygdsbefolkningens rättigheter och sedvänjor. Redan i 1938 års jaktlagstiftning slopades den fria jakten för envar efter säl och sjöfågel på öppna havet och ödeskären. De bofasta i skärgården, som hade jakten som en del av sin försörjning, var dock undantagna. Nästa framstöt mot sjöfågeljakten gjordes 1950. Den fria jakten för kustbefolkningen upphävdes och ersattes med ett tillståndssystem. Förutsättningarna för skärgårdsbornas sjöfågeljakt stramades upp. Vår jakten krympte och krympte för att till sist bara omfatta en vecka. I mitten av 1950-talet förbjöds vårjakten helt och hållet. Nu återstod endast höststräcket. Det hindrade dock inte Tage Jönsson från att jaga, men leden av båtlinjeskyttar började glesna betänkligt. En epok började gå mot sitt slut. En man överger emellertid aldrig sin kärlek och ända fram till i förfjol, fyllda 90 år, låg Tage ute och sköt fågel på sina gamla jaktplatser. För honom är det jakten från båt som är sjöfågeljakt. Han har nog jagat en hel del med vettar också, men har aldrig blivit riktigt överens med den jaktformen. – Jag hade i alla fall fågel i frysboxen, så det räckte ända fram till midsommar, säger Tage. All sin tid har Tage tillbringat på sjön, för i sitt yrkesverksamma liv har han jobbat som lots åt Sjöfartsverket. Efter tio års prickfri tjänst förlänades han hederstiteln ”Mästerlots”. Hans bemyndigande gällde hela kuststräckan från Oslo till Töre i Norrbotten, som är den nordligaste svenska djuphamnen. Och när han inte jobbat har han jagat eller fiskat. Har då Tage aldrig någonsin jagat på fastlandet? – Jo, en gång, svarar Tage. Då var jag bjuden på fasanjakt i Skåne. Bara tuppar var lovliga, men jag sköt två hönor, och sedan fick jag inte vara med längre! ‹‹‹ Nr 5 2019 SVENSK JAKT
Svensk Jakt Ögonblicket
Svensk Jakt Från Jägareförbundet
Svensk Jakt Opinion
Svensk Jakt Riksnytt
Svensk Jakt Inför EU-valet
Svensk Jakt Vildsvinsjakt
Svensk Jakt I backspegeln
Svensk Jakt Svensk Jakt testar: Jackor
Svensk Jakt Bäverjakt
Svensk Jakt Viltvård
Svensk Jakt Viltvård, fångst & fällor
Svensk Jakt Vildsvinstroféer
Svensk Jakt Bilar för jakt och vardag
Svensk Jakt Fråga veterinären
Svensk Jakt Hälgekrysset
Svensk Jakt Utrustning
Svensk Jakt Sett & läst
Svensk Jakt Hälge
Svensk Jakt Vapen & skytte
Svensk Jakt Vapenutrustning
Svensk Jakt Frågor och svar om vapen
Svensk Jakt Från Jägareförbundet
Svensk Jakt Jaktbart vilt
Svensk Jakt Solens upp- och nedgång
Svensk Jakt Viltsmak
Svensk Jakt Redaktionen
Svensk Jakt Regionalt: Norrbotten & Västerbotten
Svensk Jakt Regionalt: Jämtland & Västernorrland
Svensk Jakt Regionalt: Dalarna & Gävleborg
Svensk Jakt Regionalt: Värmland & Örebro
Svensk Jakt Regionalt: Mälardalen & Gotland
Svensk Jakt Regionalt: Västra Götaland
Svensk Jakt Regionalt: Sydost
Svensk Jakt Regionalt: Halland & Skåne
Svensk Jakt Bernts betraktelser
Svensk Jakt Nästa nummer