Svensk Jakt Chefredaktören
Svensk Jakt Jaktresan i Sverige
JAKTRESAN I SVERIGE I begynnelsen var all jakt i
skärgården fri. Så är det inte längre. Men tack vare Blekinge Sjöjaktvårdsförening har jägarna lyckats slå vakt om sin jakt på ett bättre sätt än man lyckats med på många andra håll. I begynnelsen var skärgårdsjakten fri TEXT & FOTO JAN HENRICSON F Med tidskriften Sjöjägaren kan Sjöjaktvårdsföreningen sprida sitt budskap. 18 örsta meningen i ingressen är nära nog poetisk. Den som yppar den är Mats Nying – sjöman, skärgårdskarl och sjöfågeljägare – som i många år stått på barrikaderna för att värna jakten, fisket och skärgårdslivet i Blekinge. Numera har han dragit ner på sitt engagemang, men bara lite. När jakt och fiske i skärgården är uppe till diskussion är han minst lika aktiv som tidigare. Och fortfarande inventerar han, jagar mink, håller kurser, och bidrar på andra sätt till att gynna skärgårdsnaturen. Blekinge Sjöjaktvårdsförening bildades 1967 som en reaktion på de allt sämre villkoren för blekingar som ville fortsätta bedriva sin urgamla kulturyttring – jakt över vettar från land och linjejakt på sträckfågel från båt i öppet vatten. Vårjakten var ett minne blott och på den gemensamma egendomen, det vill säga statens holmar och skär och vatten, ville de bestämmande inskränka jakten ytterligare. – Jakten skulle vara förbehållen de som bodde på öar utan landförbindelse, yrkesfiskare samt lots- och tull personal. Skärgårdsbor som av olika anledningar tvingats flytta för att söka jobb i exempelvis fiskindustrin skulle inte ha samma rättigheter, förklarar Mats Nying initiativet. Många medlemmar Några inbitna sjöfågeljägare samlades på Militärhemmet i Karlskrona för att diskutera den nya ordningen. När de kom ut därifrån hade de enats om att bilda en förening för att ta tillvara sjöfågeljägarnas intressen och för att värna sjöfågeljakten. Blekinge Sjöjaktvårdsförening hade sett dagens ljus. Den nya föreningen, som på kort tid samlade 400–500 medlemmar, var fristående, men kom ändå att stå Jägareförbundet nära, med en representant i länsföreningens styrelse. Sjöjaktvårdsföreningen visade med ihärdigt, förtroendeskapande och faktabaserat arbete snart att man var en organisation att lita på, något som resulterade i att den blev remissinstans i kustjaktfrågor för länsstyrelsen. – Föreningen fick på ett tidigt stadium till ett bra samarbete med länsstyrelsen. Något som gjorde att vi på förhållandevis kort tid nådde överenskommelser som gynnade jägarna, säger Mats Nying. Avreglerad jakt Mot en liten penning på några tior – som snart nog kom att avskaffas helt – kunde Blekingejägarna söka tillstånd att jaga på kronoholmar och allmänt vatten i hela skärgården. Skärgården delades in i fem områden. En jägare kunde få tillstånd för jakt inom max två områden. Mest attraktivt var den östra delen av länet, där linjejakten bedrivs. – Den som var smart begärde tillstånd på områden som inte låg intill varandra. Då kunde man välja beroende på väder och vind och möjligheten till bra jakt ökade. Men Sjöjaktvårdsföreningen nöjde sig inte med det utan fortsatte sitt arbete för en än mer avreglerad jakt på den gemensamma egendomen. Och arbetet bar frukt. Områdesindelningen slopades, jägare med en svagare koppling till länet än ett permanent boende kunde också få tillstånd att jaga. Utöver det fick jägarna med tiden möjlighet att ta med gäster ut till skär och öar. Att nämna alla de som arbetat med sjöfågeljakten i en sådan här artikel låter sig inte göras. Man ska rent av passa sig för det, med risken för att glömma någon. Men framlidne Arne Pettersson går inte att förbigå. Han nådde, inte minst med sin positiva syn på hur svårigheter kunde övervinnas, många framgångar i kontakterna både med länsstyrelsen och andra myndigheter. – Man kan säga att mycket gick vår väg ända tills Fastighetsverket tog över de så kallade kronoholmarna. Helt plötsligt skulle vi betala för jakten som tidigare varit gratis, säger Mats Nying. Nr 5 2019 SVENSK JAKT
Svensk Jakt Ögonblicket
Svensk Jakt Från Jägareförbundet
Svensk Jakt Opinion
Svensk Jakt Riksnytt
Svensk Jakt Inför EU-valet
Svensk Jakt Vildsvinsjakt
Svensk Jakt I backspegeln
Svensk Jakt Svensk Jakt testar: Jackor
Svensk Jakt Bäverjakt
Svensk Jakt Viltvård
Svensk Jakt Viltvård, fångst & fällor
Svensk Jakt Vildsvinstroféer
Svensk Jakt Bilar för jakt och vardag
Svensk Jakt Fråga veterinären
Svensk Jakt Hälgekrysset
Svensk Jakt Utrustning
Svensk Jakt Sett & läst
Svensk Jakt Hälge
Svensk Jakt Vapen & skytte
Svensk Jakt Vapenutrustning
Svensk Jakt Frågor och svar om vapen
Svensk Jakt Från Jägareförbundet
Svensk Jakt Jaktbart vilt
Svensk Jakt Solens upp- och nedgång
Svensk Jakt Viltsmak
Svensk Jakt Redaktionen
Svensk Jakt Regionalt: Norrbotten & Västerbotten
Svensk Jakt Regionalt: Jämtland & Västernorrland
Svensk Jakt Regionalt: Dalarna & Gävleborg
Svensk Jakt Regionalt: Värmland & Örebro
Svensk Jakt Regionalt: Mälardalen & Gotland
Svensk Jakt Regionalt: Västra Götaland
Svensk Jakt Regionalt: Sydost
Svensk Jakt Regionalt: Halland & Skåne
Svensk Jakt Bernts betraktelser
Svensk Jakt Nästa nummer