Krönika Inte bortkastat att vårda kulturarvet N 1
4 Tillväxt är jag var barn uppskattade jag inte alltid att räfsa löv, gå bakom välten och plocka sten, kasta in ved i pannrummet eller att plocka fröbetor och flyghavre. Arbetet var inte valbart och jag och min bror klagade säkert många gånger över att vi tyckte att arbetet var meningslöst. Ersättning fick vi, men utan någon direkt förhandling om dess storlek. Många kanske tycker att detta låter förskräckligt och att inget barn ska behöva växa upp i en sådan miljö. Men jag håller inte med. Jag lärde mig tidigt att ta ansvar och att slutföra påbörjade uppgifter. Jag fick också lära mig att arbete lönar sig. Eftersom belöningen kom först när arbetet var slutfört så var det bra att jobba snabbt och effektivt. Jag kan inte tänka mig en bättre plats än en gård som ett pedagogiskt instrument för att anpassa sig till det ”riktiga” samhället. Ju mer erfarenhet jag fick, desto större blev befogenheterna. Plötsligt kom dagen då jag fick köra traktorn själv för första gången. Vilket förtroende! JAG HAR PRECIS som många andra lämnat landsbygden och flyttat till tätorten. Det finns många fördelar med att bo i en stad där allt är tillgängligt. Det är ju till och med lättare att hitta kantareller i stan än på landet. Men jag har hela tiden, som stadsbo, saknat tillfredsställelsen av att få skapa något där man tydligt ser resultatet av utfört arbete. Enda gången på dygnet då man får uppleva detta, som stadsbo, är i princip när man lagar mat. AXEL AF PETERSENS Regionsansvarig Stockholm Handelsbanken Skog och lantbruk cape20@handelsbanken.se Det finns en dimension – vid sidan av det resultatinrikDet är ju till och med lättare att hitta kantareller i stan än på landet. tade arbetet – som jag tror att de flesta jordägare värderar högt. Det handlar om att man utan någon ersättning vårdar ett arv. Gamla ekbackar vill man ha kvar, man renoverar magasinsbyggnader som inte längre fyller någon funktion och underhåller murar som inte hindrat djur på årtionden. Jobb som jag och min bror kanske skulle ha betraktat som meningslösa. Detta arbete kostar tid, tid som man skulle kunna lägga på en mer lönsam verksamhet. SEDAN ETT ÅR tillbaks har jag återvänt till landsbygden. Jag bedriver inget lantbruk, men finner stor tillfredsställelse i att få klippa gräs, klyva ved och framför allt i att få att odla humle. Ett lantbruk i miniatyr, kan man säga. Även om urbaniseringstakten i Sverige är hög är det många som gör samma resa som jag, det vill säga man flyttar från staden för att bosätta sig på landet. Vad söker då dessa människor när de letar boende på landsbygden? Naturligtvis varierar det, men man kan konstatera att en välvårdad gårdsbild har stor inverkan på priset, så det där på kort sikt olönsamma arbetet att skapa trivsel och att vårda ett kulturellt arv kanske inte är så bortkastat ändå. n