Nollelva 1
MUSIK – MUSIKKRÖNIKAN – t t e P Våga vägra avsked
sturnéer Det börjar bli löjligt nu med alla dessa avskedsturnéer. Den senaste i raden är Mikael Wiehe som gör ett stort nummer av att vårens turné kommer bli hans sista. Jag slår dock vad en hundring att han snart kommer stå på en scen igen, någon som sätter emot? Många minns säkert hur Jerry Williams gav sig ut på en avskedsturné för att bara något år senare åter ge sig ut på vägarna under parollen “Man måste få lira”. 2019 var det Gyllene Tider som firade sitt fyrtioårsjubileum med att ge sig ut på en avslutande turné, men bara ett år senare öppnade Per Gessle för ännu en comeback. Avskedsturnéer har blivit den nya grejen för gamla artister som vill kränga biljetter Under våren är Nationalteaterns rockorkester ute på turnén “Sista chansen” som ska bli deras avslutande klang- och jubelföreställning. Detsamma gäller Vikingarnas “Finalturen 2021-2022” och Flamingokvintettens “The farewell tour”. På den internationella arenan har vi exempelvis Elton John och KISS som är ute på avskedsturnéer. Exemplen är otaliga och fortsätter trenden har vi knappt en enda rockgrupp kvar om fem år. Om det inte vore så att de alltid gör comeback. Igen och igen och igen. För är det något vi vet så är det att artister och band alltid kommer tillbaka. Många har gjort det till en affärsidé att varva avskedsturnéer med comebackturnéer. Ett exempel: Mötley Crüe var ute på sin “The final tour” 2014-15 men 2022 är det turnédags igen. Och nu har även Mikael Wiehe annonserat att det är dags för “Den sista turnén” under våren. Inte ens den svenska artist som kanske mest av alla försökt bekämpa hyckleri och kapitalistisk utsugarmentalitet kan alltså stå emot lockelsen att lura sin publik för att dra in några sista slantar. Jag vågar säga det, för jag är helt övertygad om att turnén inte blir sista gången vi ser Wiehe på en scen. Han skriver själv i ett pressmeddelande att han bara ska trappa ner, att han inte lämnar sin publik utan att det är en resa som fortsätter. Det måste bli ett slut på alla dessa fejkade avskedsturnéer, och den enda lösningen är att vi i publiken vägrar köpa biljetter till dem. Våga vägra Wiehe! /Tobias Pettersson Musikredaktör s a i bo T :t xe o s s Tillbaka i stan och aktuell med nya singlar Fyra nya singlar är på väg ut på Louice Ottossons spotifykonto. Den första kom i november och följs av ytterligare tre med lite skiftande stil, vilket representerar hennes egen breda musiksmak. Louice V 36 NOLLELVA aldemarsviksbördiga Ottosson har en mångfacetterad artistkarriär. Hon spelar på kryssningsfartyg, håller på med barnunderhållning, musikal och teater, samt skriver en hel del egen musik också. Hon har släppt två EP, ett album och en radda singlar genom åren, och nu är hon inne i en period då den egna musiken kommer att vara i fokus ett tag. Flera singelsläpp står på schemat varav den första hette “Kom igen Carpe diem” och kom i november. – Det är en låt där texten är ganska frustrerad. Den handlar om att vara oinspirerad, det är nog det värsta jag vet. När man inte kan tänka nytt och inte kommer någonstans. Vi har den här fenomenala hjärnan som kan uppfinna så mycket, så varför fastnar jag och inte kan skriva ett enda ord på pappret? – Låten är lite Mika-aktig i sitt stuk, ganska glad. Det är en av fyra singlar som kommer komma framöver. Min plan är att släppa dem med sex veckors mellanrum, berättar Louice. Efter sju år i Stockholm har hon nu flyttat hem till Östergötland igen. Hon och pojkvännen Johan hyr ett litet hus utanför Norrköping och kommer jobba ihop inom musiken framöver. Det är förresten Johan, som tillsammans med Viktor Löfgren producerar Louices musik. Viktor har även producerat artister som Agnes Matsdotter och Erik Elias och ligger bakom den lite mer elektroniska touch som kunde höras på singeln “Bereden väg för mig” som kom förra året och kanske markerade en lite ny inriktning. Även de nya singlarna låter modernt och fräscht, menar Louice. – Jag själv lyssnar på så mycket olika musik att min musik också blir väldigt varierad. Det är många olika stilar, allt från Mikainspirerat till mer Lasse Winnerbäck-stil. Så förhoppningsvis tycker man om någon av låtarna. Vad skiljer mellan dagens Louice och den Louice som spelade in EP:n “Äntligen 22” för tio år sedan? – Jag tror jag vågar ta mer plats idag och är betydligt tryggare idag som artist än jag var för tio år sedan. Idag kan jag uppleva att det mest är en fröjd att gå upp på scenen, det känns bara kul. Innan var man mest spänd och orolig, och jag tror det även påverkar musiken. – En grej jag kan sakna är att när man var ny på det där med att skriva musik, då skrev man ju bara utan att ha någon mall. Det var väldigt opretentiöst, för jag visste inte hur man skrev musik, och det kan jag gilla lite. Det finns några låtar som jag skrev för tio, tolv år sedan som jag fortfarande tycker är några av mina bästa, och som har hängt med på mina spelningar genom åren. Så jag kan ibland sakna att vara ny inom musiken, även om man såklart blir bättre på mycket med åren. När detta skrivs har Louice fullt upp med spelningar på Elite Grand Hotel i Norrköping samt har en rad teaterföreställningar inbokade. Däremot har hon inga spelningar med sin egen musik på schemat, men hoppas att det ska dyka upp framåt våren och sommaren. För det vore kul att komma ut och spela och låta de nya singlarna möta publiken. Hur vill du utvecklas framöver? – Jag känner att jag skulle behöva få ett lite bättre producenttänk. Jag producerar inget själv men jag skulle vilja lära mig det. Samtidigt har jag extremt dåligt tålamod. Jag tycker inte det är jättekul att sitta och lyssna på hundra olika trumljud och välja ett av dem. – Sen vill man ju alltid bli en bättre sångerska och pianist. Så en sak som var bra under coronan var att jag hade tid att öva på pianot. Jag satt och övade på de där tråkiga skalorna plus att jag även lärde mig ett nytt instrument: saxofon. Kanske något vi får höra mer av på kommande spelningar med Louice... s r e O t t T o n s c e o o u i : n L F o t o