Nollelva 1
James Bond är död – länge leve James Bond Text: T
obias Pettersson Foto: ©2019 Danjaq, LLC & MGM STREAMINGTIPS Guilty Party Paramount + I denna tv-serie får tittarna följa Beth Burgess (spelad av Kate Beckingsale), en misskrediterad journalist som hamnat på glid och nu desperat försöker rädda sin karriär genom att ta sig an den livstidsdömda Toni (Jules Latimer). Toni dömdes för att ha mördat och lemlästat sin man, ett brott hon envist påstår sig vara oskyldig till. I sitt försök att rentvå Toni och avslöja sanningen bakom det brutala mordet ställs Beth ansikte mot ansikte med bland annat ljusskygga vapensmugglare, clickbait-journalistikens fallgropar och demoner från sitt eget förflutna. En mörk komedi skapad av Rebecca Addelman som tidigare skrivit bland annat sitcomen “New girl”. (TP) FILM TIPSET Reminiscence (2021) Daniel Craig har sagt adjö till rollen som James Bond och därmed är det dags att dra igång filmnördarnas favoritdiskussion – vem som ska bli nästa James Bond? D aniel Craig har gjort sin sista Bondfilm och det blev ett storslaget farväl. Inte bara var det en mastodontfilm med en längd på 2.43 utan den innehöll också ovanligt mycket känslor och sentimentalitet. Filmen hade sin sedvanliga action och sina coola scener men det är tydligt att ”No time to die” ville vara något mer än bara en vanlig Bondfilm. Här skulle det berättas en stor historia och publiken skulle verkligen komma in under huden på den hemlige agenten. Men ville vi verkligen höra Bond säga orden ”jag älskar dig”, dessutom två gånger? Jag är tveksam. Första timmen av “No time to die” var dock strålande. Den bakåtblickande inledningssekvensen, förtexterna och ledmotivet, händelserna i den italienska byn och i Karibien, Felix Leitner-episoden och den nya kvinnliga 00-agenten, så långt in i filmen fanns skalans högsta betyg inom räckhåll. Den lite annorlunda tonen, känslosamheten och det mer jordnära anslaget fungerade bra. Såväl Craig som filmens kvinnor gjorde minnesvärda insatser. Men tempot var segt och filmen för lång. Rami Malek var ointressant som skurk och det var svårt att hänga med i hans plan. David Denciks insats som forskare var lättglömd och Cristoph Waltz som Blofeld var bara med i en kort scen. Ju längre filmen gick desto svårare blev det att engagera sig, trots att filmen verkligen försökte spela på känslosträngarna. Trots den svaga sista halvan får ”No time to die” ändå ses som ett värdigt avslut för Craig i rollen som Bond. Och nu börjar det roliga – spekulationerna kring vem som blir nästa Bond. Producenten Barbara Broccoli har sagt att hon inte ens vill tänka på en efterträdare innan 2022. ”Vi är överens att Craig ska få njuta av den sista tiden i rampljuset - jakten på nästa Bond på Bond får fortsätta nästa år”. Men nu är vi inne i 2022, så det är dags att börja spekulera fritt. Några namn som nämnts genom åren är Idris Elba, Michael Fassbender, Cillian Murphy, Orlando Bloom och Tom Hiddleston. De två sistnämnda finns kanske fortfarande med i diskussionen men det finns vissa aspekter som ska vägas in när man funderar över nästa Bond. Förutom att vara man och skådespelare bör han vara brittisk och i Tom hardy Henry Cavill rätt ålder. Att spela Bond är ett åtagande för tio, femton år framåt och således bör man vara i trettiofem, fyrtioårsåldern när man börjar. Kanske bör man inte heller vara alltför känd, menar somliga. Rätt kroppsbyggnad, hyfsat vältränad och en rejäl dos charm är andra attribut som ökar chanserna att få rollen. Några mer okända namn som ibland dyker upp hos vadslagningsfirmor eller i nätforumsdiskussioner är Clive Standen, Rege-Jean Page, James Norton, Sam Heughan, Richard Madden och Jamie Dornan. Ett stort namn som plötsligt börjat nämnas är Liam Hemsworth, visserligen är han från Australien men tja, varför inte? Men ska tidningen du håller i ge sig på att spekulera om vem som blir nästa James Bond så blir tipset något av dessa två namn: Henry Cavill eller Tom Hardy. Ett framtida Miami ligger halvt under vatten och folk tröstar sig med att göra nostalgiska resor tillbaka i minnet. Nick Bannister (Hugh Jackman) har nämligen en speciell maskin som gör detta möjligt. Han jobbar med att hjälpa polisen lösa brott men tar också emot privatkunder. En dag kommer en kvinna in (Rebecca Ferguson) som han blir våldsamt förälskad i. När hon plötsligt försvinner försöker han hitta henne genom att leta ledtrådar i sitt och andras minnen. Det är ett upplägg som påminner om såväl “Inception” som “Minority report”, och tillsammans med två toppnamn i huvudrollerna och en hårdkokt film noir-estetik så är förväntningarna i topp när man bänkar sig framför “Reminiscence”. Långfilmsdebuterande regissören Lisa Joy har dock svårt att gjuta värme och liv i rollfigurerna, men nånstans i grunden finns det en ganska bra film om klimatkris, klassklyftor och en utbredd hopplöshet som gör nostalgin till tillflyktsort. Men det “Reminiscence” lyckas bäst med är ett jäkligt snyggt foto, framförallt när det gäller Miamis vattendränkta miljöer. (TP) KLASSIKERN Glädjekällan (1993) På 90-talet bestämde sig regissören Richard Hobert för att göra en filmserie om de sju dödssynderna. Efter smygstarten med “Händerna” var ”Glädjekällan” först ut med Göran Stangertz i huvudrollen genom filmserien, och många menar att “Glädjekällan” var en av hans största stunder på filmduken, inte minst för att rollfigurens resa är så lik hans egen. Stangertz spelar den avdankade rockstjärnan Mick Pierson som kompenserar sin svunna karriär med alkohol och den betydligt yngre flickvännen Catti. Filmen är till sin uppbyggnad en slags roadmovie där Mick, Catti och Micks pappa Ragnar ska åka till sommarstället Glädjekällan för att begrava askan av Micks mamma Ellen. Det är en både rolig och allvarsam film som gärna bör ses ihop med uppföljaren ”Höst i paradiset” som är minst lika bra. (TP) NOLLELVA 43 Foto: Gary Skidmore Foto: Gary Skidmore