NG Sthlm 1
Beskriv dig själv med ett ord. – Glad. mig själv
att den här uppoffringen är startskottet för en unik lansering. Lanseringen av ditt livs verk. Om du fick välja vem som helst i hela världen, död som levande – vem skulle du vilja äta middag med? – Trey Parker som skriver det mesta i South Park vore skoj. Hur gammal var du när du fick din första lön och vad jobbade du med då? – 18. Jag jobbade på en pappersfabrik och min uppgift var att mala ner megastora pappersrullar som det var fel på. Vad vill du sluta med? – Oroa mig, jag är av ganska ängslig natur. Högt säkerhetstänk. Det stör jag mig på. Och vad vill du börja göra? – Lära mig att dansa robotdans. Och så skulle jag vilja kunna göra en tecknad kortfilm. Om du går med på att alla föddes med ett syfte - vad är ditt kall i livet? – Att syssla med musik på något sätt. Jag har svårt att låta bli det. Men jag tycker om att skratta och spela pingis också. Vad dricker du helst? – Öl som kostar under 100 spänn och husets röda på ett ställe som inte är trångt. NEUKÖLLN, BERLIN. 28 FEBRUARI, 2020. Det är tidig vår i Berlin. Blommorna har slagit ut och Covid-19-paniken har ännu inte lamslagit världen. Du har bjudit Mathias Näslund – The Sweet Serenades ständige gitarrist – på en 40-årsresa till staden vi älskar att älska. Vi har varit här förut, men den här gången vet du inte att jag är här. Jag försöker att inte vara svartsjuk. Tänker att Mathias är en barndomsvän och man vet ju hur det är med det. Man är vänner för att man är vänner. Inte som oss, försöker jag intala mig själv. Det här är en svår resa. Ni skrattar för mycket när ni vandrar längs Kastanienallee. Ni vågar umgås i tystnad när ni dricker öl i parken vid Boxhagener Platz. Ni pratar för intensivt på den mexikanska restaurangen vid Prenzlauer-Berg. Tänker att det här är en förtäckt jobbresa för dig. Egentligen är du här för att spela in en musikvideo. Jag vet det för jag har intervjuat Mathias som en del av mitt researcharbete. Därför visste jag när ni skulle flyga och var ni ska bo. Att vänta utanför hotellet är lätt. Det är förflyttningarna som är svåra. Som ikväll. Ni hoppar in i en taxi utanför den mexikanska restaurangen. Där kan kvällen dö om jag inte har en egen bil, får tag på en annan taxi direkt eller om du lägger ut en bild på Instagram. Men jag har tur. Här står taxibilarna på kö. Jag ber chauffören följa din taxi och där i baksätet börjar jag att tänka på You-Joe igen. Hur han låtsas vara sitt offer. Går in i hennes karaktär. Vill veta hur det känns, så jag testar att vara du. GATULYSENA SVEPER FÖRBI som strålkastare och Matte tummar på sin kamera, redo att föreviga mitt försök att dansa som Bruce Springsteen i den berlinska natten. Jag ser det som hommage till en 30 NÖJESGUIDEN | NR 04, 2020 unik musiker som gett oss båda så mycket. När taxin stannar i Friedrichhein är det upp till mig att göra honom rättvisa. Vi driver planlöst runt bland klubbarna i detta industriområde till partymecka. Till slut väljer vi ett dansgolv där det är glest med folk. Det gör ont i kroppen när jag försöker dansa i takt till min nya singel Runaway medan Matte filmar mig och barpersonalen tittar på. Det räcker nu. Lite längre bort, utanför andra nattklubbar, hittar vi en tillräckligt ödslig plats för att jag ska kunna leva ut. Men det dröjer inte länge innan en dörrvakt ber oss att dra. Jag förklarar att vi bara spelar in en musikvideo. Det funkar och de lämnar oss ifred. Matte fortsätter att filma och jag dansar och dansar – tills någonting plötsligt exploderar vid mitt huvud. Jag hinner tänka att det är ett pistolskott. Vakterna skjuter på oss, men jag dansar vidare för jag vet inte vad jag ska göra. DITT ANSIKTSUTTRYCK NÄR raketen smäller av är oförglömligt. Men ändå fortsätter du att dansa, ivrigt påhejad av Mathias. Jag har sagt åt dörrvakterna att ni spelar in en dokumentär om svartklubbar i Berlin. Förlåt, jag klarade inte mer. Känner mig utanför. Men att de skulle kasta smällare och skjuta raketer mot er hade jag aldrig kunnat föreställa mig. Vem har jag blivit? Vad har du gjort med mig? Kan inte göra det här mer. Måste sluta. VÄRMDÖ, STOCKHOLM. 5 MARS, 2020. Kan inte sluta. Det är tolv dagar kvar till den faktiska intervjun. När vi ska ses som andra människor ses. Börjar bli nervös. Det finns så mycket jag vill fråga, så jag skickar ett mejl med några införfrågor. Du svarar samma kväll. Om du kunde vara osynlig nu i tio minuter – vad skulle du göra? – Bara vänta ut tiden, jag tycker om att känna mig sedd. Om du hade en låt som spelades varje gång du gick in i ett rum, vilken skulle du välja? – Nåt subtilt med typ Mogwai, en oklar synth och något atmosfäriskt ljud. På låg volym. Jag skulle nog ledsna på låten annars. Eller tänka tvärtom, gå all in och ha Call Me Al med Paul Simon på hög volym. Kan bli tröttsamt men roligt, bra energi. Om du kunde återuppleva en dag i ditt liv, vilken skulle du välja och varför? – En solig dag i juni för ett par år sedan drack jag öl med min farsa på balkongen. Vi skrattade mycket och spelade pingis i en park sen. Han dog nyligen så den dagen tänker jag ofta på. Klart värd en repris. KUNGSHOLMEN, STOCKHOLM. 10 MARS, 2020. Jag ser en hemlös man dra runt sina kläder i en varukorg med hjul. Tänker att det snart kan vara jag. Gatan är skoningslös och nu tillhör jag den. Lite längre bort, en kvinna som går obekymrat mitt i vägen, bilarna får väja. Vi är i samma lag. Det är vi mot dom. Vad går alla hem till? Alla är glada när de är med någon. Alla är arga när de är ensamma. Jag håller på att förvandlas till Robert de Niro i Taxi Driver. Eller Ricardo Lopez. DU POSTADE NYSS din nya musikvideo där du dansar som Bruce Springsteen. Du är fin i den. Följer säkert inlägget med stor nyfikenhet. Kommer de att förstå? Kom nu. Du lade även upp klippet där raketen exploderar vid ditt ansikte. Du tog det bra. Det känns bra. Jag saknar dig. Varför utsätter jag mig själv för den här lidelsen? Jag påminner JAG VILL ATT ditt album ska slå. Låt oss gå hela vägen. Hand i hand. Till historien. Där vi får umgås med andra genier. Som dokumentärfilmaren Leilah Weinraub. Jag läste att Pornhub har släppt sin första icke-porrfilm: Weinraubs timmeslånga verk Shakedown om en lesbisk undergroundklubb i Los Angeles. Det breddar och ger nya perspektiv på nutidens största industri: The Streaming War. Pornhub har tillräckligt många och lojala användare för att göra giganter som YouTube och Netflix avundsjuka. Men Shakedown-lanseringen slår ändå inte den bomb som nyss – i skuggan av coronaviruset – briserade i musikvärlden. Artisten RMR samlade ihop sina vapen och maskerade vänner och sjöng Country Rap i en musikvideo som skrapade ihop 700 000 visningar på en vecka. Att låten skulle släppas visste ingen – eftersom ingen ens hade hört talas om artisten i fråga. På sätt och vis gjorde RMR en Beyoncé. För snart sju år sedan, den 13 december, vaknade världen till att den amerikanska megadivan hade släppt ett nytt album, helt utan förvarning. Dessutom publicerades påkostade musikvideos till samtliga låtar på Youtube. Det får mig att minnas Kanye West som skapade konceptet Good Fridays genom att släppa en ny låt gratis varje fredag i 14 veckor – tills han slutligen släppte albumet My Beautiful Dark Twisted Fantasy, som han ackompanjerade med det 35 minuter långa mästerverket till video: Runaway. Det är inte en tillfällighet att en av singlarna från ditt nya album heter exakt samma sak. KUNGSHOLMEN, STOCKHOLM. 13 MARS, 2020. Du har alltid haft rak rygg. När vi andra saknade empati hade du en gnutta. Minns mina tidigare stunder som besatt fan. Jag kastade en sko på Marilyn Manson. Skrev ett brev i blod till James Frey. Ringde till Bret Easton Ellis från polarens mobil och grät. Martin, jag ser dig. Om du vände dig om, skulle du se mig då? SÖDERMALM, STOCKHOLM. 17 MARS, 2020. Vi träffas på Morfar Ginko. Det är nästan ingen annan där, för världen håller på att gå under. Jag har haft det på känn ett tag. Såg det innan er andra, för ni blundar. Men nu ser du mig. Du är en armlängd bort. Det känns konstigt. Så här nära har jag inte varit på länge. Jag pratar först. Vad har du gjort i dag? – Jag har varit förkyld, så jag har inte varit på jobbet på flera dagar. Har du Corona? – Jag tror inte det. Men på ett sätt hoppas jag det. För då har jag haft en mild variant. Så vad har du gjort? – Det har blivit mycket mjukisbyxor och film. Idag har jag kollat på Bondfilmer. Du har alltid gillat spännande filmer. Mycket Marvel. – Ja, det ska vara lätthanterligt. Enkelt att hänga med.