Omtanke 1
INTERVJU ROSHNA MAHMOUDI Roshna berättar om många
, ofta tunga, anhörigsamtal med barn som kommit med till exempel en morbror eller farbror till Sverige, och sen inte förstår att de ibland måste skiljas åt för barnets bästa. »Det är viktigt att motivera ungdomarna och få dem att förstå att livet inte är slut i och med ett avslag« Roshna Mahmoudi stod med kniven mot halsen och sa att han ville ta sitt liv. Då är det lätt att få panik själv. Men jag höll mig lugn och sa att han inte kunde ge upp nu, när han klarat att fly och komma ända hit. Efter en stund släppte han kniven och sprang iväg. Men han kom tillbaka sen och vi kunde hjälpa honom. UNGDOMAR SOM AVVIKER är något som engagerar Roshna extra mycket. Det händer relativt ofta, både på grund av att de blivit avvisade men också för att de inte har ro att vänta på beslut, vilket kan ta upp till ett år. De försöker skapa sig ett liv på egen hand. Men i del allra flesta fall kommer de tillbaka frivilligt. Men inte alltid. Roshna berättar om en händelse som berörde henne djupt, då en ensam tolvårig flicka kom, med resväskan full av underkläder mer lämpande för en vuxen kvinna. – Gränspolisen kopplades in, men när de kom var hon redan försvunnen, troligen för att utnyttjas sexuellt någonstans. Jag kan knappt tänka på det, tänk om det varit mitt eget barn! Än idag vet jag inte vart hon tog vägen... Engagemanget för migration och barn som avviker förde henne till Bryssel och ett EU-projekt för migrationsfrågor. Här fick hon, som ensam representant för Sverige, tillsammans med deltagare från 19 länder bland annat träffa representanter för Frontex som arbetar mot människohandel och olaglig invandring. – Det var fantastiskt att se hur stor viljan var att hjälpa överallt! Ingen pratade om att flyktingarna kom och förstörde, inte ens Grekland som har en så tuff ekonomisk situation själva. Att representera Sverige i de här sammanhanget var förstås både roligt och ärofyllt, särskilt eftersom www.ssil.se | 13