Omtanke 1
Ett stort problem är att om barn inte vill berätt
a direkt så läggs fallet ned. Det är inte helt ovanligt att barnen inte kan berätta allt på en gång. »De som av olika skäl är utsatta råkar oftare ut för övergrepp eftersom de har svårt att sätta gränser och är lätta att komma åt« Julia Ribbing Matthis haft en mamma som har varit utsatt av sin pappa. Sedan kan hon ändå skicka iväg sina egna barn till morfar som får vara barnvakt. Vissa lägger helt enkelt inte ihop den här typen av händelser. Det är viktigt att aldrig glömma bort att personen har varit utsatt för ett brott. Men det kan finnas en problematik i att anmäla eftersom den drabbade öppnat sig och berättat i förtroende. Men Julia menar att man måste komma ihåg att det är förövaren som har ett ansvar för vad den har gjort – inte klienten. rit utsatta för på allvar och att man kan förvalta förtroendet man får när de vågar dela med sig av sina berättelser. – Jag frågar alltid om förövaren – vem det var. När hände övergreppen, hur gammal var min klient då? Julia berättar att det känns viktigt att tidigt kartlägga vem som begick oförrätterna. Om personen har kontakt med barn i dag kanske hon måste agera på något sätt. Många som kommer är fokuserade på sig själva, men Julia försöker avgöra om det finns risk för att beteendet upprepas. Om det är en pappa som har förgripit sig, har han i så fall fått nya barn? Eller är det en person som arbetar med barn? – Jag har en anmälningsskyldighet om jag är orolig. Det har hänt att jag har GRUPPSAMTAL ÄR OFTA ett effektivt sätt att behandla traumatiserade vuxna. – Har man bara tio timmar till samtal, då förespråkar jag alltid grupper, säger Julia övertygande. – Det blir bra effekt av att stänga av tystnaden i grupperna och kunna prata om hemligheten med andra. Att bryta ensamheten är stort och att få höra någon annan sätta ord på det som de själva har känt. Grupperna är aldrig större än sju personer och det är slutna. Deltagarna får alltså inte komma och gå som de vill. De arbetar med teman, men deltagarna får inte veta vilket tema förrän strax innan mötena. – Om man berättar för tidigt sätter kontrollfunktionerna igång och vi får sämre effekt. En del kanske inte dyker upp av rädsla för ett visst ämne, särskilt när det ska pratas om förövaren. Vid varje grupptillfälle arbetar de dessutom med målning för att uttrycka sig på andra sätt än verbalt. Deltagarna kan till exempel måla var på kroppen känslorna sitter och hur de ser ut. Att skapa bilder får ofta stor effekt. – Vi vill komma i kontakt med det kreativa. Dessutom har en del varit utsatta innan de hade ord. Övergrepp förekommer ofta i sammanhang där det finns andra typer av missförhållanden, bland föräldrar som är dysfunktionella även på andra sätt. Det kan vara våld mellan vuxna, barnmisshandel eller omsorgssvikt. Missbruk, psykisk ohälsa hos föräldrarna eller att de har egna trauman som gör att de inte ser barnet är också vanligt. Det förekommer också bland föräldrar med låg begåvning. – I en del fall där syskonövergrepp förekommit har jag kunnat se föräldrar som av olika skäl inte har fungerat, säger Julia. En storebror har kanske inte fått vad han har behövt och har då sökt tröst hos sin syster, vilket sedan har utvecklats till övergrepp, fortsätter hon. Julia berättar om en ung kvinna som inte hade varit utsatt under sin uppväxt, men när pappan drabbades av en kris och psykisk sjukdom utlöste det ett beteende som gjorde att han förgrep sig på henne. Då var hon i övre tonåren. Även i fall där barnen har varit utsatta www.ssil.se | 35