Krisstöd 1
Rapport: Krisstöd till kulturen 2020 – behov och
utfall arbetstillfällen för fria professionella konst- och kulturutövare under 2020. Behov av ekonomiskt stöd kvarstår dock i hög grad på många håll. Vi arbetar just nu förberedande inför fördelning av den tillfälliga förstärkningen för 2021. Kulturrådet genomförde under året dialoger med regioner individuellt. Vi har också haft regelbundna avstämningsmöten med den regionala nivån och med kommunal nivå främst i storstadsregioner. Vi fick mängder av inspel som bidragit till vårt arbete med krisstöden. Initialt var regionernas tydligaste budskap att det fria kulturlivet var hårdast drabbat, och att fokus därför borde vara att säkra dess överlevnad. Det framgick också tydligt att den mest utsatta delen av konst- och kulturlivet fanns inom scenkonst och musik men även andra verksamheter med hög egenfinansiering i sina verksamhetsbudgetar har drabbats hårt ekonomiskt. Kommersiella kulturaktörer som tidigare varit helt självfinansierade har från en dag till nästa blivit av med förutsättningar till fortsatt verksamhet. Dessa aktörers roll i den kulturella infrastrukturen har synliggjorts på ett nytt sätt. Kontaktytorna med nya aktörer har också ökat för både de regionala och kommunala kulturförvaltningarna vilket bidragit till ett förbättrat kunskapsläge. Regioner och många kommuner har genomfört krisåtgärder riktade till det fria kulturlivet och arrangörsledet, så som direkta bidrag, arbetsstipendier till enskilda professionella kulturskapare men även helt nya uppdrag, kompetensutvecklingsstöd och andra omställningsaktiviteter. Insatser har också skett i samverkan med regionala utvecklingsavdelningar där medel från både kultur och näring samspelar. Det är i dagsläget svårt att överblicka vilka konsekvenserna av coronapandemin kommer att bli för den regionala kulturen. Klart är att alla konst- och kulturområden inom kultursamverkansmodellen påverkas, om än i olika omfattning och med skillnader mellan olika delar av landet. Trots de insatser som gjorts under förra året finns fortfarande relativt stora ekonomiska behov på grund av inkomstbortfall där egenfinansieringen normalt sett är hög. Det finns även en stor oro för hur en omstart för kulturlivet kommer att påverkas eftersom de regionala konst-, kultur- och främjarverksamheter som samfinansieras genom kultursamverkansmodellen är direkt beroende av tillgång till frilansande professionella konst- och kulturskapare och av det ideella arrangörsledet. Det går inte att förutsäga i vilken utsträckning dessa kommer att finnas kvar som en effekt av pandemin. 52/61