NG 1
H ur är det att vara Little Jinder nuförtiden? –
När jag hade paus från att skriva musik mådde jag väldigt bra. Men så fort jag går in i albumskapandet kastas jag in i ett ganska intensivt självhat. Så nu mår jag inte alls bra. Är du säker på att du ska hålla på med musik om du mår så dåligt av det? – Jag kan ju ingenting annat. Nu mår jag dåligt för att det börjar bli klart. Då blir jag jätteängslig. Men när jag bara är i det och gör det känns det helt självklart. Då är det skitkul. Men nu ska folk höra den här skiten också. Hade du föredragit att inte ge ut det om du ändå fick betalt? – Då hade jag gett ut väldigt mycket mindre. Kanske en singel var tredje år. Nej, men det är klart jag vill ge ut det. Men jag har inte samma behov av att visa upp mig, säga någonting eller bevisa något för någon som när jag gjorde första skivan. Det är därför folks första skivor är bäst. Då är man så himla sugen på att vara någon. Nu vet jag att jag bara är den här meningslösa personen. Jag orkar inte visa upp det för någon. Man har landat mer i vem man är och… Insett att den personen inte är så kul? – Man bara är den man är. När man är ung har man fortfarande bilden av att man kan bli något. Man har fortfarande drömmar som känns trippy. Nu är det mest… Jag bor i Årsta, jag ska betala min hyra och gillar att göra musik. Whatever. Jag bryr mig inte. Då är det obehagligare att visa upp sig. Salta diamanter låter som en godissort. Vad kommer titeln ifrån? – Den har varit med länge. Det är en Lolita Pop-låt från 80-talet. Fiona och jag skulle ha ett band som hette så för att det är ett så snyggt namn. Men det har inte blivit något av det. Jag tänker att det är en så himla fin metafor för en samling goa grejer och tårar. Under skivans gång var det som att jag bara kom på att ”Det här är ju Salta diamanter!” 18 NÖJESGUIDEN | NR 5, 2022 Vad kan du berätta om skivan? – Jag sitter och lyssnar på den jättemycket nu, för att jag ska bestämma låtordning och allt. Jag är på ett ställe i livet, eller vad man ska säga, jag har upprepat mig själv väldigt många gånger och hamnat i exakt den situationen som jag skriver om. Att vara i ett uppbrott, i en pånyttfödelse… Det känns som att du gör slut med gamla Little Jinder varje gång du släpper en ny skiva. – Det är verkligen som att jag bara går i cykler. Och att det alltid blir en skiva när jag ska återuppfinna mig själv. När jag gör slut med någon eller bestämmer mig för att bli en bättre människa på något sätt. Oftast är det när man gör slut som man blir så peppad på sig själv: ”Nu är jag smal!”, ”Nu är jag snygg!”, ”Nu har jag något att säga igen!” Och kanske ”Nu behöver jag uppmärksamhet!”? – Ja. Tröst och uppmärksamhet. Verkligen så. Den här skivan är lite mer att jag tittar på att jag är i den situationen igen Och försöker porträttera de olika känslorna som jag har i det. Det finns en låt på skivan som heter En jättefin dag som handlar om första dagen efter att ha varit svindeprimerad, när man typ blir lite glad av solen. Jag förstår att du har gått från att producera allt själv till att jobba med andra. – Jag har producerat den här skivan också. Men jag har gjort den med ett liveband. Under graviditeten och pandemin hade jag så mycket tid att reflektera över vad som är kul. Jag har mått så jävla dåligt när jag har gjort mina skivor. Det är därför Hejdå-skivan heter Hejdå. Jag ville bokstavligen ta livet av mig. På riktigt. Jag var så rädd för att hamna där igen. Jag kan inte det nu, för jag har barn. Så då valde du ett liveband istället för ett självmord. – Exakt. Jag valde ut människor som jag vet får mig att må bra. De är svinbra på det de gör. Då behöver inte jag känna att allt ligger på mig. Jag skriver några låtar, sedan går vi in i studion och och så kan det vara lite lättsamt istället för att jag hela tiden sitter ensam i min process. En av de personerna är Thomas Stenström. Hur känner ni varandra? – Han bjöd mig på bärs på Musikförläggarnas pris. Så började vi snacka, och så landade där det känns som att det alltid landar: ”Fan, vi borde skriva någon gång!” Jag tycker det är skitsvårt att skriva med folk. Men med oss var det bara som att vi gick ihop. Det kändes som att jag blev mer jag med honom. Jag bara ”Kan vi ses i morgon igen?” Sen slutade vi aldrig. Så han är med på fem-sex låtar. Apropå er singel Jetplan har du sagt att du alltid går runt och hoppas på olika mirakel. Vilken sorts mirakel hoppas du på? – Romeo & Julia-kärleken. Det är så banalt. Det känns som att jag fortfarande inte har träffat min person. Du har ju träffat din person, eller hur? Ja. – Grattis. Tack. – Den låten handlar bara om kärlek. Det är som att man tänker ”Nu sket sig den här relationen, men nästa…” Jag tror typ att det kommer hända. Det är klart det kommer. – Det har ju inte gjort det än. Jag har ändå varit ihop med en del nu. Det klaffar inte. Vad beror det på då? – Jag tror jag väljer fel. Jag har sökt mig till så konstiga killar. Träffar du samma typ varje gång? – Nej, det gör jag inte. Det finns en röd tråd. Och så finns det några som sticker ut. Vad är den röda tråden? – Det är oftast någon som är lugn, inte så rolig. En snäll person som jag tröttnar på efter tre månader. Jag blir nog mer kär i bilden av hur någon är än hur den personen faktiskt är. Jag har väldigt mycket fantasi. Jag träffar en person, sedan hittar jag på hur den är. Förstår du vad jag menar? Jag förstår exakt vad du menar. Man blir så besviken när den personen inte håller sig till manus sen. – När den börjar agera på ett annat sätt undrar man vad den håller på med. Så har det varit med varenda person jag har varit ihop med. Jag bygger upp någon i fantasin… Och så visar det sig att han har egna drömmar och föreställningar om sitt liv. – Usch. Då blir det inte alls som jag har tänkt mig. Då gör du slut och gör en ny skiva? – Typ. Jag blir väldigt kränkt när verkligheten inte stämmer överens med min fantasivärld. Spelar du på hästar fortfarande eller har du slutat hoppas på just det miraklet? – Jinders travhörna gjorde jag verkligen för pengarna, det ska jag inte sticka under stolen med. Men jag köper en Harry boy ibland, det tycker jag fortfarande är kul. Man tänker ju att man ska vinna 80 mille varje gång. – Ja, exakt. Det är mysigt. Det kan absolut hända. Så det är inte helt ogenuint. Hur är det att vara morsa? – Det är så jävla mycket roligare än vad jag trodde. Jag var verkligen anti ganska länge. Jag trodde inte att jag ville ha barn. Fram till? – Fram till att jag blev gravid. Jag hade lite svårt att se mig själv i den rollen. Jag vet att folk kan bli lite provocerade när jag säger det, men jag tycker inte att det är så jobbigt som folk säger. Jag tror det beror på vad man har levt för liv innan. Sömnlösheten var värre förr, när man var packad dygnet runt. Jag har fått rutiner och någon jag älskar jättemycket och tycker att det är fett kul. Det ger mig mer energi än vad det tar. Vad tror du att Gio kommer bli när han blir stor? – Jag vill att han ska bli kock. Inte för att det yrket verkar locka till sig så sympatiska människor. Men om jag hade fått leva