Marknad 1
MARKNAD ÖREBRO MÖTER Erik Ohlsson – ROCKSTJÄRNA,
ENTREPRENÖR OCH MARKNADSFÖRARE TEXT: PELLE BLOHM FOTO: DAN LINDBERG Han började fiska med far och farfar redan som barn, när han var 13 år upptäckte han skejtboard och betong, vilket snabbt ledde till att han bildade ett punkband och senare Millencolin vilket ledde till turnerande över hela världen inför utsålda arenor. För Erik Ohlsson har hela livet handlat om kreativitet och skapande, även på andra arenor än skejtpunkscenen. Denna text ska mest handla om entreprenören Erik Ohlsson, Mojoboats, kärleken till Sportfiske och konsten att skapa grafiska bilder på gäddor. Men jag vill ändå börja från början. När jag kör in på Erik Ohlssons uppfart där han bor i Örebro så möts jag av en stor bild av en rottweiler och en skylt med texten ”Beware of The Dog”. Jag tänker att nu är det viktigt att visa upp en rak och tydlig machoattityd för att direkt sätta hunden på plats. När Erik öppnar dörren och säger hej så står en söt fyrbenting och viftar på svansen. Han tittar mig snabbt i ögonen och lägger sig lika snabbt på rygg och påkallar uppmärksamhet om att bli kliad på magen. Så Erik får vänta i några minuter medan jag och rottweilern Bosse lär känna varandra, därefter får jag en kopp svart kaffe i handen, för att i nästa stund sätta mig i soffan i vardagsrummet. Bosse följer lugn efter och ligger under hela intervjun under bordet och gnager på ett tuggben. Erik då? Han sitter avslappnat framför mig med en av sina karaktäristiska kepsar på huvudet och flip flops på fötterna. Inte så värst mycket rockstar eller punksjäl just denna dag och det är också det jag gillar med Erik och de övriga medlemmarna i Millencolin. Mer jordnära, ödmjuka men ändå professionella och bestämda stjärnor över sitt eget öde är svårt att hitta. Jag har pratat en del med Erik förut och det är även svårt att hitta en mer genomtänkt entreprenör som låtit sin kreativitet och sina intressen styra yrkeslivet och genom det skapat en helhet som hänger ihop med det som påbörjades som barn till idag där musiken fortfarande är det dominerande inslaget men där hans delägarskap i företaget Mojoboats i Pålsboda har öpp16 nat vidöppna dörrar. Men låt oss först ta oss tillbaka för en resumé över uppväxten som avhandlades på Väster i Örebro. – Jag växte upp i gamla Hjärsta och gick först i Markbackens skola och i det som då hette i Mikaelsskolan efter det. Familjen hade en tvåvåningsvilla som morfar byggde. Där bodde mormor och morfar på en våning och mamma, pappa och syster på den andra. – Sedan började jag att fiska med min far och farfar när jag var ”kid” och även om jag inte kommer ihåg så mycket så vet jag att jag fiskade mycket när jag var liten. Därefter, som 10-åring, började jag åka skateboard och när jag var 13 år så betydde skateboard allt i mitt liv och jag var superseriös i min åkning. Då betydde inte natur och fiske någonting längre utan det var bara betong och storstäder som gällde. Och det var Kaliforniendrömmen förstås. Berätta hur det kunde se ut vid den tiden. – Det var verkligen seriöst och vi var flera från stan som var väldigt duktiga inom skateboarden i Sverige. Som till exempel Mathias i bandet,(Mathias Färm, reds, anm.) han kom tvåa i SM för juniorer. Skateboarden var väldigt stor i Örebro vid den tiden så allt var superseriöst. – Där någon gång blev man ju även influerad av musiken på videorna från Kalifornien. Så jag började spela punk. På vintrarna fanns ingenstans att skejta utan man åkte bara i garage i stan. Så jag lärde mig att spela punk och tyckte det var jäkligt kul och vid den tidpunkten fanns det också en stor undergroundscen. – Det var väl där någonstans som jag lade grunden till min kreativa sida. Jag har alltid målat i mitt liv. Både i olja, blyerts och tusch. Min mamma var väldigt kreativ och målade så jag lärde mig av henne. Så när vi bildade banden så blev det naturligt att jag gjorde alla omslag redan då på våra demotejper. Dessutom startade jag ett fanzine och i och med det så fick jag kontakter över hela landet. Så det är ganska likt med vad jag gör idag. Det gäller bara att vara företagsam och ha bra idéer. Kan du bara förtydliga kronologin lite mer. Jag tänkte på musiken. Hur började du och hur gick du vidare? – Jag lirade inte gitarr själv först utan vi bildade band direkt. Vilket är lite intressant faktiskt. Vi lärde oss att bli ett band inte att vara en solomusiker. Själv har jag aldrig tyckt att det varit så kul att sitta och spela gitarr utan det är bandgrejen, att göra låtar tillsammans, det var bara det som intresserade mig. Bildade ni Millencolin direkt? – Jag hade några andra band innan vi bildade Millencolin. Redan då hade jag släppt ett par singlar med ett annat band. Då var det svensk punk men jag ville egentligen spela Kalifornienmusiken. Jag pratade med Mathias då vi var kompisar via skateboarden, Mathias och Nicola hade ett eget band, vi var ett gäng skateboardåkare på 20-30 personer som repade på TBV och Studiefrämjandet så allting hängde ihop. Det var många band i olika konstellationer under den tiden. Men så pratade du och Mathias? – Ja vi sa att vi måste bilda ett Kalifornien-punkband, skate rock hette det på den tiden. Thrasher Magazine släppte en kassett-tejp som hette skate rock och jag älskade den musiken. Så då bildade vi Millencolin i oktober 1992. Här börjar allting gå väldigt fort för Millencolin, Erik och de andra var kända inom undergroundscenen i Sverige. Bandet gjorde två demos tätt inpå varandra och strax efter det fick man skivkontrakt med Burning Heart som då precis startats upp i Örebro. Där släpptes först en cd-singel innan bandets debutalbum kom ut. Då är vi framme vid skiftet mellan 1993 och 1994, Nirvana hade redan slagit igenom, sedan kom Green Day och Offspring och då fanns Millencolin redan där mitt i allting och eftersom bandet upplevdes som genuint och äkta direkt ifrån skateboardkulturen så var man helt rätt i tiden. – Då 1994 var skateboard skitstort, likaså modet och musiken som hängde ihop med det. Det var enormt och mitt i det där fanns vi, största bandet i Sverige, vi var skateboardåkare och vi designade redan coola kläder. Så vi var bara helt jävla rätt i tiden och sånt går inte att planera. Men det la vår grund kan man säga. Därefter väntade världen på Millencolin, de blev signade av Epitaph Records som finns i Kalifornien vilket var drömmen och 1996 drog de iväg på sin första USA-turné. Många konserter senare så hade de byggt upp en stor och viktig bas i USA. Då hade man redan innan det erövrat Australien för att några år senare åka på sin första turné till Sydamerika. Mitt i detta så säger Erik själv att hans entreprenörskap inleddes.