Omtanke 1
Att reflektera i grupp hjälper anhöriga Det finns
ofta ett stort stödbehov för den som är närstående till någon som använder droger. För många anhöriga tar förhållandet över och strukturerar hela livssituationen. Ett nytt sätt för anhöriga att samtala i grupp kan hjälpa till att hitta bättre balans i vardagen. TEXT: ÅSA LARSSON I många fall pratar man om anhöriga i termer av medberoende. – Vi har försökt utveckla alternativa sätt att se på det. Begreppet är lite luddigt och kan i värsta fall ses som att de anhöriga är en del av problemet.Vi vill hellre se de anhöriga som en del av lösningen, förklarar Anette Skårner, forskare vid Göteborgs universitet, Institutionen för socialt arbete, som har följt arbetet med anhöriggrupper tillsammans med docent Björn Andersson. Enlig Annette Skårner lever de anhöriga ofta i en komplex och ambivalent relation. Men den är samtidigt ofta även mycket kärleksfull. En person som är anhörig till någon med drogproblem håller ofta tyst om problemet. Det är stigmatiserat och fyllt med skuld och skam. Den närstående funderar ständigt kring frågor som om man har gjort något fel eller om man borde agerat annorlunda. Tillvaron präglas av oro, inte bara för den som missbrukar, utan också 24 | www.ssil.se över sin egen hälsa eftersom situationen är pressande och tärande. Och man undrar också ofta över hur man ska kunna hjälpa utan att stjälpa. Det är inte bara skammen som gör det svårt att prata om missbrukarproblemen som förekommer i familjen. Det är också farhågorna om att någon ska anmäla att det förekommer brott i hemmet. – Det finns många gånger en osäkerhet och fundering över om man gör rätt. Omgivningen har idéer om vad som borde göras, men de vet inte. De anhöriga har ofta ganska dystra erfarenheter av det stöd som de får i sina nätverk, säger Anette Skårner. Anhörigas egna förmågor centrala Christina Wall, utvecklingsledare från Kunskapskällar’n Social resursförvaltning, Göteborgs stad samt Agneta Bergsten, socionom, Behandlingsgruppen för drogproblem inom centrum Väst, har lett grupper med anhöriga som fått möjlighet att träffa andra i samma situation. Syftet med stödgrupperna var att erbjuda en plats för de anhöriga där de kunde utbyta erfarenheter och hitta sätt att förbättra sin situation. Man ville också höja medvetenheten om beroende, hur det påverkar individer och familjer, stärka och utveckla de anhörigas resurser samt skapa förutsättningar för förändring och få fokus på det förändringsbara. Det var också viktigt att skapa ett gott gruppklimat och förutsättningar för de anhöriga att stötta varandra. – Gruppen skulle alltså först och främst fungera som en mötesplats där anhöriga kunde prata med varandra, förklarar Christina Wall. – Vi talade vi om de problem som uppstår i vardagen, och om för- och nackdelar att lösa problem på olika sätt. Centrum i samtalen var den anhöriges egen förmåga att hantera svåra situationer.