Omtanke 1
Anette Skårner (tv), forskare vid Göteborgs Unive
rsitet har följt Christina Wall utvecklingsledare Kunskapskällar’n ( i mitten) och Agneta Bergsten (th) , socionom, Behandlingsgruppen för drogproblem inom centrum Väst i deras arbete med anhöriggrupper. Christina Wall berättar att de anhöriga ofta har försökt att klara av sin situation på egen hand, och har gjort det länge. Att de börjar känna sig uttömda och inte vet vad de ska göra. – Frågor om vart de kan vända sig för att få hjälp samt få kunskap om drogers effekter till exempel, är svåra att få svar på. De anhöriga söker på allt ifrån kommunen till Flashback. Innan de börjar i grupperna får därför de anhöriga ordentligt med relevant information och svar på många av sina funderingar. – Vi hjälper dem att reda ut frågor om rätt eller fel. Det är inte enkelt. Det som är rätt för en familj kan vara fel för en annan, förklarar Christina Wall”. Lyssna och reflektera Det som skiljer den här stödgruppsverksamheten från många andra är ledarskapet och sättet att kommunicera. I stället för att avbryta och vara snabba med att ge de andra i gruppen egna råd, skulle deltagarna sitta lugnt och lyssna. Tanken var att man skulle reflektera över det man själv hade varit med om, utifrån de andras berättelser. Det är ett nytt sätt att samverka som många av de anhöriga inte var vana vid. I de två grupper som pilotstudien omfattade blev det ett omvänt sätt att ta sig an berättelserna. – Det var viktigt att inte värdera de anhörigas strategier, utan i stället diskutera för- och nackdelar. Vi tonade dessutom ner vår egen expertroll och fungerade bara som samtalsledare, klargör Christina Wall. Många som deltog i gruppen hade testat andra stödgrupper tidigare. Ibland var upplevelsen att de hade kunnat tömma ur sig, berätta om sina upplevelser och historier vilket fått dem att känna sig omhuldade. Men efter några gånger kände de anhöriga ofta att de inte kom vidare. De sökte något mer. De anhöriga är ofta vuxna kompetenta Tre vanliga strategier för anhöriga till missbrukare Jim Orford, professor i klinisk psykologi och samhällspsykologi har identifierat tre olika strategier som närstående till missbrukare ofta anammar för att kunna hantera situationen: ■ Putting up – anpassning – den anhörige flyter med och styr inte sitt eget liv längre ■ Withdrawing – tillbakadragande – den anhörige orkar inte längre, drar sig tillbaka ■ Standing up – motstrategier – den anhörige klarar att tänka på sig själv samtidigt som den finns närvarande i missbrukarens liv. www.ssil.se | 25