Kingsize 1
– Jag har sett en älg dö, säger Alexander ”Academ
ics” Juneblad. Det slamrar och puttrar i bakgrunden i vårt trevägssamtal. Academics sitter i Stockholm och Erik ”Erk” Hörstedt är i Umeå och lagar älggryta. Det har knappt gått en minut av intervjun innan de fastnar i ett engagerat samtal om jakt och konsumtionssamhället. – Det är i princip omöjligt att inte ha en negativ påverkan på naturen. Det bästa man kan göra är väl att inte existera, säger Academics. – Ja, och det är ju tyvärr rätt tufft, säger Erk. Att intervjua Umeå-artisterna ihop är lite som att vara tredje hjulet till en slipad rapduo. De resonerar ihop, fyller i och tar vid. Erk adlibbar till och med Academics tankar med uppmuntrande one-liners. – När jag jobbar med Erk så går vi in i en gemensam värld. – Mhm! Precis, precis! Det är en personkemi som smittar av sig på deras musik. Lagom till jul släpper kollektivet ett mixtape som skrevs och spelades in under tre intensiva dagar i en studio i Stockholm. – Det var ett opretentiöst sätt att få ut musik bara. Jag gillar seriös musik, men det bästa är när man kan göra det med en klackspark och få det att låta bra samtidigt. Lite som i snowboard när man gör en Backside Air – man hoppar och lattjar men det blir jävligt snyggt, säger Academics. Varför blev det jultema på skivan? – Det var en idé som bara föll ner. Och så tycker jag att julestetik är sjukt snyggt – Kalle Ankas jul och de glittriga vykorten typ. Det är det mest tacky som finns. Jag älskar det. Hiphop som genre har ju haft en del snedträffar när det kommer till julmusik… – Ja! Vi har en jullåt på skivan som är en riktig snedträff, och som är riktigt härlig, säger Academics. – Ensam under granen!, säger Erk. – Det är ju en plojlåt. Vi vill bara göra folk glada och det är en konstform i sig. Så jag sållar mig gärna till skaran av artister som har misslyckats med att göra en jullåt. Det vore en ära. Det är en fin skara att sålla sig till ändå! – Eller hur! Och hellre att det är dåligt och roligt än att det är tråkigt. Jag har ofta känt att jag inte kan göra en viss låt för att jag har en bild av mig själv som artist. Men nu, efter att jag har mått dåligt, så har jag börjat känna att jag inte vill titta tillbaka på ett liv där jag bara suttit och nojat över min musik. För någon som har haft svårt att få ur sig musik var bilden av en Backside Air en hjälpsam metafor för hur något kan vara snyggt och simpelt på samma gång. Men Academics behövde vara nere på botten och vända för att komma till den insikten. – Man måste ibland ner hela jävla vägen för att fatta vad som är sant för en själv. Jag var i alla fall tvungen att må riktigt dåligt för att komma dit jag är nu, där jag kan göra en skiva på tre dagar med Erik och bara, bam, släppa den! När var botten för dig? – Förra sommaren var jag utbränd och sjuk samtidigt. Jag kunde inte andas och trodde absolut inte att jag skulle kunna göra musik igen. Men när jag hade skalat av mig alla de där förväntningarna och idéerna om mig själv, och fick en andra chans, så kändes det som att jag inte hade något att förlora. Jag frågar hur mycket deras crew, Random Bastards, betydde för att han skulle komma till den insikten och han svarar snabbt: ”allting!” – Natta (Cleo, reds anm) har också gått igenom grejer, så när vi började jobba på hennes skiva sa vi att vi var i ”Fas 3”, för att arbetsträna. I början jobbade vi en, två timmar innan jag behövde åka hem och sova. Men det är det som är vår styrka, lägger han till, att när någon är nere är någon annan uppe. Det blir en synergieffekt att vara en del av ett crew på det här sättet. Random Bastards har hållit fanan högt för crew-era-hiphopen sedan 2002 och Erk och Academics pratar gärna och länge om betydelsen av att omge sig med vänner och vara självständiga i musikbranschen. – Folk bråkar alltid om pengar och sån skit, men vi delar lika på allt. Det är en enkel regel att följa. Det är klart att man mår dåligt i en bransch där man måste dela procent fram och tillbaka, det är klart att det är dåligt för vänskaper, säger Academics. Och ni firar 20-årsjubileum nästa år. Hur känns det? – Nostalgi är en farlig drog, säger Erk, jubileum och sånt är för de som har slut på idéer. Men det är ändå en milstolpe. Hur har ni hållit ihop det så länge? – Det måste nog komma från en genuin plats. Vi startade inte när vi var 13-14 för att tjäna pengar. Det var bara en kul grej att göra musik och filma skate- och snowboardvideor… Jävlar, nu blir jag klyschig, säger Erk som blir avbruten av Academics. – Men det är klyschigt för att det är sant! Jag tror att många som har hållit på länge vill tillbaka till den där känslan man hade i början, men då måste man tillåta sig att ha kul och lita på den känslan. – Det var faktiskt länge sedan jag hade en sådan kreativ boom som nu med julmixtapet. Det var så kul att gå in i något utan förväntningar och bara slänga in internskämt och sånt. Jag tänkte liksom inte: ”Nä, men hajar folk vad vi vill göra på den skivan verkligen?” säger Erk och brer plötsligt på en isterfet ”dom kallar oss mods”-stockholmska. Han stannar upp en stund innan han urskuldande frågar: var det taskigt att jag körde det där på stockholmska? Absolut inte, säger jag och överväger att fråga om hans stockholmsbild utgår från gamla ”Biffen och Bananen”-VHS:er. Vid det här laget har matlagningsljuden tystnat i bakgrunden. Älggrytan är klar. Jag passar på att fråga om hans matlagningshemligheter, men Erk upplyser mig om att det inte är någon raketforskning: mycket ingefära och mycket vitlök. Jag undrar hur många andra intervjuer i hiphopvärlden ramas in av ljudet av älggryta. NR 6, 2021 | KINGSIZE MAGAZINE 33 WWW.KINGSIZEMAG.SE