Nollelva 1
MODE Anastacia fann tryggheten i Norrköping Text
& Foto: Benny Nilsson För snart ett år sedan, i februari 2022, ändrades livet dramatiskt för Anastacia och hennes åttaåriga dotter i Kiev. De ryska styrkorna hade invaderat Ukraina och staden stod under attack. Utanför hördes artillerield, bomber briserade och helt plötsligt befann de sig mitt i ett krig. Jag träffar henne och vännen Svetlana på Hallings Frisörsalong där hon idag arbetar som nagelteknolog. Anastacia berättar att staden bombades konstant och att de periodvis ej var tillåtna att gå ut på stadens gator då de riskerade att bli skjutna av krypskyttar. Hon berättar om den skräck hon och hennes dotter hade när de kröp ihop i varandras armar och höll om varandra på toaletten samtidigt som flyglarmen tjöt över staden. Om hur de levde bakom mörkläggningsgardiner utan vetskap om vad som hände utanför och med en ständig oro över att nästa dag kunde bli deras sista. Att som ensamstående mor till en åttaårig dotter ha den rädslan i krigshärjat land tär på modershjärtat. Så efter tre veckors belägring bestämde hon sig för att ta sin dotter med sig och fly ur landet. Oron för vad som skulle hända hade blivit för stor. Under dessa veckor hade hon dagligen kontakt med sin gamle vän Svetlana, som idag bor här i Norrköping, via telefon. När Svetlana fick höra om hennes situation sa hon åt dem att försöka lämna Kiev och ta sig till Svetlana och hennes familj i Norrköping. Så en dag tog hon sin dotter och begav sig till tågstationen. Hon var inte ensam att försöka lämna Kiev. På stationen var det fullt av människor som trängdes för att försöka komma på de tåg som kom in på stationen. Det var ett mindre 04 NOLLELVA kaos och Anastacia var nära på att ge upp, när hon såg att sista vagnen på ett tåg som kom in var tom och den stannade precis bredvid henne. Hon hann precis komma på innan delar av den stora folkmassan även fyllde denna vagn. Nu väntade en resa i ett mörkt tåg genom natten mot ett okänt mål i Polen. Utanför tåget hördes smällar från bomber som briserade och de visste inte om, var och när de skulle komma fram. Hela tiden försökte hon ha kontakten med Svetlana i Norrköping, det var ju dit hon hade bestämt sig att hon skulle ta sin dotter. Efter 12 timmars tågresa nådde de friheten i Polen där Svetlana och hennes man hade sett till att en taxi mötte upp och tog henne till ett hotell där de fick vila upp sig och fick lite mat. Från hotellet tog de sedan en buss till Sverige med destination Stockholm. Busschauffören gjorde dock en liten avstickare till busstationen i Norrköping där Svetlana mötte upp, de två vännerna hade återförenats och Anastacia hade lyckats att ta sin dotter bort från det krigshärjade landet. Svetlana gjorde plats för dem i sitt hem och de bodde där i sex månader innan de flyttade till egen lägenhet. Anastacia har jobbat tio år som nagelteknolog i Kiev, där hon även genomgick en treårig utbildning till frisör och nagelteknolog. Hon valde att inrikta sig mot naglar och är diplomerad inom området. Sedan två månader tillbaka har hon fått möjlighet att åter få börja jobba med det yrke hon brinner för. Hon har fått en plats på Hallings anrika frisörsalong på Drottninggatan i centrala Norrköping. Här får hon möjlighet att utföra manikyr och nageldesign som får norrköpingsbornas naglar att glänsa. – För mig är varje nagel jag gör som ett litet konstverk. Den ger mig en möjlighet att skapa något unikt åt kunden som hon sedan bär med sig på sin hand. Jag vill att varje nagel ska få sin egen unika design, berättar hon. Hon är också noga med att hennes arbete utförs med rena och steriliserade verktyg så att kunden ska känna sig trygg vid besöket. – Det är viktigt att kunden ska känna sig helt trygg vid sitt besök. Att man blir nöjd, både med mitt arbete och mitt arbetssätt. Till varje kund tar jag fram ett nytt förseglat paket med steriliserade verktyg som blivit rengjorda i 200 grader enligt en speciell procedur i en steriliseringsmaskin. Hon berättar att hon är överväldigad och otroligt tacksam över det mottagande hon och hennes dotter fått här i Norrköping. Hela hon skiner upp när hon berättar om den hjälp hon fått av Svetlana, hennes familj och övriga norrköpingsbor sedan hon hit. – Svetlana har tre barn så min dotter fick genast nya kompisar under den tid vi bodde där. Sedan har hon börjat dansa på Dance Star Studio, där ägaren har sagt att hon får komma och dansa hur mycket hon vill utan kostnad. Det är fantastiskt då min dotter älskar att dansa och hon har även fått många nya kompisar inom dansen. Sedan vill jag tacka alla som hjälpt oss med förnödenheter i stort och smått sedan vi kom hit, det har betytt så mycket. All den kärlek vi fått har varit så värdefull och gör att vi känner oss trygga och trivs här. Vi lämnade allt och jag vill att alla ska förstå hur tacksam jag är att jag fått den här möjligheten, säger hon med en tår i ögat. Vi vet inte hur länge kriget i Ukraina kommer pågå, men Anastacia hoppas att det är över inom kort. Så hennes nära och kära kan gå tryggt på gatorna i Kiev igen. Kanske flyttar hon tillbaka den dagen… eller kanske blir hon kvar i Norrköping. En sak är dock säker – Norrköping kommer alltid ha en stor plats i hennes hjärta.