AMES 1
uppfattning av säkerhet, inte för att göra oss sä
krare utan för att hålla oss mindre rädda. Om de klassificerade misshandel i hemmet på en skala från en säker misshandel till en farlig misshandel börjar man förstå att det nog är i allas intresse om vi åt och drack med samma försiktighet som gravida kvinnor. SÅKLART ÄR DET djuren som är de första att känna på resultaten när vi gör bort oss. Här i Sverige gjordes det nyligen en undersökning av abborrar. De matades med spår av oxazepam, en typ av valium som vanligtvis skrivs ut i hela Europa. Om man följer logiken att det min granne tar, kommer jag till slut också få i mig kan man dra slutsatsen att nästan alla i hela Europa, om de inte får sitt vatten från en egen brunn eller har lyckats leva utifrån en indisk prana-filosofi, har lite oxazeprama som flyter runt i deras system precis nu. Är vi avslappnade? OXAZEPAM SKRIVS UT till dem som har höga ångestnivåer. Abborrarna som fått oxazepam började förändra sitt beteendemönster dramatiskt. De gick från sociala, flockjagande fiskar till modiga solojägare med större aptit för plankton och mindre behov av att socialisera. Fiskarna blev konsumtionsmonster med en jag-bryr-mig-bara-om-mig-själv-attityd. Låter det inte lite som hur unga män som har tagit kokain beter sig? Detta riskfyllda beteende hos abborrarna gjorde dem känsligare för att fångas av större fiskar då de – inkorrekt – trodde att de var oövervinnliga. Den långsiktiga prognosen är bister. Fisk, förstärkta av läkemedel, kommer till slut att försvagas och låta deras egen art gå under. Den indiska gamen är på gränsen till att utrotas för att den äter kadaver 28 av döda kor som druckit vatten spetsat med anti-inflammatoriska droger. Nu tycker du kanske att det är en bra sak för det är rätt svårt att älska en gam, men forskning om starar – Guds egen kör – har visat att de också är i trubbel. Fåglarna har mist aptiten på grund av nivåerna av antidepressiva medel i de vattenreservoarer de dricker ifrån. Vid gryning och skymning, när de borde äta, flyger de ofta bara från träd till träd, med ett ovanligt gott humör, och försöker förstå meningen med den kemiska obalansen i deras fågelhjärna. SÅ FÅGLAR DÖR, fåglar slutar att äta, och kanske Hitchcock inte bara försökte underhålla oss. Kanske går vi en dag ut genom ytterdörren och fåglarna, modigare, mindre hungriga, höga på en cocktail av humörsförvrängande, stimulerande, smärtstillande vatten kommer jaga oss nedför gatan till vår undergång. Men när det handlar om oss är problemet att även om det inte är mycket forskning gjort på djuren så är det ännu mindre gjort på oss. Robert Renna jobbar för något som heter The Water Research Foundation och han säger att ”det är ett väldigt svårt ämne att prata om utan att skapa fruktan hos allmänheten”. Men Robert, fruktan är något bra. Vattenförorening är ett globalt problem, men USA har tagit något slags ledning. För åtta år sedan gjordes en sällsynt undersökning om kranvattnet i landet och då hittades över 50 läkemedel som klassas som hälsovådliga för människor i vatten som försörjer 41 miljoner amerikaner. I Storbritannien har det funnits en låg men kontinuerlig nivå av Prozac genom kranvattnet sedan 2004. Man kan lätt se varför jag tvingas tänka om handlingen i min roman. Vad är chockerande med ett försök att spetsa dricksvattnet med kemiska droger när britterna redan blivit massmedicinerade av misstag under de senaste tolv åren? NU ÄR VÄL MOTARGUMENTET att spåren av skadliga kemikalier och läkemedel i vattenförsörjningen är så låg att den inte klassificeras som skadlig. Men det är ju det nuvarande vetenskapliga förmodandet. För inte så länge sedan var det vetenskapliga förmodandet att rökning inte var beroendeframkallande och att ett stort insnitt av pannloben av hjärnan kurerade mentalt sjuka. John Sumpter jobbar på Brunel University i London. Han är en av få forskare som har lyckats få finansiering för att titta på vad det är vi faktiskt dricker. Han har följande att berätta: – Det är kemikalier som är designade att ha en väldigt speciell effekt vid väldigt låga koncentrationer. Det är vad läkemedel gör. Så när de kommer ut i omgivningarna borde det inte komma som någon chock för folk att det har en effekt. DE FLESTA FÖRESKRIVNA droger ordineras för en kort tid och med förståelse för att de inte ska tas i samband med andra preparat. Vad vi ser nu är generationer, min och den nästa och den som kommer efter den, som har vuxit upp med att ta små doser av en mängd receptbelagda läkemedel – som aldrig har varit utskrivna till oss själva – under hela våra liv. Vi är ute på hal is. Vårt vatten är infekterat med ingredienser som förändrar vår personlighet, ingredienser som är hallucinogena. Men det är väldigt lite vi kan göra åt dem eftersom behovet inte är tillräckligt synligt. I staden Flint i den amerikanska delstaten Michigan är Dr Philip Landrigan med i det läkarteam som behandlar blyförgiftningen där. Han säger att ”dessa barn kommer vara skadade för livet. De kommer inte att fungera på deras fulla nivå”. ROMARNA FÖRLORADE SITT imperium på grund av att gifter i deras vattensystem förruttnade deras hjärnor. Själva kommer vi aldrig att riktigt veta angående farorna som rinner ur våra kranar, inte innan förfärliga symptom är regel snarare än undantag. Vid Tjernobylkatastrofen påmindes folk om att atomkraft kan ha farliga följder. Hur länge kommer det ta innan vi förstår farorna med vattnet som de flesta av oss på planeten dricker? Kanske måste vi agera geografiskt. Välj ett land där läkemedelsföroreningarna bäst passar dina behov. Vi har ju redan varit inne på Rom och där testas vattnet regelbundet positivt för både kokain och Viagra, så det kanske kan vara något? EUROPA ÄR DEN kontinent på jorden som åldras snabbast. Om ingenting förändras kommer läkemedelsberoendet att öka till oförutsägbara nivåer över de nästkommande årtiondena då fler och fler av oss har problem med att sova eller har svårt att få bort mörka tankar ur våra huvuden på kvällen. En lösning mot föroreningen i vattenförsörjningen skulle kunna vara att tvinga läkare att skriva ut lägre doser, en annan skulle kunna vara att vänja oss av med icke-organisk smärtlindring och humörförändrande preparat. Under tiden är jag fast här med en bok som förlorat sin genre. En bok som inte kan kategoriseras. En chockerande och fantasifull historia som inte längre är varken chockerande eller fantasifull. Jag gissar att det inte ens är fiktion så jag får väl bara kalla det för nyheter. n