019 1
CITYPROFILEN TEXT: CAMILLA JOHANSSON TUSENKONSTNÄ
REN SANDRA BANDICK V i har sett henne som bartender på olika ställen i Örebro och vi har gått på en och annan av de klubbar hon arrangerat. För tillfället har hon en fot i konsten, en i dj-båset samt ett Instagramkonto (där man bland annat kan se hennes kärlek till korv) som sprider en rolig och spännande kreativitet. När man pratar med konstnärer så är det inte helt ovanligt att de berättar att de alltid skapat inom sitt medium. Så är inte fallet med Sandra Bandick, hennes väg in i målandet var lite mer slumpartat. – Jag har bara målat i två år. Egentligen pluggade jag inredningsarkitekt- och designutbildningen på Hällefors Folkhögskola, men upptäckte att det där med inredningsarkitekt inte var för mig, helt enkelt för att jag inte kan dra ett rakt streck. Folk sa att jag skulle använda linjal, men det hjälper ju inte, den svänger ju, konstaterar hon med ett skratt. Men Sandra Bandick är inte den som står handfallen för att linjaler svänger och streck inte vill bli raka. – Jag hade ju tillgång till både färg och papper, så jag började måla istället. När jag var i Hällefors så blev det mycket naturmotiv, berättar hon. Efter att utbildningen var färdig kände Sandra att detta med att måla var något hon ville fortsätta med och det ledde till kontakten med Konstbunkern som bland annat i höstas fick Nerikes Allehandas kulturpris. – Det bidrog till att jag fick ha en utställning på konserthuset, men där blev jag censurerad på grund av mina tutt-teckningar som de väl tyckte inte riktigt passade i den miljö de ville skapa. Jag var så färsk som konstnär då att jag faktiskt tog riktigt illa vid mig, väldigt länge faktiskt. Nu när jag är lite varmare i kläderna har jag ju förstått att det ju inte är så att alla kommer att tycka om det 14 NOLLNITTON man gör och det är inget som ligger hos mig, konstaterar Sandra Bandick. Efter det kom den egna utställningen i Konstbunkern som ledde till att hon nu skrattande kan konstatera att hon har en korv-fetisch. – Jag jobbade på ett kontor på väster i Örebro samtidigt som mitt kök gjordes om hemma och det höll på hur länge som helst så jag kunde aldrig ta med mig mat hemifrån. Precis bredvid mitt jobb så låg det en korvkiosk, och jag gick dit flera gånger om dagen och handlade. Till slut började jag lägga upp stories på Instagram om korv - arna, varenda dag och folk började till slut undra vad i hela friden jag höll på med. Det var så korvarna började dyka upp i min konst också, konstaterar hon. Konsten är inte det enda som är en del av Sandra Bandicks liv, musiken är det också. Tillsammans med väninnan Emma Larsson har hon dj-kollektivet Kir Royals. – Vi är uppkallade efter drinken! Anledningen till att vi började är att vi tyckte att andra inte spelade musik vi ville dansa till, så det är viktigt att det är dansmusik. Det finns ju vissa klubbar som spelar bra musik, men det blir så sällan. Det är svårt att säga vad vi egentligen har för inriktning men det blir mycket disco och glitter. Vi har glitterkläder och jag vill skjuta konfetti. Vi har 45 discokulor. Musikvalen blir spretiga men har den gemensamma nämnaren att det är sådant Sandra vill höra på dansgolven. – ”Come on Eileen” med Dexy´s Midnight Runners är klockren och jag älskar Leila K, så henne spelar jag mycket. Egentligen gillar jag också fransk elektropop men det gör inte min kompis, så det blir inget. Vi är båda runt 30, så det präglas mycket av att ”det är vår tur nu!”, konstaterar Sandra Bandick. Sandra och Emma har också, jämfört med många andra dj:s en lite annan syn på hur man avslutar en kväll. – Varför ska det alltid spelas en lugn låt när det är dags att gå? Jag vill spela något som peppar till att festa vidare, ge känslan av att ”nu fortsätter det”, konstaterar Sandra Bandick. Härnäst väntar Supermarket Art Fair i Stockholm för Sandra och de andra i Konstbunkern. Konstutställningen går av stapeln den 4-7 april i Sickla front i Stockholm. BILD: TOMAS KARLSSON BILD: PRIVAT