NG Gbg 1
VIC CHESNUTT JOHNOSSI VIC CHESNUTT – Han är en av
mina musikaliska favoriter, och det är alltid svårt att plåta folk vars musik man älskar. Man vill inte att de ska vara som Lou Reed. – Trappan ner till studion där han skulle spela var jävligt smal, och vi insåg att vi inte kunde bära hans rullstol med Vic i. Så jag fick lyfta upp Vic i famnen och bär ner honom, och när jag är nere ser jag att hans tour manager som skulle komma efter med rullstolen tänder en cigg istället. Där står jag med Vic i famnen, och börjar försöka prata. ”Jaha, läget?” – Man är jävligt mycket för nära - att stå och hålla en vuxen människa i famnen och föra en diskussion med honom första gången man träffas. Det var märkligt, och intimt. Så när jag satte ner honom i stolen till slut var kontakten klar och etablerad, så hans uttryck bara var där och klart. Ofta kan man känna att man har en relation som lever kvar, trots att det gått väldigt fort att fotografera. JOCKE BERG – Det var för en tidning som heter Musikermagasinet. Jag tror att artikeln handlade om låtskriveri, och vi plåtade en jävla massa bilder på stan. Helfigur, färg, svartvitt, porträtt, och jag blev inte nöjd. Inget bra uttryck, ingen bra närvaro. Vi fick inte den kontakten som jag ville ha. Det var bara ett dåligt jobb. – När jag stod och framkallade – det var den analoga perioden – blev jag förbannad och knölade ihop bilden, och kastade den. Men jag missade papperskorgen, och när jag så småningom kom ut hade den vecklat ut sig igen på golvet. Då blev den väldigt intressant, det hände något, så jag la den under ett lysrör och tog en ny bild, på bilden. Den är nästan kubistisk, va? Det kanske är så att det är så mycket som stör nu så att man söker sig till hans ögon. – Jag älskar misslyckandet. Jag älskar när jag kommer in och de har sagt att jag ska få en timme med bandet, men de vill ut och äta lunch och vill ställa in plåtningen. Då måste man lösa det på två röda sekunder på vägen ut - det är fantastiskt. Ju mer plan jag har, desto sämre bilder tar jag. JOCKE BERG ”DET ÄR HANS RIKTIGA TAND SOM OSSI HÅLLER I.” 68 NÖJESGUIDEN | NR 12, 2018 JOHNOSSI – Jag blev jätteglad när jag fick frågan att plåta pressbilder till Johnossis andra platta, för jag älskade deras första. Vi åkte runt i min bil och letade miljöer i regnet – Filminstitutet, Värtahamnen – och det blev fina bilder, och det saknades någon sån där särskild smack bom krash-bild. ”Fan, vi måste göra om det här imorgon”, tyckte jag, men John sa att det inte gick för att då skulle han dra ut en visdomstand. Det var ju perfekt! – Vi åkte dit, och när tanden var ute fick Ossi ta på sig tandläkarutrustningen. De skulle ha färgbilder, men det gick inte för John är helt blå i ansiktet. Det är hans riktiga tand som Ossi håller i, och tandläkaren var helt galen. ”Nä, det här känns inte bra, det är inte ok.” Att den är på riktigt gillar jag, och Johnossi gjorde tydligen en t-shirt med bilden. PETER BJÖRN & JOHN – Om du bildgooglar Peter Bjorn & John har jag nog tagit 99 procent av bilderna. Jag hatar att plåta i studio, men här hade vi riggat med fond för pressbilder till deras skiva Living Thing. Det blev bara tråkiga bilder, men Helen från skivbolaget var med tillsammans med sin son, så jag föreslog att vi skulle ta med ett levande väsen - barnet - i bilden. Jag har barn i samma storlek, och de älskar att gunga, vara upp och ned och åka karusell, så jag tänkte att vi kunde pröva såhär. Och titta, barnet är ju mest nöjd av alla på bilden, medan John som håller honom tycker att det är jättejobbigt. – De gjorde affisch av bilden och använde på turné i världen. I Florida blev de mötta av en demonstration med arga mödrar på flygplatsen, folk som hade sett affischen och tyckte att de skulle lämna staten. Samma sak när Fotografiska museet var nytt, så la jag upp bilden på deras Instagramkonto. Det blev ramaskri där också, folk skulle stämma Fotografiska. Så det är utan tvekan min mest utskällda bild. Men pojken lever och mår bra. Han är 15-ish idag, och han är bjuden på vernissaget. Let There Be Rock (Ella Ruth Institutet) finns ute nu, dels i standardformat och dels i deluxe-utförande med både en print av Thåström och en en splitsingel där Fire! spelar Let There Be Rock och Peter Björn & John gör sin nyskrivna låt Johan Bergmark. Det finns dessutom en extraordinär specialupplaga med ett stort print att välja bland några av de bästa bilderna. PETER BJORN & JOHN