NG Sthlm 1
innehållsmässigt? “JAG KAN JU INTE TVINGA EN JOUR
NALIST ATT GE MIG ANDRA FRÅGOR.” 24 NÖJESGUIDEN | NR 2, 2019 – Båda filmerna handlar om stora existentiella dilemman. De kan ta sig uttryck på oerhört olika sätt. Britt-Marie var här handlade om den existentiella vändpunkten i vardagen när en 63-åring lämnar sin man och börjar om i livet. Båda filmerna är livsförändrande. Britt-Marie har ett bredare tilltal. Jag förstår att inte alla orkar eller kan se en film som Blind Spot. Jag förstår det. Men Britt-Marie kan alla se, samtidigt som den kan hjälpa en att komma ur en svår livskris. Kan någon få med sig en sådan känsla efter att ha sett mina filmer, gör det mig lycklig. Jag förvånas över hur många intervjuer som rör en fascination kring din person snarare än ditt yrke som regissör eller skådespelare. – Jag med! What the fuck!? Jag vet inte varför, kanske för att jag har starka formuleringar kring mitt yrke – och hur jag väljer att verka i min bransch är tydligen intressant. Män i min bransch får inte alls frågor om sitt privatliv i samma utsträckning som kvinnor, när konstutövande kvinnor i själva verket antagligen bara förväntar sig att få, och vill, prata om sin konst. Jag överväger att aldrig mer göra en intervju, eftersom jag så sällan får några reflekterande frågor, så därför är det trevligt få göra en sådan här intervju. Jag kan ju inte tvinga en journalist att ge mig andra frågor. Jag kan däremot säga ”Nej, det svarar jag inte på”, och så blir det en grej. Det här borde vara en tid för självreflektion bland journalister. Det är en möjlighet vi har nu. Ta den. Hur har din karriär som skådespelare format dig som regissör? – Mina år som skådespelare har skapat ett rum för skapande. Jag har ju min idé om hur jag menar att skådespelare får förutsättningar att göra sitt bästa. När jag arbetar som skådespelare handlar det mycket om trygghet, förtroende och gemenskap. Det är något jag tar med mig som regissör. Att skapa en bra arbetsmiljö är väldigt viktigt eftersom folk presterar bättre i sunda förhållanden. Blind Spot är för mig ett underbart exempel på det. Vad kommer du att göra film om nästa gång? – Det som ligger närmast till hands är en historia om biologisk monogami. Återigen utifrån en massa vetenskaplig research som handlar om hur vi fungerar i vår tvåsamhetsnorm. Jag är inte så mycket för att prata om saker som är i en process, men det är ett jätteprojekt som handlar om kristna normer om att leva ett långt liv med samma människa. Det är väldigt intressant att utforska det. Måste det vara så? Kan vi öppna upp för de normer och stigman som föreligger det? Vad har du för relation till skrivande? – Skrivande är oerhört viktigt för mig. Jag började skriva min första bok när jag var nio, liksom. Som filmskapare är det där allting börjar – och slutar. Det blir ingen bra film utan ett bra manus. Många plågas av manusskrivandet men för mig är det ett paradis att vara i. Där har man möjlighet att göra rättvisa. Där har man möjlighet att sätta en nivå för relevansen kring sin tematik. Det är en väldigt frigörande process att vara i, att skriva. Det tycker jag. Och Blind Spot var en, jag ska inte säga lustfylld, för det var tungt, men en väldigt givande process. Jag arbetar alltid väldigt transparent och blandar in experter tidigt i processen. Jag tror att det enbart kan bli bättre med mer kunskap involverat. Så ja, relationen till skrivande är lustfylld.