NG Malmö 1
”DET SLUTADE MED ATT JAG RAKADE BORT MITT HÅR” I
jul är det premiär för miniserien En kunglig affär som baseras på den förbjudna kärlekshistorien mellan Haijby och Gustaf V. Dramat regisseras av Lisa James Larsson och Staffan Göthe gör ett övertygande jobb som kungen själv. Den något osympatiske men samtidigt älskvärde källarmästaren Kurt Haijby porträtteras av Sverrir Gudnason. Vad fick dig att tacka ja till serien? Det kanske jag inte ens behöver fråga. – Jag tror att det var manuset. Bengt Braskered som har skrivit manuset kom på idén när han satt i en bastu på någon sorts bastuklubb. Han hörde två äldre män över 80 prata om kungens fester och att de var roliga, men när Haijby var med, då var frugan med ungefär. Då var det lugnare. Bengt började prata med männen och efter det började han skriva manuset. Rollen är verkligen en berg- och dalbana. Han är överallt, lite som Forrest Gump på något sätt. Han hamnar i ett fångläger i Tyskland och blir inlagd på Beckomberga. Det fanns mycket. Och storyn är otrolig, det är konstigt att det inte redan har gjorts en film på den, säger Sverrir när vi ses. JAG HÅLLER MED om att det verkligen borde gjorts filmatiseringar av Haijbyaffären tidigare. Det finns Oscarsnomineringar att hämta med en sådan story. Jag erkänner skamset för Sverrir att jag överhuvudtaget inte kände till affären innan jag fick pressmeddelandet om En kunglig affär, men det visar sig att detsamma gäller för honom. Man kan undra vad mer vi har missat. Hur förberedde du dig för rollen? – Eftersom jag inte kände till historien så var det första att sätta sig in i den och läsa det som fanns att läsa. Det är så olika hur man förbereder sig för olika roller. Vissa är så fysiska och vissa är väldigt... man sitter och läser grejer. Jag hittade aldrig något rörligt material på Haijby, inte ens ljudmaterial. Det fanns bara lite på advokaten Henning. Men foton fanns, gamla mugshots på Haijby, och de fick bli en inspiration till hur jag skulle se ut i serien. Att kämpa med en sådan överkammad flint som han gjorde. De hade faktiskt börjat bygga tre olika peruker, men jag kände när det närmade sig att jag inte gillar peruker. Dels är det jättejobbigt när man filmar på sommaren att hålla på med peruker, kanten syns och det är svårt med ljuset. Det slutade med att jag rakade bort mitt hår här, säger Sverrir och pekar på sin numera håriga hjässa. Är det sant? Vad sjukt! – Jag rakade bort allt i mitten, lämnade lite på sidorna och sedan lämnade jag som en vinge av hår här som man kunde lägga över. Hur länge hade du så? – Tolv veckor tror jag. Jag fick ha keps på mig på fritiden. Jag jobbade ju varje dag och så var det corona, så det var inte så mycket socialt utanför jobbet. Jag gjorde ett par misstag, till exempel när jag skulle öppna hemma och ta emot en matkasse och glömde kepsen. Killen fick panik! Jag tänker på det du sa om att det inte fanns rörligt material på Kurt Haijby. På ett sätt gör det väl gestaltningen svårare eftersom du inte hade något att gå efter. Finns det något positivt med att få utveckla den biten själv? – Det är skönt på det sättet att folk inte vet exakt hur Haijby var. Det är hårdare när man gör till exempel Björn Borg och måste hitta saker som gör att folk övertygas om att det “är” han. Med Haijby finns inte facit på samma sätt så det är väl lättare. Men samtidigt är det dubbelt. Ju mer material det finns på någon desto mer kan man inspireras och komma på idéer. Jag kollade på en intervju med Jerka Johansson där han pratade om att ni typ alltid gått sida vid sida. – Mmm…han gillar att tjata om det. Jag tror att jag har hört honom säga det i tre eller fyra intervjuer. NR 12, 2021 | NÖJESGUIDEN 51