Kingsize 1
Musik: Recensioner utländska album Anderson .Paak
”Ventura” I höstas kom Anderson .Paaks efterlängtade album ”Oxnard”, en skiva som bjöd på höga toppar och djupa dalar. Då vägdes helhetsintrycket upp av starka låtar med gästinhopp av Kendrick Lamar, J. Cole och Pusha-T. På nya albumet ”Ventura” erbjuds fler glimtar av den Anderson . Paak vi lärt oss att älska och avguda sedan 2014, även om jag i flera stycken saknar det mer analoga soul/jazz-präglade ljudbilden vi vant oss med på ”Venice”, ”Malibu” och NxWorries-projekt. Den gudabenådade talangen och känslan finns tveklöst där, något som befästs gång efter gång vid hans magiska livespelningar. Men det räcker inte hela vägen fram musikmässigt på varken ”Oxnard” eller ”Ventura”. Om de fem bästa spåren från båda skivorna blivit till ett enda albumprojekt, kunde det varit en solid klassiker över tio låtar. Nu blir resultatet två mediokra album med sviktande kreativ kompass och märklig mixning. Bästa låt: ”Jet Black” med Brandy är ett av få spår med hit-potential. Bästa produktion: ”Good Heels”, signerad Vancouverbaserade Pomo Beats. Bästa gästinhopp: André 3000 får en att längta efter en Outkast-återförening. Bästa rader: “Our days are numbered, I’d rather count what I earned / My greatest summer was spent on festival runs in Europe…” (på “Yada Yada”) / Tobias Carlsson Logic “Confessions Of A Dangerous Mind” Logics produktivitet tycks inte veta några gränser just nu, aktuell med bokdebut och soundtrack och denna skiva. Genomgående delar han frikostigt med sig av insikter kring framgångssagan och hur livet förändrats drastiskt. Hans sympatiska framtoning uppskattas och är välbehövlig i en hiphopsväng där okunskap, destruktivt leverne och ren ignorans tycks belönas med framgång. Men Logic har en image som blir för moraliskt tillrättalagd för att den råa hiphop-känslan ska infinna sig på allvar. Där Logic på ”YSIV” stod för ett imponerande retroinspirerat projekt så är detta en klart mer kontemporär skapelse där habila gäster som YBN Cordae, G-Eazy och Wiz Khalifa går på autopilot. Även om rap-hantverket och produktion är snudd på klanderfritt, har Logic positionerat sig i gränslandet mellan popstjärne-status och undergroundkredd. På gott och ont. Bästa låt: Det är svårt att säga något annat än ”Homicide”. Bästa produktion: Titelspåret är en imponerande skapelse, signerad 6ix. Bästa gästinhopp: Barndomsidolen Eminem levererar så klart. Bars! Bästa rader: “All these comments got me lost in my mind / All these thoughts that I’m having are not mine / I always post that I’m having a good time/ So my life looks perfect online…” (på “clickbait”) / Tobias Carlsson Tyler, The Creator “IGOR” Vilken jävla resa det har varit att följa med Tyler, The Creator från genombrottet. Då, 2011 blev det rubriker främst för de kontroversiella texterna – med ett frekvent användande av ordet ”faggot” (212 gånger används ordet). Vid 2017 års ”Flower Boy” började rubrikerna istället handla om huruvida Tyler kom ut som gay via sina texter ”I’ve been kissing white boys since 2004.” Hur spännande twitterstormarna än har varit var musiken som mest intressant på ”Goblin”. ”Yonkers” är fortfarande den bästa låten han gjort. ”Igor” tar utvecklingen från ”Flower Boy” ett steg längre. Här har Tyler i princip lämnat rappen bakom sig och förlitar sig på sin sång, sina gäster och sin produktion. Tyvärr känns helheten något splittrad. Kalla mig gärna konservativ, men jag vill fortfarande bli serverad rap till min hiphop. Bästa låt: Albumets minst typiska låt ”What’s good”. 80-talet möter nutiden i ett brutalt ljudlandskap. Bästa produktion: ”New Magic Wand” är skoningslös. Bästa gästinhopp: Lil Uzi Vert som levererar raderna ”Ridin’ round town, they gon’ feel this one” i inledande ”Igors Theme”. En strålande öppning! Bästa rader: ”Turn my lights on. How the fuck you quiet with the mic on?” (”What’s good”). / Fredrik Langrath Megan Thee Stallion “Fever” Som en blixt från en oklar Trumphimmel dyker Megan Thee Stallion ner och rör om i grytan. Jag kan inte minnas när jag hörde en så förbannad MC senast. Megan kastar sig likt en ung Eminem mellan olika roller och ändrar röstläge och tempo flera gånger per låt. Det är kaxigt, frustrerat, hotfullt och sexigt. Framförallt innehåller “Fever” några av 2019 års allra bästa låtar så här långt, och hela albumet känns oerhört genomarbetat – utan att det någonsin upplevs som utstuderat eller tillrättalagt. “Simon Says”, “Money Good” och “Hood Rat Shit” känns alla som omedelbara klassiker. “Fever” komer garanterat att bli kandidat till flera årsbästalistor när 2019 väl ska summeras. Bästa låt: ”Simon Says” är fan en av årets bästa låtar, om inte den bästa hittills. Bästa produktion: ”Hood Rat Shit” är löjligt tung.. Bästa gästinhopp: Samarbetet med Juicy J i ”Simon Says” är något i hästväg. Obligatorisk lyssning! Bästa rader: ”I ain’t even gotta fuck him, he just love how I talk I’m embracing the fake, I’m accepting the hate If I wasn’t number one, they wouldn’t come for my place.” (”Money Good”). / Fredrik Langrath 88 KINGSIZE MAGAZINE | NR 2, 2019 Beast Coast ”Escape From New York” Det är lätt att förvänta sig hiphop som kanske inte är den mest progressiva när New Yorks mest ädla boom bapkollektiv Pro Era, Flatbush Zombies och The Underachievers släpper album ihop. Men på ”Escape From New York” gör man just vad titeln antyder och tar sig utanför New Yorks fem stadsdelar med rap som inte bara tillfredsställer boom bap-entusiasterna. Redan på personliga favoriten ”Problemz” och efterföljande ”Far Away” får vi höra mjukare toner från de annars aggressiva rapkonnässörerna och på tidigare släppta singeln ”Coast/Clear” hade lika gärna Travis $cott kunnat gästa. Självklart får vi också hårdnackad rap mellan varven, där framförallt Meechy Darko utmärker sig med sin monsterliknande röst, innan man avslutar snyggt med souliga ”Last Choir”. ”Escape From New York” är ett album som kommer åldras väl och redan nu utgör ett av årets mest imponerande verk. Bästa låt: Känslan av hoppfullhet på ”Problemz” gör den till en personlig favorit. Bästa produktion: ”Left Hand” ekar fortfarande starkast i ett hav av furiös rap, mycket tack vare den gäckande produktionen. Bästa rader: “Too many rappers and not enough painters, Frida or Dali, my palette like Monet” (Erick The Architect på ”Distance”) / Malkolm Landréus DJ Khaled “Father Of Asahd” ”Father of Asahd” är ett uselt jävla album. Förlåt, men vad i hela helvete håller DJ Khaled på med? Varför ställer alla fantastiska gäster upp på detta? DJ Khaled tar här någon form av världsrekord i dålig matchmaking. Vem fan har bett om att få höra Meek Mill och Lil Baby i en och samma låt? Om det ens går att kalla det för en låt. Hela albumet är som en spya någon lagt efter att ha käkat alla maträtter som finns (men inte ska kombineras) och sedan svalt kräkmedel. Det är för mycket av allt och det är hela tiden. Ofta hinner jag inte ens uppfatta var den ena låten slutar och den andra börjar. Lyssna gärna på Nipsey Hussle och John Legends lyckade samarbete i låten ”Higher”, men undvik resten av albumet. Absolut ingen människa borde lyssna på den här skivan någonsin igen! Bästa låt: ”Higher” är albumets minst dåliga låt. Bästa produktion: Omöjligt att avgöra i det här fallet. Albumet är som en jävla tågkrasch av ljud som avlöser varandra utan någon tydlig röd tråd. Bästa gästinhopp: ”Higher” fungerar hjälpligt tack vare fina insatser av Nipsey Hussle (vila i frid) och John Legend. Bästa rader: ”Emptied out the clip, it was broad day. Fuck niggas always gotta learn the hard way.” (”Higher”) / Fredrik Langrath WWW.KINGSIZEMAG.SE