Bumsen 1
Tre hjul Den fjärde dagen på eftermiddagen textad
e Kostia att han hade hittat en nyrenoverad Dnepr MT10-36 i Rivne, halvvägs mellan Kyiv och polska gränsen. Jag tog farväl av Kyiv och satte mig på tåget till Rivne. Detta tåg tog åtta timmar, att köra bil samma sträcka tar drygt 4 timmar. Det på grund av att tåget först åker söderut till en knutpunkt och sedan nordväst. Resan spenderade jag mestadels i den lilla fyrbäddskupén tillsammans med två äldre herrar. Den ene från Rivne och den andre från Polen. Polacken pratade bra tyska så det blev konversation på tyska. De två männen hade träffats på 1970-talet när de gjorde lumpen i antirobot försvarsstyrkorna utanför Moskva. Denna gång valde jag att ta bussen till Rivne. Resan tog lite drygt sex timmar. Väl framme mötte mig åter Kostia och hjälpte mig checka in på ett hotell. Nästföljande två dagar spenderades med intensivutbildning i att köra med sidovagn, varvat med god ukrainsk mat. Andra dagen avslutades med en tur på landet utanför Rivne och när vi körde tillbaka till staden stannade vi vid ännu ett garagekomplex men detta var mycket mindre. I ett av garagen hölls det en fest och det var dit vi var på väg. Dessa för mig helt okända människor välkomnade mig som en kär gammal vän. Alla ville skåla med den tokige svensken som inte bara uppskattade ukrainsk kultur och historia men som även var tokig Kompisen Slava på släktbesök i bergen. Efter någon timme bäddade vi och sov ett par timmar. Vid ankomsten till Rivne tog jag farväl av mitt ressällskap och träffade säljaren som även han hette Kostia. Vi hoppade in i hans bil och körde till utkanten av staden. Där svängde vi in på ett mycket skumt industriområde och jag undrade för första gången på länge vad jag höll på med. Vi stannade utanför ett par plåtdörrar stora som garageportar. Det visade sig att hela industriområdet var ett litet garage med smörjgrop. Innanför portarna stod den Dnepr som jag var spekulant på, men även ett par stycken andra av varierande kondition. Vi rullade ut och startade den som jag skulle prova. Att köra med sidovagn är inte som att köra motorcykel utan vagn. Jag tappade kontrollen och vi blev stående i ett dike. Kostia tog över och vi linkade hem. Tillbaka i garaget såg han bekymrad ut och han konfererade med två av sina kompisar. Jag frågade vad det skulle kosta att laga. Kostia svarade med bekymrad min att jag fick räkna med cirka €100. I min högra framficka låg €200. Jag tog fram pengarna och gav dem till Kostia som tittade förvånat på mig. Jag förklarade att hälften var för reparationen och resten i handpeng. Kostia stammade fram att vi inte kände varandra men jag svarade att han hade mitt förtroende. Kostia körde mig tillbaka till tåget mot Kyiv där jag efter en dryg vecka i denna underbara stad fick jag veta att motorcykeln var redo. Jag checkade ut från hotellet. 10 Bumsen 1 2024 Gamla landsvägar på landsbygden. nog att åka till Ukraina för att köpa en gammal ukrainsk veteranmotorcykel. Under kvällen fick jag se alla möjliga ombyggda Dnepr motorcyklar. Nästa morgon kom Kostia och hämtade mig på hotellet och vi åkte ner till garaget. Jag packade in allt bagage i sidovagnen och startade den 160 mil långa resan hem mot Lid köping. Hemresan började med åtta kilometers kö vid den ukrainsk-polska gränsen där jag stod sist. Efter en lång stund förklarade en trevlig lastbilschaufför på knagglig engelska att motorcyklar kunde köra förbi hela kön. Så sagt och gjort. Väl framme vid förtullningen började mina verkliga problem. Man måste träffa sex olika inspek