Bumsen 1
Brors betraktelser Utryckning! Betraktelser av Br
or Gårdelöf Eftersom vädrets makter inte var på bästa humör under årsträffens första dag 2023, åkte några kompisar och jag till Polismuséets Fordonssamling i Tullinge, där det var öppet hus. Bland mycket annat finns där Sveriges enda(?) polisbil med vattenkanon och Stockholmspiketens första ”Svarta Maja” – en jättelik Packard med plats för åtta personer och bränsleförbrukning kring fyra liter per mil, när det gick undan. Naturligtvis finns några Opel, Plymouth Valiant – mycket vanlig i min barndom – mängder av Volvo från Duett och framåt, Folkabubbla, Porsche 911 samt Saab 95 och framåt. Där ses också, hur den tekniska utrustningen i bilarna blivit allt mer sofistikerad med åren. För knappt hundra år sedan var det ingalunda självklart, att lagens väktare skulle ha tjänstefordon. I landsorten ansågs trampcykel ofta duga. Brådskade det, fick man anlita taxi. Den, som avnjuter en måltid på Sollebrunns Gästgiveri, kan också bläddra i en bok om rättsväsendets historia i trakten. När det begav sig, hade landsfiskalen rätt till ersättning för tjänsteresa med egen bil. Hans underlydande fick nöja sig med ersättning för motorcykel. Polismotorcyklar har funnits i Sverige sedan 1920-talet. Muséet har en H-D och en Indian, båda med sidovagn. Motorcyklar användes tidigt för trafikövervakning, men eftersom den dåvarande polisorganisationen var decentraliserad, fanns ingen standard. Från de decennierna har muséet olika Husqvarnamodeller och några brittiska – bland dem en Triumph (Tiger?) och en Ariel Square Four. I ett gammalt exemplar av Bumsen finns den fantastiska historien om, hur Arne Rindar fick den svenska generalagenturen för BMW:s motorcyklar. (Artikeln förtjänar ett nytryck i faksimil!) Eftersom BMW-maskiner kostade märkbart mer i inköp redan på den tiden, gick företaget tämligen knackigt i början. Men när inköp av polismotorcyklar samordnades nationellt, tog Arne Rindar hem kontraktet. En bidragande orsak var, att han redan från början fokuserade på bra, snabb service. Polisens hojar skulle fungera. Resten är historia. Som i åtskilliga andra länder – numera även Italien och Storbritannien – har svensk polis i stort sett hållit sig till BMW, vilket märks i muséet. Där finns även en Honda Pan European – som inte gav mersmak. Dess välkända pendlingstendens i högre hastigheter uppskattades inte under utryckning. 48 Bumsen 1 2024 Sveriges sannolikt första fortkörningsbot utfärdades 26 maj 1900. Bokhållaren Henning Forslund hade superat på Riche och erbjöd två damer skjuts hem i sin Leon Bollée Voiturette (”litet fordon”) – den första bil som visades officiellt i Sverige, importerad av Lars Magnus Ericssons son Gustaf, som sålt den till vännen Forslund. Idag skulle Voituretten förmodligen ha gått som trehjulig motorcykel. Passagerarna satt i en soffa mellan de två framhjulen. Bakom dem satt föraren – med ratten till höger och växelspaken till vänster. I Frankrike fick den snabbt öknamnet ”svärmorsmördaren”. Den encylindriga motorn på tre hästkrafter saknade gasreglage. Det var full gas eller stopp. Toppfarten bör ha varit kring 15 km/h, vilket konstapel Karlsson ansåg vara på tok för fort på Strandvägen. Han sprang ifatt ekipaget, högg Forslund i rockskörtet, stoppade framfarten och utfärdade en fortkörningsbot på 15 kronor. (En jordbruksarbetares årslön låg då kring 500 kronor.) Enligt Forslund fanns inga egentliga trafikregler på den tiden, men högre hastighet än skritt, 6 km/h, ansåg konstapeln vara fortkörning. Överklagande i domstol var nog inte aktuellt. Ingen av de poliser som jag talade med den dagen på muséet – i uniformer från olika epoker – hade hört talas om detta, och det ryckte i mungiporna på flera av dem. Forslunds Voiturette är alltjämt i gott skick och kan beskådas på Tekniska Muséet. Omkring 1910 infördes hastighetsbegränsningen 20 km/h i Stockholm – utom på vissa gator, där den var 10. På nätet finns en trave bilder på Leon Bollée Voiturette – några med förare och kvinnlig passagerare från tiden, när det begav sig, som klippta ur ”Fröken Frimans krig”. Jag visade den i mitt tycke bästa bilden för några kvinnliga arbetskamrater, och frågade: ”Om jag erbjöd en resa i en sådan här – skulle du åka med?” De flesta svarade ja – och en av dem: ”Jaaa! Och i sådana kläder!” Men den resan blir nog aldrig av. En fungerande Leon Bollée Voiturette torde vara ovärderlig idag. Kör försiktigt – och kom ihåg, att dagens poliser inte behöver springa ifatt den förare som inte gör det.