Omtanke 1
Atilla Yoldas blev mobbad i skolan för sitt utsee
nde och att han ansågs som feminin. – Men man skulle vara tuff och knuffas och jag blev även både jagad och nerslagen någon gång. När han började i högstadiet kände han att det nu fick vara nog med mobbningen. Atilla började kräva respekt och en plats bland de andra killarna. – Jag ville inte längre bli trampad på, utan började leva upp till vissa machonormer, som att inte backa från skolbråken. Jag gick nu i en skola i ett så kallat utsatt område, där våld och polisbesök i princip var vardagsmat. Jag kände att det förväntades av mig att jag skulle var mer macho, för machokulturen var den som presenterades för oss killar. Om jag var tuffare så skulle jag slippa bli mobbad. 12 | www.ssil.se Men jag slapp inte, det blev snarare att situationerna eskalerade ytterligare. Som om mina försök att leva upp till normerna sågs som provokation eller utmaning, säger han. HAN BÖRJADE OCKSÅ skratta åt dryga kommentarer, ofta sexistiska och homofobiska sådana. Men det skavde i honom, berättar han. – Jag visste sedan långt innan att jag var pansexuell, alltså jag blir attraherad av personer, oavsett könstillhörighet. Min första intima kyss var med en pojke på mellanstadiet och var bland det finaste jag varit med om och inget jag ens reflekterade över. Skammen över att kanske vara bög, var djupt rotad och sånt skulle man inte skylta med. Det kom ju ut och rykten spreds att vi var bögar, haha, vi visste inte ens vad det betydde. Men att vi hade gjort fel var väldigt uppenbart. Atilla började hänga mer och mer med tjejkompisar. Där fick han den gemenskap och respekt han längtat efter. – Jag fick meningsfulla vänskapsrelationer, utan den ständiga kampen med killarna om vem som var tuffast, berättar han. SKAMMEN ÖVER ATT inte vara straight, har triggats många gånger genom åren, på grund av de vedertagna heteronormerna i samhället, menar han.