Omtanke 1
HVB-hem, något Julia fick veta efter två dygn. –
Jag uppmanades att godkänna en SOL-placering under utredningstiden, annars kunde det gå så långt att han LVUplacerades. Jag fick inte prata med min son på en månad. De sa att han måste landa först och bli mer stabil, berättar Julia. Under ett videosamtal såg Julia att hennes son blev slagen av en personal och filmade allting med en annan telefon och visar socialtjänsten. Sonen flyttades då till ett annat HVB-hem. – Jag grät dag och natt och slutade att äta, det var ingen mening att leva längre. Jag tappade all tro för den svenska lagen och myndigheterna. Jag hade två barn på olika ställen och utredningen drog ut på ti24 | www.ssil.se den. När beslutet kom om att dottern skulle bo hos sin pappa var det som om jag gick sönder. Jag skrek och grät och personal på »När beslutet kom om att dottern skulle bo hos sin pappa var det som om jag gick sönder« socialtjänsten sa återigen att jag behövde psykvård, att jag aldrig skulle få barnen om jag betedde mig på det här sättet. I över ett år träffade Julia sina barn, dottern ena veckan och sonen nästa vecka. I september 2020 vann hon huvudförhandlingen i Tingsrätten och fick båda barnen, då det framkommit vid flera tillfällen att pappan misskötte sitt föräldraskap. – MARDRÖMMEN VAR över och vi flyttade till en ny lägenhet och barnen började skolan. Vi har haft psykologkontakt och sakta men säkert har vi alla blivit starkare och tryggare. Jag har blivit en starkare människa och vågar mer stå upp för mig själv, mina barn och våra rättigheter. Vi är nu avskrivna från socialtjänsten och hoppas nu att få ensam vårdnad, jag är inte i mål riktigt än men har en stark tro på att det ska gå vägen. Att det snart ska komma en dag då jag helt kan andas ut. ●