Omtanke 1
Hunden Morris har en självklar plats på boendet.
– Det är okej att bli arg. Utagerande beteende är bara en överlevnadsstrategi. Det handlar inte om elakhet. De har levt med både våld och missbruk. Ofta börjar man missbruka för att stå ut med våldet. Det är en enorm påfrestning att utstå psykisk kontroll och bara gå och vänta på att det ska smälla. Det är inte konstigt att de får psykiska problem och åker till psykakuten. De är rädda för maken och vill bara komma därifrån, men de tas inte på allvar. Jag blir mörkrädd när jag får en journal från psykvården i form av en tjock lunta som beskriver tung medicinering, elchocker och diverse diagnoser. Det har pratats mycket om våld i nära relationer de senaste åren, men Lena tycker att det fortfarande finns för lite resurser. – Jag förstår inte hur de tänker när de beviljar skyddat boende i tre månader. De »Det är inte konstigt att de får psykiska problem« tar en månad att landa, en månad att känna hopp att de kanske finns en lösning, sedan ska man hem. En placering är normalt 9-13 månader hos oss, säger Lena. HON ÄR OCKSÅ kritisk mot den medicinska vården som inte heller har tillräckligt med resurser. – Ibland måste vi ta emot dem under den akuta abstinensen för att det inte finns plats att ligga kvar på avdelningen efter avgiftningen och då drar de härifrån. Det går för fort. Och vissa gånger kanske det inte finns tid för avgiftning förrän om en månad, men då kan det vara för sent. Kvinnor som både lever med missbruk och våld har ofta bara sin man, inga andra sociala kontakter eller vänner som de kan anförtro sig till. Och man får närma sig försiktigt. Enligt Lena skulle de aldrig svara ja direkt på frågan om de har blivit slagna. – Först måste man bygga ett förtroende. När kvinnan sedan berättar kan jag inte säga det jag känner, till exempel ”Vilken skitstövel!”. Skammen är för stor, så det kan hon inte ta emot. Då kommer hon aldrig att komma tillbaka. Kvinnorna får stor styrka och uppmuntran av varandra på Rosen. Det kramas, skämtas och skrattas. Stämningen är väldigt varm och familjär. Personalen är en naturlig del i gruppen och det uppskattas. Det finns inget vi och dem. Lena vet precis vad kvinnorna går igenom – hon har själv varit där. ● www.ssil.se | 29