Omtanke 1
»Jag kände att det förväntades av mig att jag sku
lle var mer macho« en värld med mångfald och människor som lockades till det alternativa och estetiska. – Nu skämdes jag inte längre för mitt ursprung. Jag kände mig mycket tryggare och inkluderad och jag kunde ha viktiga samtal med andra öppensinnade människor. Det var tre fantastiska år. ATILLA VISSTE ATT han ville arbeta inom media på något sätt. Han hade redan börjat blogga och skriva, med jämlikhetsfrågor i fokus. – Jag kände att jag hade mycket att bidra med. Jag ville lyfta dem som som bär på trauma och dåliga erfarenheter av sådana strukturer. Jag skrev även debattartiklar och var engagerad i opinionsdrivande journalistik och deltog i demonstrationer. Jag hittade mina sammanhang att föra fram mina åsikter. Som 18-åring var han ungdomsreporter på Norrköpings Tidningar samt Folkbladet och nyheter24 när de startade upp, med fokus på jämlikhetsfrågor, antirasism och feministiska kommentarer. – Responsen var blandad. I Norrkö– Alla förväntas vara straighta och alla utgår från det, så jag var länge tyst om min läggning. Det tog ett tag att bearbeta det här för mig, inte för att det är en big deal för mig, men för att jag inte visste hur jag skulle vara utåt, för att passa in. Han menar att normer kring sexualitet och kön redan befästs på förskolan, och som påverkar oss som vuxna. – Utan alla förväntningar från vuxenvärlden hade nog de flesta människor inte lagt vikt vid sådant som olika sexuella läggningar. På gymnasiet hamnade han äntligen rätt säger han. På film- och musikgymnasiet i Norrköping mötte han en ny värld; ping, som då var en mycket mindre stad, fanns ett rotat motstånd för jämställdhetsfrågor. Det var fult att vara feminist, för att det sågs som något fult, raljerande och extremt. Den antirasistiska delen var lättare att driva och som folk hakade på. UNDER SINA STUDIER, 2015, i kultur, samhälle och mediegestaltning på Linköpings Universitet blev han erbjuden ett jobb på Expressens sociala medier-redaktion. Han släppte allt och flyttade till Stockholm. Tajmingen var perfekt. Under sina sex år där jobbade han som reporter och sedan som krönikör. Responsen på texterna var överväldigande. – Vissa texter ledde till de största kärleksbombningarna i mitt liv. Jag kände stark gemenskap med läsarna som gav mig så mycket positiv energi. Andra gånger fick jag de sjukaste hatstormarna och hot som lätt faller in under kategorin hatbrott. Oftast var de rasistiska formuleringar och för vissa räckte det att de såg mitt namn och bild för att de skulle skicka hatiska kommentarer som ”hoppas att du dör”, ”du är vidrig” och ”din sjuka jävel”. Det var väldigt obehagligt. Är det här något jag måste vänja vid mig, minns jag att jag tänkte. Men jag kunde inte sluta. Jag skulle inte kunna se mig själv i spegeln om jag gav upp på grund av hatiska människor. Nu önskar jag att de vågade möta mig i verkligheten, för samtal. VID NÅGRA TILLFÄLLEN har han varit rädd för sitt liv. Som när han hängdes ut i ett nazistiskt forum, med namn, bild och hemadress. – Då hade jag svårt att sova och var ständigt på min vakt. Men ingen dök upp, det var bara tomma hot. En av de viktigaste uppgifterna han har i sitt arbete är att jobba för att krossa machokulturen, utmana och belysa rasistiska strukturer och andra aspekter av ojämlikhet. – Machokulturen har samma grundproblematik i alla kulturer men kan te sig på olika sätt. Många tror att kulturen är värre i vissa länder men så är det inte. Grunden är patriarkala strukturer och handlar i grund och botten om hur män ska kontrollera kvinnor. Den gemensamma nämnaren i precis alla machokulturer är att mannen ser sig själv överordnad kvinnan. Det kan handla om hederskultur och bortgifte av kvinnor och det kan handla om svensk kultur där en tjej förväntas klä sig på ett visst sätt för att undvika problem. Men det är inget unikt för någon folkgrupp. Vi kan inte blunda för det här bara för att det är obekvämt, säger han. ATILLA HADE LÄNGE känt att krönikeformatet på 3 000 tecken blivit för begränsat. Han ville sammanfatta så mycket som möjligt av sin idé om att krossa machokulturen. Att skriva en bok var ett naturligt nästa steg. www.ssil.se | 13