Omtanke 1
GÄSTKRÖNIKA Nomophobia Mycket har hänt sedan jag
växte upp. Hemma hade vi en stereo, en radio, en skrivmaskin, en telefon, böcker och tidningar, en walkman, en kamera, en tv och ett Nintendo. That’s it. Ville man ta reda på information fick man köpa en bok, skicka ett brev eller ringa ett samtal. Ville man handla fick man vackert ta sig till en butik eller handla på postorder. Numera kan vi göra det mesta via mobilen, utan att lyfta rumpan från soffan eller ur sängen. Vi kan enkelt lyssna på musik, chatta, ringa, läsa nyheter, läsa eller lyssna på en bok, googla fram information, spela spel, hitta nya vänner på andra sidan jordklotet, jobba, beställa hem mat, dejta och skriva. För att inte tala om alla appar som förenklar våra liv. I stort sett kan man göra precis allt via en mobil. Och teknik är inte dåligt – tvärtom. Jag vill verkligen poängtera det. Tack vare att vi numera kan kommunicera över hela jordklotet finns det färre krig och konflikter, människor blir mer medvetna om sin omvärld och vi kan på ett klick förmedla vår åsikt till miljontals människor. Det som förr tog ett par timmar eller dagar, eller till och med månader, tar numera bara ett par sekunder. Ja, sedan internet kom till år 1992 har världen förändrats. Jorden har blivit mindre på många sätt, då vi i dag har tillgång till allting. VI BLIR BÅDE mer medvetna om vår omvärld och smartare tack vare tekniken. Men det finns ju alltid ett men… Det finns självklart nackdelar med den snabba digitala utvecklingen och den största är isoleringen. Vårt sociala liv via internet är numera större och vi visar känslor med olika smileys. Vi träffar inte vänner lika ofta och har sämre närvaro när vi är med familj eller vänner. 54 | www.ssil.se Internetanvändandet i Sverige fortsätter också att krypa neråt i åldrarna. I dag har nästan hälften av alla tvååringar (45 procent) använt internet någon gång, en utveckling som surfplattorna har förstärkt. Redan vid sex års ålder är 90 procent internetanvändare. »Teknik ska finnas, men inte på bekostnad av vår hälsa« Vi har numera ett helt annat liv i den digitala världen än i den riktiga. Vi tror att vi utvecklas och växer mer ju fler gillaklick vi får, ju fler vänner vi har och ju fler kommentarer vi genererar. Det är förstås en låtsasvärld, där allt har att göra med bekräftelse och social interaktion med personer vi inte känner eller bryr oss om. Vi försöker bli mer effektiva och få saker gjorda snabbare, men verkligheten ser annorlunda ut. Fler och fler drabbas av stress och utbrändhet, vi fortsätter att jobba gratis utanför arbetstid och något så enkelt som en ringsignal skjuter alltså våra stresshormoner i taket. NOMOPHOBIA KALLAS DET när en person är rädd för att vara utan sin mobil. Uttrycket kommer från termen nomobile phonephobia. Nomofobi är en rädsla som dyker upp när mobiltelefonen inte finns där och kan utföra de mest grundläggande sakerna som den är utformad för att göra. Beteendet utlöses när telefonen är inaktiv, inte har uppkoppling, har låg mottagning, tomt batteri eller när man glömt mobilen hemma eller på kontoret. Patrik Wincent Terapeut, föreläsare och grundaren till Fondberg & Wincent. I en nyligen publicerad undersökning i Storbritannien kunde man konstatera att över hälften att de tillfrågade led av nomofobi. 54 procent av de 1 000 personer som deltog i undersökningen uppgav att de kände sig oroliga när de inte hade tillgång till sin mobil. Enligt Fred Touchette på AppRiver, som gjorde studien, var det också 17 procent vanligare att kvinnor led av nomofobi. Cirka 20 procent av de tillfrågade kollade sin mejl i sängen via mobilen, 42 procent tog med sig mobilen till stranden, 28 procent kollade sin jobbmejl utanför hemmet och 25 procent kunde tänka sig att pilla på telefonen samtidigt som de var på dejt. Teknik ska finnas, men inte på bekostnad av vår hälsa. Alla beroenden har nämligen en kostnad och det är den kostnaden vi måste ta med i beräkningen när vi summerar våra liv.