INTERVJUN Rutinerad Nordenkorre sätter fingret på
det som skaver Journalisten Bengt Lindroth har bevakat Nordenfrågor under mer än 50 år. Han har varit Sveriges Radios korrespondent i Norden och Baltikum i flera omgångar. Han har varit ledarskribent och politisk redaktör på Expressen och krönikör i en rad tidningar. Nu är han aktuell med boken ”Vi som aldrig var med i kriget”, som han påbörjade långt före pandemin. – Jag var i stort sätt färdigskriven med det jag hade på hjärtat så kom coronan och bekräftade en hel del som jag försökte föra fram i boken, säger han. I 14 boken undersöker Bengt Lindroth varför åsiktsklimatet i svensk och nordisk verklighet polariserats så under 2000talet och offentligheten blivit så grälsjuk. Han hävdar att det har med andra världskriget att göra, att vi svenskar inte var med i kriget. Att vi saknar kollektiva erfarenheter och minnen av Den stora katastrofen, av Förintelsen, Hitlers krig och ockupationer … Svenskarna har blivit utanför. I ett samtal på Biskops Arnö lett av journalisten Annika Ström Melin (ASM) berättar Bengt om sin syn på vad vi kan lära oss av historien för att dels förstå vår samtid, men också vägleda oss i hur vi kan skapa ett ännu närmre samarbete i framtiden. ASM: Pandemin har visat att det vi trodde var ett stabilt nordiskt bygge – den gemensamma arbetsmarknaden, gränslösheten, passfriheten – var betydligt mycket skörare än vi trodde. NORDENS TIDNING 2-21 Hur tolkar du det som hänt under året? – Coronan bekräftar det som jag försöker driva som en av flera linjer, nämligen att vi har så skilda erfarenheter sedan början av 1900-talet, till exempel av den stora Europeiska tragedin med världskrigen, och allt det som hände mellan 1914 fram till när muren föll. Det som vi kanske uppfattat som en nordisk samhörighet och självklar förståelse oss nordbor emellan har egentligen aldrig riktigt varit av den beskaffenheten som vi har föreställt oss. Det här tycker jag har blivit mer påtagligt under 2000-talet. Det har gnisslat på olika områden, t ex när det gäller grannländernas syn på invandrings- och flyktingpolitiken som vi bedriver den i Sverige. ”Det svenska tillståndet” har blivit ett skällsord i flera hänseenden i våra grannländer. Det här är bara uttryck för fenomen som har funnits ibland under ytan – och ibland på ytan – under hela efterkrigstiden vill jag påstå. ASM: Du skriver att pandemin i våra nordiska grannländer har mobiliserat en slags latent förmåga att stå ut med svårigheter och hålla ihop. Vad menar du med det? – Jag använder uttrycket ”erfarenhetsunderskott”: erfarenheter som folk i de andra länderna gjorde under och efter kriget när det handlade om att bygga upp länderna på nytt efter att de var krigsskadade. Vi saknar den sortens erfarenheter, vilket gör sig gällande i väldigt hög grad nu i Sverige. Ett sådant uttryck är politikens roll under coronan. Jag menar att de andra nordiska länderna har lättare att associera bakåt i tiden och se vad har de varit med om tidigare som kan påminna om det här. Då går tanken naturlig till andra världskriget då Norge och Danmark var ockuperat och Finland befann sig i öppet krig. Det här har påverkat deras egen uppfattning om sig själva i väldigt hög